Kan lärare sätta betyg?

-->

I Dagens Nyheter (4 april 2013)  diskuteras betygssättning och betygssystem. Det framförs åsikter om att betyg aldrig kan bli objektiva utan är subjektiva bedömningar. Statistik från mängder av gymnasier i landet presenteras och man häpnar, minst sagt. På naturvetenskapliga program har 49 % av eleverna fått MVG med den tregradiga skalan och med den nya femgradiga har nära en fjärdedel (24 %) fått A. Detta är förbluffande och man undrar hur betygsättande lärare tänker. Om man nu har en differentierad skala så ska ju den användas. Man kan liksom inte hävda att med fem godkända skalsteg så har hälften det högsta betyget.

Lärarna efterlyser fortbildning i hur man sätter betyg enligt den nya skalan. Det jag efterlyser är en skvätt sunt förnuft. Man kan helt enkelt inte börja utnyttja de högsta skalstegen på ovanstående sätt. Då har vi bäddat för en betygsinflation utan dess like där betyget C snart (?) kommer att bli upplevt som underkänt. Kan det vara flathet eller feghet som gör att lärare lägger sig så högt upp när de ska bedöma elever? Vågar man inte skilja elever åt med olika betyg bara för att man tidigare var van att klumpa ihop hälften med MVG, som i exemplet ovan. För okunnighet kan det väl inte vara...?

Omöjliga lärare i en omöjlig skola

 

I dagens DN (19/10 -12) rapporteras en undersökning som ger ett dystert men av många väntat resultat. Ljud- och bullernivån är mycket hög i svenska skolor. En mycket stor del av eleverna störs av denna bråkiga arbetsmiljö. Lärarna har helt enkelt tappat greppet.

Sådana här förhållanden medges sällan av de lärare som bloggar. Där framhålls skolan i stället som ytterligt progressiv och uttryck som ”våra fantastiska lärare” är inte ovanligt. ”Major” Björklund hånas ofta för att han vill införa någon form av kadaverdisciplin i skolan. Jag skulle vilja se den skola som uppvisar den grad av tystnad och lydnad som Björklundskritiker utmålar!

Vad är det för individer som är lärare svenska skolor? Jo, där förekommer även lärare som inte alls passar i lärarrollen. I undersökningen beskrivs sådana lärare som ”för snälla”. Lärare som inte klarar gränssättningen i klassrummet ska inte fortsätta som lärare. Det finns ju en del lärare som lämnar yrket. I den fackliga propagandan beskrivs dessa ofta som personer som inte klarar av den nya Björklundska skolan och därför sökt sig till ”bättre betalda” jobb.  Min kvalificerade gissning är att en del av dessa lärare lämnar sin lärargärning för att de antingen inte klarade jobbet, och var klarsynta nog att förstå det, eller inte stod ut med den bråkiga miljön.

Skolans viktigaste roll är att bibringa elever kunskaper om vår värld. Det går inte att göra det

för lärare som inte har grepp om sin klass. Med grepp menar jag inte kadaverdisciplin utan det som kan kallas auktoritet. Det senare är svårt att lära men finns i mindre eller högre grad hos varje människa. Lärarutbildningen har dock alltför mycket försummat gruppdynamiska kunskaper till förmån för didaktiska övningar. Pedagogiska lösningar har fått ersätta psykologiskt vetande, vilket är en allvarlig miss när blivande lärare ska förberedas för sin roll i samhället. Kunskapssynen är också urvattnad i lärarutbildningen vilket knappast underlättar för de nyutbildade lärarna.

Lärare, demokrati och mångfald

 

Skolorna ska förmedla en demokratisk syn till eleverna. Den inbegriper allas lika värde, respekt för andras åsikter, en positiv syn på mångfald och andra goda dygder. Detta är också inskrivet i skolans värdegrund vilken hyllar demokratin. Till demokrati hör även mötesfrihet och rätten att fritt få uttrycka sina åsikter.

Men hurudan gestaltar sig den demokratiska verkligheten för en elev som läser Dagens Nyheter av idag (14/10 i nådens år 2012)?

I en ledare menar man att Sveriges television gjorde fel som ”problematiserade ” kvinnors rätt till fri abort genom att låta en antiabortanhängare att delta i en debatt. Att tillåta fler röster än en om fri abort anser DN är att ”trivialisera” debatten. I stället föreslår man att andra inslag där kvinnors rätt till fri abort beskärs borde ha visats istället. DN menar uppenbarligen att vissa åsikter inte bör få förekomma i svt. Rubriken för ledaren antyder att antiabortmotståndaren i debatten ”skojade till den”, en märklig åsikt för att komma från en påstått liberal tidning.

I en upprörd nyhetsartikel i samma tidning kritiseras Armémuseum för att man lät en extrem högerorganisation hyra lokaler för en konferens. I artikeln nämns att museet arbetar för mångfald men, som en ansvarig säger: ”…vi har trott att de som hyr av oss är seriösa, bra förlag……..det har fungerat bra”. Hon avslutar med att säga att hon måste nu kolla upp alla som hyr ”för att se till att det inte händer igen.”

Så mycket för den fria debatten!

Så mycket för den mångfalden!

Och så säger folk att det är fint att vara PK.

Vad säger lärarna? Vad säger eleverna?