Diskussionen om formativ och/eller summativ bedömning har
pågått rätt länge nu inom skolans värld.
En del lärare förespråkar formativ bedömning och är ganska tveksamma
till nationella prov och betyg, som då anses vara summativa bedömningar. Andra
menar att betygen spelar en viktig roll. Skolverket menar att vissa elever
gynnas medan andra missgynnas av betyg. Forskningsresultaten är dock
motstridiga i ett internationellt perspektiv. När Skolverket har gjort studier
av överensstämmelsen mellan nationella prov och betyg har man i stort funnit
att resultaten överensstämmer rätt väl. Betygen däremot uppvisar betydande
likvärdighetsproblem där vissa skolor verkar övervärdera eleverna vid
betygssättningen i jämförelse med nationella prov.
Prov eller kunskapstester har ofta ansetts negativa för
lärandet. Den formativa bedömningen som sker under det att undervisningen pågår
anses av många vara bättre än prov för att kunskaper ska konsolideras. Formativ
bedömning hyllas främst av s.k. progressiva pedagoger.
I debatten hänvisas ofta till forskning men uppenbarligen på
ett ganska selektivt sätt. Det finns nämligen betydande forskningsinsatser
internationellt som tydligt pekar på att prov eller kunskapstester är ett
mycket effektivt sätt att öka konsolideringen och hågkomster av de kunskaper
man inhämtat. Nedan anger jag några relevanta referenser från 2000-talet, som
ingående och på olika sätt studerat hur kunskapstester står sig i jämförelse
med t.ex. ytterligare studietillfällen. Prov eller tester visar sig, främst i
det långa loppet, vara helt överlägsna ytterligare instuderingsansträngningar
när det gäller hur väl kunskaperna stannar i minnet under en längre tid. Vid
traditionellt lärande uppträder glömska mycket snabbare medan prov och tester i
hög utsträckning minskar effekter av glömska. Resultaten kan tyckas
kontraintuitiva och förvånade nog även forskarna, men de står sig vid
ytterligare prövningar.
Det material som används vid studierna har dels varit
faktamaterial dels innehållsrika texter av samma slag som ingår i
skolundervisningen. Traditionell inlärning, inläsning och bearbetning av
material som vid hemskrivningar
skapar inte samma kognitiva aktivitet hos eleven som uppgifter vid ett
prov. Då måste eleven själv hämta fram sina kunskaper ur långtidsminnet,
bearbeta dem och formulera dem. Allt detta gör att överblick och
områdeskännedom ökar och vidmakthålls. Dessutom är prov eller tester mer
tidsbesparande än annan inlärning och ger därmed utrymme för andra
aktiviteter.
För att sammanfatta: Upprepade studier visar att ett eller
flera tester eller kunskapstest på ett
visst ämnesområdes vidmakthåller kunskapsmassor bättre och
under längre tid än upprepade studier av samma text. Kunskapsprov mäter inte
bara kunskaper utan befäster dem också. Detta går på tvärs med rådande
ideologier om betyg, prov och tester i svensk skola.
Här är några referenser som ovanstående inlägg bygger på:
Karpicke, J.D. & Roediger III, H.L. (2007). Repeated retrieval during learning is
the key to long-term retention. Journal on Memory and Language , 57, 151-162
Roediger III, H.L. & Karpicke, J.D. (2006). The Power of
Testing Memory. Basic Research and Implications for Educational Practice. Perspectives
on Psychological Science, 1, 181-210
Roediger III, H.L. & Karpicke, J.D. (2005).
Test-Enhanced Learning. Taking Memory Tests
Improves Long-term Retention. Psychological Science, 17, 250-255
