Ska skolan bara befolkas av kvinnor?

 

Jag har på olika sätt försökt jag få igång en diskussion om det stora överskottet av kvinnor i skolans värld. Jag tycker, som de flesta här i landet, att en någorlunda jämn könsfördelning i olika yrken är eftersträvansvärd.  Men mitt inledande inlägg mötte stort motstånd och bemöttes med ord som sexism och påhopp, som är ord som somliga debattörer anser räcka som argument. Jag hade nämligen pekat på några generella könsskillnader, vilket förvanskades och enligt gällande zeitgeist hamnade jag i sexistkloaken. Därmed behövde mina argument inte bemötas.

Faktum är att 96 % av förskolelärarna och lågstadielärarna är kvinnor. På mellanstadiet

är andelen kvinnor 78 %.  På gymnasiet är det faktiskt en jämn könsfördelning. Av rektorerna är 60 % kvinnor och bland övriga skolledare 65 %. Somliga måtte mena att denna kompakta kvinnovärld inte på något sätt påverkar undervisningen och elevernas uppfattning om

könsroller. I andra fall när det är manligt överskott på högre tjänster brukar alltid kvinnors ”unika kompetens” framhållas. I löneförhandlingar åberopas kvinnors ”dolda unika kompetens” ofta. Då uppges denna kompetens emanera från det sociala arv kvinnor får under uppväxten.  Kvinnors sätt att förhålla sig till elever skiljer sig nog också något från mäns på gruppnivå. Den kvinnliga kompetensen bör ju på olika sätt också visa sig i den professionella framtoningen. Det kan inte vara bra att elever bara konfronteras med en ”kvinnokultur” under sin obligatoriska skoltid. Rättviseskäl skulle också kunna åberopas. Varför ges inte fler män möjlighet att bli lärare? Fler kvinnor borde ju sitta i bolagsstyrelser. I dagarna menar EU att man avser att söka kvotera in kvinnor i just bolagsstyrelser. De åtgärder som görs för att locka lärare till lärarbanan är dock närmast försumliga.

Man kan ju alltid påstå att det inte finns några tydliga vetenskapliga bevis för skillnader mellan könen. Men samtidigt måste man fråga sig varför unga, moderna kvinnor totalt dominerar utbildningar till logoped, psykolog och sjuksköterska. I verkligheten är det faktiskt så att kvinnor väljer yrken där omhändertagande finns med i bilden. Detta är oomtvistat.

Språkkurser lockar fler kvinnor än män. Varför? Jag tror att den gemensamma faktorn är att kvinnor tidigt socialiseras till att bli mer verbala, kommunikativa och relationella än män. Detta förhållande har inte förändrats över tid. Bilden är densamma nu som så långt tillbaka som 1960-talet. Jag har själv som studierektor på en psykologisk institution talat med psykologprogrammets studentråd för att försöka få hjälp att få in fler män på utbildningen.

Det svar jag fick från studentrådets (helkvinnliga) ledning var att män hade dominerat över hela fältet så länge att det nu var dags för kvinnor att ta över. För dem som har den inställningen är ju könsfördelningen bland lärare som den ser ut nu förmodligen fullt tillfredsställande. Men kanske inte bland ledamöter i bolagsstyrelser…?

Ett sätt att locka fler kategorier till lärarutbildningen vore att göra den mindre verbal och lättsam som den nu är. Den kvinnliga dominansen bland lärare bäddar ju för en mer

omhändertagande och vårdande syn på lärarprofessionen. Den slutsatsen är väl inte så svår att dra utifrån ren empiri? Om vi för in en mer vetenskaplig syn på undervisning och lärostoff

skulle förmodligen fler kategorier, t.ex. fler män, nog söka sig dit. Dessutom ska ju undervisningen vila på vetenskaplig grund, vilket den knappast gör nu.

Debatten om undervisningen om könsroller i skolan blir egendomlig om denna egendomliga snedfördelning vad gäller kön inte tas med i debatten. Det är dags att börja den diskussionen nu.