Hätskhet och fördom i bloggvärlden

Att förändra människors inställning, eller attityd, i en viss fråga är svårt. Speciellt besvärligt är det om den individ man försöker övertala eller påverka är alltför involverad politiskt och därmed oftast känslomässigt i den aktuella frågan. Studier har visat att om man vill förändra någons syn på en viss företeelse så hjälper information inte speciellt mycket. Det kan vi se på alla kampanjer som bedrivs för och emot olika beteenden i vår värld som vårdslöshet i trafik, mobbning och alkoholintag bland ungdomar. Ett undantag är rökning men minskningen där beror nog mest på en mängd samverkande faktorer än på informationsinsatserna.

En attityds främsta komponent är den känslomässiga. Det finns också en kognitiv komponent men den får lätt stryka på foten när tonläget höjs eller någon fråga man har lierat sig med kommer på tapeten.

Nyligen hade jag en debatt på Helena von Schantz blogg.  Jag hade i ett annat inlägg kommit  med det lite oväntade och omkastade påståendet att det är för många kvinnor i skolan.  Enligt mitt sätt att se är det ett annat sätt att skriva att det behövs fler män i skolan. von Schantz och ett antal mest anonyma personer reagerade med hätskhet, inte på budskapet, utan snarare på förpackningen av det.  von Schantz som annars är snar att etikettera avvikande åsikter som ”påhopp”, släppte villigt in dessa anonyma personer på sin blogg, fast de inte ens vågar stå upp för vad de kastar ut i cybervärlden.

Nåväl, det intressanta här är att den höjda arousalnivån hos läsarna av repliken och mitt ursprungsinlägg genom sin emotionella förhandsinställning snabbt bedömde alltihop som antifeministiskt. Man sniglade in sig på vissa detaljer för att komma åt helheten: Fanns det tillräckligt belägg för det eller det?

Åsiktsutbytet blir ett gott exempel på hur svårt det är att samtidigt vara liberal och öppen för andras åsikter och uppbunden genom medlemskap i t.ex. en grupp som ska gynna jämställdhet och dessutom medlem i ett parti. Få människor skulle öppet erkänna att så är fallet men tyvärr följer åsikterna pengar, engagemang och karriärmöjligheter. Jag handledde en gång en student som skrev en uppsats om ekonomer inom LO resp. näringslivet och deras syn på konjunkturutvecklingen. Deras engagemang i de olika organisationerna kunde lätt förutse hur de såg på framtidens ekonomiska utveckling.

Hur gör man då för att ändra andra individers attityder? För det första: det är svårt. Och med emotionellt uppbundna individer är det som sagt extra svårt. Problemet är att det inte går att bara upplysa folk om hur de ska tycka. Man måste få dem att bete sig i enlighet med den nya attityden. Ett gott exempel är bilbältesanvändningen i Sverige. Man propagerade och informerade men inget hjälpte. Då reste man till Australien och fann att man där infört en paragraf i trafikförordningen där bilbälte under färd helt enkelt föreskrevs. Lagen infördes i Sverige, det var mycket liten övervakning och bötesbeloppen var små men eftersom människor oftast lyder lagarna så skedde en tillvänjning. Man klarade inte av i längden att ta på sig bilbältet varje morgon och kväll och tänka, det är dumt med bilbälte men nu tar jag på det igen. Det blir då en kognitiv dissonans som i detta fall övervinns genom att man ändrar sin attityd till bilbältesanvändning.

Lätt är det inte. Man måste nog vara mycket öppen för att kunna förändra sin egen inställning till problem och frågor i vår värld.