Om barns motoriska utveckling - fast några knepigheter

Mats Niklasson, Karlstads universitet, har skrivit en licentiatavhandling.. Den består av en kvantitativ studie och kvalitativ, mindre. Hans avsikt har varit att dels utvärdera ett program för att träna barn i sensorisk förmåga och uppmärksamhet.. Tre grupper barn i olika åldrar undersöktes och deras sensoriska förmåga mättes på ett rikhaltigt sätt före och efter behandlingen. Den huvudsakliga träningen utfördes av föräldrarna i hemmet och tog 15 minuter i anspråk varje dag under cirka tre år. En mängd jämförelser gjordes mellan för- och eftermätningarna. I stort bekräftas författarens förmodanden om att barnen skulle förbättras till eftermätningen.

Avhandlingen vittnar om en teoretisk beläsenhet och formuleringskonsten är god. Lite lätt avfärdas Niklasson det faktum att han inte hade någon kontrollgrupp att ställa resultaten mot. Kanske var det också kanske den ständiga uppmärksamheten som gjorde barnen bättre? Detta fenomen är väl känt inom forskningen men diskuteras inte alls i avhandlingen.

Tilsammans med sin fru Irene driver Mats Niklasson sedan år 1989 företaget Vestibulares som just arbetar med sensomotorisk träning rent kommersiellt. Den behandlingsmetod som utvärderas positivt i avhandlingen är den som Niklassons egna företag använder. Paret Niklasson är gymnastiklärare i botten. Forskningsetiska frågor uppkommer här naturligt. Kan man blanda ihop sitt privata föetag

och universitetsforskning på detta flagranta sätt? Jag ställer mig mycket undrande till detta. En sådan här utvärdering borde sannerligen ha gjorts av några utomstående.