Skolkunskaper och minnet

Ibland uppstår förvirrade debatter på skolbloggar om förhållandet mellan våra minnesfunktioner och den kunskap vi bär med oss. På grund av sin rädsla för faktakännedom och brist på kunskap om människans kognitiva utrustning är vissa bloggande lärare motståndare till att tala om minnet i samband med kunskaper. I minnet finns bara fakta, menar faktiskt vissa bloggare, och fakta är en föraktad form av kunskap som man lika gärna kan slå upp i en bok och leta efter på nätet. (Hur man nu vet var man ska leta?)

Men så är det inte alls. Minnet har många aspekter och där finns faktiskt alla erfarenheter och alla kunskaper vi behöver i livet lagrade. Vår identitet bor i minnet. Vi har ett korttidsminne för att komma ihåg ett telefonnummer några ögonblick, medan övrig information är lokaliserad i vårt långtidsminne. Vissa motståndare till att överhuvud tala om minne brukar hävda att kritiskt tänkande inte har med minnesfunktioner att göra. Detta är naturligtvis inte sant men sådana uttalanden pekar på att den kognitivt-psykologiska utbildningen för blivande lärare är gravt eftersatt. Lärande, kunskaper och minnesfunktioner är intimt förknippade med varandra och det är ett lågvattenmärke när behöriga lärare inte känner till detta.

Fler prov i skolan ger bättre lärande !

Diskussionen om formativ och/eller summativ bedömning har pågått rätt länge nu inom skolans värld.  En del lärare förespråkar formativ bedömning och är ganska tveksamma till nationella prov och betyg, som då anses vara summativa bedömningar. Andra menar att betygen spelar en viktig roll. Skolverket menar att vissa elever gynnas medan andra missgynnas av betyg. Forskningsresultaten är dock motstridiga i ett internationellt perspektiv. När Skolverket har gjort studier av överensstämmelsen mellan nationella prov och betyg har man i stort funnit att resultaten överensstämmer rätt väl. Betygen däremot uppvisar betydande likvärdighetsproblem där vissa skolor verkar övervärdera eleverna vid betygssättningen i jämförelse med nationella prov.

Prov eller kunskapstester har ofta ansetts negativa för lärandet. Den formativa bedömningen som sker under det att undervisningen pågår anses av många vara bättre än prov för att kunskaper ska konsolideras. Formativ bedömning hyllas främst av s.k. progressiva pedagoger.

I debatten hänvisas ofta till forskning men uppenbarligen på ett ganska selektivt sätt. Det finns nämligen betydande forskningsinsatser internationellt som tydligt pekar på att prov eller kunskapstester är ett mycket effektivt sätt att öka konsolideringen och hågkomster av de kunskaper man inhämtat. Nedan anger jag några relevanta referenser från 2000-talet, som ingående och på olika sätt studerat hur kunskapstester står sig i jämförelse med t.ex. ytterligare studietillfällen. Prov eller tester visar sig, främst i det långa loppet, vara helt överlägsna ytterligare instuderingsansträngningar när det gäller hur väl kunskaperna stannar i minnet under en längre tid. Vid traditionellt lärande uppträder glömska mycket snabbare medan prov och tester i hög utsträckning minskar effekter av glömska. Resultaten kan tyckas kontraintuitiva och förvånade nog även forskarna, men de står sig vid ytterligare prövningar.

Det material som används vid studierna har dels varit faktamaterial dels innehållsrika texter av samma slag som ingår i skolundervisningen. Traditionell inlärning, inläsning och bearbetning av material som vid hemskrivningar  skapar inte samma kognitiva aktivitet hos eleven som uppgifter vid ett prov. Då måste eleven själv hämta fram sina kunskaper ur långtidsminnet, bearbeta dem och formulera dem. Allt detta gör att överblick och områdeskännedom ökar och vidmakthålls. Dessutom är prov eller tester mer tidsbesparande än annan inlärning och ger därmed utrymme för andra aktiviteter.

För att sammanfatta: Upprepade studier visar att ett eller flera tester eller kunskapstest på ett

visst ämnesområdes vidmakthåller kunskapsmassor bättre och under längre tid än upprepade studier av samma text. Kunskapsprov mäter inte bara kunskaper utan befäster dem också. Detta går på tvärs med rådande ideologier om betyg, prov och tester i svensk skola.

Här är några referenser som ovanstående inlägg bygger på:

Karpicke, J.D. & Roediger III, H.L. (2007).  Repeated retrieval during learning is the key to long-term retention. Journal on Memory and Language , 57, 151-162

Roediger III, H.L. & Karpicke, J.D. (2006). The Power of Testing Memory. Basic Research and Implications for Educational Practice. Perspectives on Psychological Science, 1, 181-210

Roediger III, H.L. & Karpicke, J.D. (2005). Test-Enhanced Learning. Taking Memory Tests

Improves Long-term Retention. Psychological Science, 17, 250-255

Vad är minneskunskaper egentligen?

 

Från lärarhåll har jag blivit ombedd att förklara varför jag menar att begreppet minneskunskaper inte bara inrymmer ytliga kunskaper utan alla kunskaper.

In i vår hjärna stormar ständigt nya intryck in. De sorteras på ett snillrikt sätt i varje ögonblick så att endast nya och för oss viktiga företeelser uppmärksammas allramest. Övrigt material hamnat i vårt minne. Det vi nyss har varit med om hamnar först i korttidsminnet, men allt hamnar sedan i långtidsminnet. Långtidsminnets lagring av olika händelser och upplevelser är spridd runt om i hela hjärnan och varje enskilt minnesfragment har således kopplingar till en mängd  andra punkter i hjärnan, varför ett minne består av en mängd olika associationer: hur rummet såg ut där jag lärde mig något, hur jag kände mig just då, hur boken såg ut som jag hade, hur läraren var klädd och vad min närmaste kamrat sade och det som jag just försökte lära mig. I långtidsminnet finns alltså en mängd minnen från olika livsperioder lagrade. Långtidsminnet indelas i procedurminnet, som har att göra med de förmågor vi har och de mönster vi lärt oss känna igen, vad som är rätt och fel, hur man går till väga för att göra saker och ting. I episodiska minnet finns alla situationer vi varit med om, och hur de hänger samman. Slutligen så finns i det semantiska minnet vår kunskap om regler, principer, idéer. Vår ordkunskap och ordförståelse hör också hit.

Idéer kan inte uppstå av sig själva. Intryck utifrån måste på något sätt slå rot i vårt långtidsminne kan för att sedan snabbt kopplas samman med andra minnesfragment och så kan en ny tanke uppstå. Minneskunskaper innehåller alltså allt vi kan och känner till. Minneskunskaper är inte bara ytliga kunskaper.

Ibland kan vi uppleva att minnet behöver hjälp på traven. Ett exempel är det s.k. har-det-på-tungan-fenomenet: Du ser en känd skådespelerskas ansikte framför dig, minns henne röst

och sätt att röra sig, men inte hennes namn. Du har det på tungan. Det är ett exempel på att

olika minnesfragment kopplats samman för att du ska minnas men de har inte räckt till…

Det får gå ett tag och så plötsligt kommer du på det. Då är det förmodligen det extra minnesfragmentet som fallit på plats, genom något intryck utifrån eller  någon verksamhet

i hjärnan.