Visar inlägg med etikett nationella prov. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nationella prov. Visa alla inlägg

tisdag 19 februari 2013

Lärarnas bristande bedömningar




Bedömningsforskaren Victoria Crisp  har studerat lärares bedömningar av skriftliga, komplicerade arbeten. Hon har ställt sig frågan ”Hur går läraren tillväga för att göra bedömningar?”

Ca 30 % av lärarna hade redan efter att ha läst halva arbetet bestämt sig för hur det skulle bedömas, men det vanligaste var att läsa hela alstren först. Ca 35 % av lärarna inkluderade aspekter som inte ingick i bedömningskriterierna som självständighet, originalitet och handstil.

Förmodligen är en hel del av fynden direkt överförbara till svenska förhållanden. Att rättningar av nationella prov inte har en tillfredsställande interbedömarreliabilitet måste nog delvis tillskrivas de olika sätt lärare har att närma sig det material de ska bedöma. Förmodligen är undervisningen i mer komplicerad bedömningslära inte så utvecklad och till detta kommer att de som under flera år antagits till lärarutbildningen har haft låga förkunskaper, vilket naturligtvis bidragit till att de senare blivit mer ängsliga och skakiga i sina bedömningar.

Jag tror att debatten om bedömningar och betyg har blivit så infekterad bl.a. just på grund av att många lärare inte har kunnat uppöva den blick som behövs för att göra fördjupade bedömningar av komplexa arbeten. Sådant skapar osäkerhet och oro i leden.

onsdag 16 januari 2013

Fler prov i skolan ger bättre lärande !


Diskussionen om formativ och/eller summativ bedömning har pågått rätt länge nu inom skolans värld.  En del lärare förespråkar formativ bedömning och är ganska tveksamma till nationella prov och betyg, som då anses vara summativa bedömningar. Andra menar att betygen spelar en viktig roll. Skolverket menar att vissa elever gynnas medan andra missgynnas av betyg. Forskningsresultaten är dock motstridiga i ett internationellt perspektiv. När Skolverket har gjort studier av överensstämmelsen mellan nationella prov och betyg har man i stort funnit att resultaten överensstämmer rätt väl. Betygen däremot uppvisar betydande likvärdighetsproblem där vissa skolor verkar övervärdera eleverna vid betygssättningen i jämförelse med nationella prov.

Prov eller kunskapstester har ofta ansetts negativa för lärandet. Den formativa bedömningen som sker under det att undervisningen pågår anses av många vara bättre än prov för att kunskaper ska konsolideras. Formativ bedömning hyllas främst av s.k. progressiva pedagoger.

I debatten hänvisas ofta till forskning men uppenbarligen på ett ganska selektivt sätt. Det finns nämligen betydande forskningsinsatser internationellt som tydligt pekar på att prov eller kunskapstester är ett mycket effektivt sätt att öka konsolideringen och hågkomster av de kunskaper man inhämtat. Nedan anger jag några relevanta referenser från 2000-talet, som ingående och på olika sätt studerat hur kunskapstester står sig i jämförelse med t.ex. ytterligare studietillfällen. Prov eller tester visar sig, främst i det långa loppet, vara helt överlägsna ytterligare instuderingsansträngningar när det gäller hur väl kunskaperna stannar i minnet under en längre tid. Vid traditionellt lärande uppträder glömska mycket snabbare medan prov och tester i hög utsträckning minskar effekter av glömska. Resultaten kan tyckas kontraintuitiva och förvånade nog även forskarna, men de står sig vid ytterligare prövningar.

Det material som används vid studierna har dels varit faktamaterial dels innehållsrika texter av samma slag som ingår i skolundervisningen. Traditionell inlärning, inläsning och bearbetning av material som vid hemskrivningar  skapar inte samma kognitiva aktivitet hos eleven som uppgifter vid ett prov. Då måste eleven själv hämta fram sina kunskaper ur långtidsminnet, bearbeta dem och formulera dem. Allt detta gör att överblick och områdeskännedom ökar och vidmakthålls. Dessutom är prov eller tester mer tidsbesparande än annan inlärning och ger därmed utrymme för andra aktiviteter.

För att sammanfatta: Upprepade studier visar att ett eller flera tester eller kunskapstest på ett
visst ämnesområdes vidmakthåller kunskapsmassor bättre och under längre tid än upprepade studier av samma text. Kunskapsprov mäter inte bara kunskaper utan befäster dem också. Detta går på tvärs med rådande ideologier om betyg, prov och tester i svensk skola.


Här är några referenser som ovanstående inlägg bygger på:

Karpicke, J.D. & Roediger III, H.L. (2007).  Repeated retrieval during learning is the key to long-term retention. Journal on Memory and Language , 57, 151-162

Roediger III, H.L. & Karpicke, J.D. (2006). The Power of Testing Memory. Basic Research and Implications for Educational Practice. Perspectives on Psychological Science, 1, 181-210

Roediger III, H.L. & Karpicke, J.D. (2005). Test-Enhanced Learning. Taking Memory Tests
Improves Long-term Retention. Psychological Science, 17, 250-255

måndag 7 januari 2013

Formativt eller summativt?


Det diskuteras mycket om bedömning och betygssättning i skolan nu. Betyg från åk 6 och en ny betygsskala har intensifierat debatten. Mycket ofta betraktas bedömningar av elevers prestationer antingen som formativa eller summativa. Formativa är bedömningar som görs under resans gång för att kunna förändra undervisningen och lektionsupplägg  medan summativa bedömningar sker med hjälp av slutbetyg eller nationella prov. Man kan självklart se dem som kompletterande varandra, men särskilt progressiva lärare betonar ofta vikten av formativa bedömningar eftersom de anses mer givande ur både elev- och lärandesynpunkt. De summativa bedömningarna anses däremot ofta då som ett oåterkalleligt avgörande beslut om elevers förmågor.

En forskare, David Hopkins (1989), fann likheter mellan formativ bedömning och en kocks avsmakande av maten före serveringen, medan gästens grad av uppskattning vore att likna vid
summativ bedömning.  Kocken är ju en  del av matlagningsprocessen och hens omdöme är självklart inriktad på att förbättra maten och göra gästerna nöjda. Gästens uppskattning är en slags slutbedömning. Vad är syftet med utvärderingen? Att göra kocken bättre på att laga mat eller att gästen ska bli nöjd? Vilken bedömning är viktigast? Vems bedömning är mest objektiv?

lördag 1 september 2012

Betyg och nationella prov i skolan

 
Nationella provs grad av samband med betyg presenteras oftast på gruppnivå. Det innebär att måttet på samband faktiskt inte gäller alla elever, utan att vissa elever får höga betyg och låga poäng på proven och andra elever låga betyg och höga provpoäng. Det är så att alla kombinationer av höga, medelhöga och låga betyg och höga, medelhöga och låga NP-poäng förekommer. Detta beror naturligtvis delvis på att ett enda prov inte kan ge uttryck för måttet på hela den komplexa kunskapsmängden som elever ska ha tillgodogjort sig i ett visst ämne. Inom testteori menar man, åtminstone i seriösa sammanhang, att ett enda test inte kan ge vägledande besked om var en individ befinner sig på kunskapsspektret. Däremot kan NP-resultaten mycket väl ge en bild av kunskapsläget i stort och även användas för att jämföra skolor, län och städer. Förändringar i det allmänna kunskapsläget över tid kan också urskiljas klart.

Lärarna betygsättning speglar en längre tids erfarenhet av elevers förtrogenhet i ett visst ämne, medan NP-resultaten ger en snapshotsliknande bild av läget vid ett visst tillfälle i ett visst prov. Elever som presterar bättre än normalt på NP kommer automatiskt att statistiskt motverkas av sådana som presterar sämre än normalt, enligt vedertagna testteoretiska antaganden.

Låt oss därför i framtiden inte oroa oss över låga samband mellan NP och betyg. I stället bör man alltså betrakta NP-resultaten som ett allmänt mått på kunskapsläget i ett visst ämne och betyg som mätare av främst individuella prestationer. En annan fråga, orelaterad till den tidigare, blir då hur betyg ska kunna göras likvärdiga. Jag tror inte att försök till ökad samjämkning av NP med betyg leder oss någonstans eftersom de båda sätten att bedöma mäter olika aspekter. En bättre väg till säkrare betygsättning är bättre utbildade lärare och bättre hantering av skrivnings- och provbedömningar under läsåret. Helst bör vid viktigare prov fler lärare oberoende av varandra göra bedömningar. Mycket viktigt är då att bedömarna inte ”snackar sig” samman utan att var och en själv gör sina självständiga bedömningar.