Det diskuteras mycket om bedömning och betygssättning i
skolan nu. Betyg från åk 6 och en ny betygsskala har intensifierat debatten.
Mycket ofta betraktas bedömningar av elevers prestationer antingen som
formativa eller summativa. Formativa är bedömningar som görs under resans gång
för att kunna förändra undervisningen och lektionsupplägg medan summativa bedömningar sker med
hjälp av slutbetyg eller nationella prov. Man kan självklart se dem som
kompletterande varandra, men särskilt progressiva lärare betonar ofta vikten av
formativa bedömningar eftersom de anses mer givande ur både elev- och
lärandesynpunkt. De summativa bedömningarna anses däremot ofta då som ett
oåterkalleligt avgörande beslut om elevers förmågor.
En forskare, David Hopkins (1989), fann likheter mellan
formativ bedömning och en kocks avsmakande av maten före serveringen, medan
gästens grad av uppskattning vore att likna vid
summativ bedömning.
Kocken är ju en del av
matlagningsprocessen och hens omdöme är självklart inriktad på att förbättra
maten och göra gästerna nöjda. Gästens uppskattning är en slags slutbedömning.
Vad är syftet med utvärderingen? Att göra kocken bättre på att laga mat eller
att gästen ska bli nöjd? Vilken bedömning är viktigast? Vems bedömning är mest
objektiv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar