Skolans värdegrund: Tolerera de intoleranta?

På lärarutbildningen i Halmstad har Lina Kaikkonen och Kristoffer Petersson skrivit en kandidatuppsats betitlad ”Vad är acceptabelt för en elev att säga i klassrummet? En intervjustudie om paradoxerna i gymnasieskolans värdegrund”. Mycket kretsar kring toleransparadoxen dvs. vad som händer om man är tolerant respektive intolerant mot en intolerant åsiktsriktning. Uppsatsen är skriven av två studenter och ska ta tio veckor att färdigställa, enligt kursplaner. Att då bara intervjua fyra lärare, som skett här, är i minsta laget enligt min mening och dessutom är kravet på självständigt arbete lite avslaget då två studenter samsas om en och samma uppsats.

Uppsatsen är välskriven och frågeställningarna tämligen klara. Som brukar vara vanligt intervjuundersökningar består resultatdelen i uppdelningar av svaren efter teman och av författarna utvalda intervjusvar svar publiceras i den löpande texten. De fyra utvalda lärarna väljs ur bekantskapskretsen och de är alla män (!).

Intervjuundersökningar av detta slag med få respondenter är generellt sätt av föga värde i termer av kunskapstillskott. De fynd som kan uppmärksammas här är nästan de förväntande.

Lärarna uppvisar problem med värdegrund och toleransparadoxen. En lärare säger rent ut att värdegrunden mest låter som ett pretentiöst middagstal men tillhålls subtilt av författarna

att återgå till den politiskt korrekta vägen. Värdegrunden får man inte alltför tydligt vara tveksam inför eleverna uppenbarligen. Det är tydligt att yttrandefrihetstankar på flera håll ses som

motstridiga till värdegrundens toleransbegrepp i långa stycken. 

Man önskar att liknande studier med ett bredare upplägg kunde göras över Sverige. Vi behöver kunskaper om hur praktiken är i svenska klassrum i många avseenden. Den här uppsatsen kan i liten skala visa vägen.

Lärare, demokrati och mångfald

 

Skolorna ska förmedla en demokratisk syn till eleverna. Den inbegriper allas lika värde, respekt för andras åsikter, en positiv syn på mångfald och andra goda dygder. Detta är också inskrivet i skolans värdegrund vilken hyllar demokratin. Till demokrati hör även mötesfrihet och rätten att fritt få uttrycka sina åsikter.

Men hurudan gestaltar sig den demokratiska verkligheten för en elev som läser Dagens Nyheter av idag (14/10 i nådens år 2012)?

I en ledare menar man att Sveriges television gjorde fel som ”problematiserade ” kvinnors rätt till fri abort genom att låta en antiabortanhängare att delta i en debatt. Att tillåta fler röster än en om fri abort anser DN är att ”trivialisera” debatten. I stället föreslår man att andra inslag där kvinnors rätt till fri abort beskärs borde ha visats istället. DN menar uppenbarligen att vissa åsikter inte bör få förekomma i svt. Rubriken för ledaren antyder att antiabortmotståndaren i debatten ”skojade till den”, en märklig åsikt för att komma från en påstått liberal tidning.

I en upprörd nyhetsartikel i samma tidning kritiseras Armémuseum för att man lät en extrem högerorganisation hyra lokaler för en konferens. I artikeln nämns att museet arbetar för mångfald men, som en ansvarig säger: ”…vi har trott att de som hyr av oss är seriösa, bra förlag……..det har fungerat bra”. Hon avslutar med att säga att hon måste nu kolla upp alla som hyr ”för att se till att det inte händer igen.”

Så mycket för den fria debatten!

Så mycket för den mångfalden!

Och så säger folk att det är fint att vara PK.

Vad säger lärarna? Vad säger eleverna?

Skolans värdegrund och multikulturalism

 

Det är något diffust och oförlöst i diskussionerna om multikulturalism i relation till skolans värdegrund. Värdegrunden ska ju vara normativ och anses global. Vi i väst har alltid tyckt att det vi tycker är rätt och riktigt ska också alla andra rätta sig efter. Min erfarenhet från diskussioner om och experiment med värderingsfrågor bland mina studenter är att människor ofta har olika uppfattningar i den typen av frågor om man nu för ner värderingarna från teoretisk nivå till praktisk moral i enstaka, specifika situationer. Vi vet ju alla hur lätt vi av skilda skäl gör avsteg och undantag från vad vi egentligen tycker eller ska tycka under speciella omständigheter. Normer och värderingar är inte så statiska som värdegrunder vill ge sken av. Man skulle naturligtvis kunna förfäkta att värdegrunden är ett slags önskeläge, men då är den i väsentliga stycken väsensskild från verkligheten. Värdegrunden anses också vara en kärna inom en kultur.

Multikulturalism blir problematisk också i andra sammanhang. Vi bör ju vara multikulturella, men den tolerans som en sådan inställning innebär omfattar inte så gärna individer inom vår egen kultur. Där råder ofta en strikt normativ uppfattning om vad som är politisk korrekta värderingar i vår egen värld. I debatten ifrågasätter nästan ingen samhällets ståndpunkter i abortfrågan eller om kvinnors underordning, för att ta ett par exempel. Gör man det blir man omedelbart åthutad från alla håll. Demokratier har sina egna självcensurerande instrument, som bygger på grupptryck och hot om uteslutningen från gemenskapen. Det är alltså ett intressant faktum att åsiktsförtrycket ofta är minst lika stort inom kulturer än mellan kulturer i vårt land.

En annan intressant aspekt av den multikulturella fördragsamhet som vi anser vara önskvärd gäller hur vi förhåller oss till förgångna tider. Tidigare epoker i mänsklighetens historia var kulturellt mycket annorlunda än vår egen tid och utgjorde i sig skilda kulturer. När vi i dag i historiens sken diskuterar människors ståndpunkter under tidigare kulturella och politiska betingelser så finns där föga tolerans för andra värderingar än de som anses korrekta i vår kultur, här och nu. Personer som gick in i nazistpartiet i början av 30-talet anses som bottenlöst naiva och förklaras närmast mindre vetande av oss på 2000-talet. Likadant sker med sådana som medverkade i Stasis verksamhet i början av dess existens. Citat från forntida tänkare som uttrycker sina värderingar av kvinnor fördöms även de hårt av moderna feminister. Det egendomliga är att de som ofta framhåller hur viktig kulturen är för att ”göra kön” eller skapa identiteter helt glömmer denna insikt när de betraktar förgångna tider och därmed andra kulturer. Allt ses då genom vår specifika kulturs värderingsfilter, vilket måste ses som något inskränkt. Den egna kulturen ger både skygglappar och förvrängande prismor när vi tittar bakåt.

Jag anser att diskussionen om värdegrund i skolan, och rent allmänt, är missvisande och ytlig. Ska vi förfäkta ett multikulturellt och värderingsbeständigt samhälle måste vi nog ytterligare tänka efter vad vi menar. Som nu blir orden multikulturalism och värdegrund mest bara  - just ord.

Värdegrunden och skolan

Ofta tas problem med etik och moral upp till diskussion, även i skoldebatten. Vi har här en mängd olika principer för moraliskt handlande från "ändamålet helgar medlen" till "allt vad I viljen att människorna skola göra Eder....".

Från början emanerar orden etik och moral från ord som kännetecknar tings normala tillstånd. Mores betyder ju ungefär sedvänjor. Etik är egentligen läran om moraliskt handlande och ligger alltså högre upp i hierarkin av begrepp. Faran med moraliserande är att ju att detta blandas samman med (till synes) rationella argument, som när politiker talar om orättvisa. Det finns nämligen åtminstone tre typer av rättvisa; att alla får lika belöning för sitt arbete, att de som arbetat mest får mest belöning och att var och en som arbetat får just sina behov tillfredsställda. Om allt detta kan man diskutera sig blå under åberopandet av moraliska principer. Skolans värdegrund är ett desperat försök att få på pränt principer som möjligen alla är överens om under vissa  bestämda omständigheter.
Jag har själv sökt studera människors värderingar bland mina studenter i centrala moralfrågor och då funnit en mycket stor spridning i ståndpunkter. Vår konsensus i moralfrågor är till stor del en synvilla eller önskedröm eller en fråga om just omständigheter. Eller snarare om brist på omständigheter; moraliska värderingar uttalas nämligen oftast säkrast och med stor av emfas utan anförande av några illustrativa exempel. Det blir enklare så. Värdegrunden vi bygger på är ihålig.

Konsten att komma överens.

Det här med samsyn är inte lätt. Ett annat ord för samsyn är ju konsensus. För några år sedan gjorde jag vid några tillfällen experiment med vanliga studenter och juridikstuderande kring det här med meningsmotsättningar och samsyn och, om man vill, värdegrund. Jag skapade ett fall där ett brott beskrevs. Det gällde en man i 25-årsåldern som hade setts ge bort och sälja narkotika utanför skolor. Han blir gripen och erkänner. Det visar sig att hans langning pågått en längre tid utanför olika skolor. Studenterna får inte veta så mycket mer än att mannen hade klarat sina gymnasiestudier med glans och att inget ofördelaktigt var känt om honom. Den öppna frågan var: Hurudant straff borde mannen få? Och hur långt? Valet stod mellan en månads till 25 års fängelse.

Var och en fick anonymt och enskilt skiva ner antal månader på papperslappar som jag sedan samlade in. Skillnaderna i nedskrivna påföljder var enorm, både bland juristerna och de vanliga studenterna. Variationen var således mellan enbart vård till 25 års fängelse och några hade tom skrivit dödsstraff.

Därefter sattes deltagarna ihop i smågrupper och ombads att  på en halvtimme bli ense om en enda påföljd. Ofta segrade en extrem påföljd och ibland ett medelvärde av gruppmedlemmarnas. Inom varje smågrupp kände ju ingen till vad de andra hade skrivit initialt.

En god övning i att uppnå konsensus.

Demokrati i skolan

 

Pedagogiskt entreprenörskap är framtiden sägs det och så räknas en rad förmågor upp som initiativförmåga, nyfikenhet och kreativitet. Det är sådana egenskaper som ska uppmuntras hos eleverna för att de ska blir goda företagare och demokratiska medborgare. Svenskt Näringsliv stödjer livligt det entreprenöriella lärandet och det gör den borgerliga regeringen också. Fler medborgare ska alltså bli sina egna och anställa folk, så att mer arbete skapas. Men den ekonomiska sektorn som nu omfamnat skolan bygger inte på demokratiska principer. Där är pengar makt, som förr i tiden. Det blir alltså en stor pedagogisk utmaning att undervisa om demokratins principer och samtidigt gynna en del av samhället där demokratin inte direkt tillämpas. Eleverna måste väl i undervisningen få reda på att man ser lite olika på demokratins värde i olika delar av samhället?

Återigen används demokratibegreppet obetänksamt. Demokrati betyder ursprungligen ´folkstyre´ men begreppets betydelse och dess konnotationer har gradvis lagt under sig allt som på något sätt kan betecknas som gott, riktigt och politiskt korrekt.  Skolans värdegrund blandas också samman med demokrati på ett sannskyldigt vettlöst sätt och allt detta gör att demokrati kan betyda allt gott.

 Men nu ska alltså demokrati samsas med entreprenörskap, företagande, marknadsföring och reklam. Det går inte ihop. I den ekonomiska sfären samarbetar man bara mot betalning, kreativiteten används för att skapa reklam som ofta innehåller halvsanningar och förvrängningar. Nyfikenheten används för att hitta på nya produkter, som kanske egentligen inte är nödvändiga och initiativförmågan till att hitta nya vägar att skatteplanera.

Ska vi ska kanske tala tyst om demokrati ibland.