Psykopater dominerar oss

 

Låt oss se på marknaden som vi ser på en människa. Marknadstänkandet har ju fått sig några törnar under de senaste åren och kriser av avlöst varandra. Är det kanske dags att ställa en diagnos på patienten markanden, utgående från de beteenden den uppvisar? Ansvarslöshet kan vi ganska lätt tillskriva vår patient med tanke på hur de monetära resurserna har använts. Kortsiktigt handlande på grund av en impulsivitet, som inte går att stoppa, finns ju med i bilden. Sökande efter spänning och risktagande är en del i kapitalismens vardag, där kurser fluktuerar och snabba vinster eller förluster kan uppstå. Marknaden har vidare svårt att lära av negativa erfarenheter, vilket visar sig i att marknaden fortsätter i samla gamla hjulspår trots de ekonomiska smällar den åkt på. Marknaden saluförs genom marknadsföring (reklam). Som vi alla vet är reklamen manipulativ och ibland rentav lögnaktig. Marknaden är invävd i en form av ytlighet där charm och talförhet spelas ut men endast pengar räknas. Marknaden uppger ofta att det viktigaste för den är att uppfylla kundens önskemål.  Detta är ett bedrägligt uttalande, då vinsten torde vara den främsta drivkraften. Kunder lämnas inte sällan åt sitt öde när de klagar, vilket tyder på bristande empati. Bristande känsla för moral förefinns eftersom man gärna handlar med diktaturer under mottot att affärer är viktigast. Samhällets normer ses som hinder där så passar.

Alla kursiverade begrepp ovan är enskilda tecken på psykopati, eller anti-social personlighetsstörning som det officiellt hetat. Vår diagnos av vår patient marknaden är därmed klar. Behandlingen är mycket svår då störningen genomsyrar hela marknadsorganismen. Vi får lära oss att leva med vår patient men i längden blir det svårt. Psykopater är överrepresenterade i våra fängelser. Vi får se hur det går med vår patient.

Vi lever på halvlögner allihopa!

Jag har alltmer börjat undra vad det är för människor som tillverkar reklam i olika medier. Det som utmärker en myckenhet av reklam är faktiskt halvlögner, överdrifter och brist på reell information om den aktuella produkten. Värktabletter sägs direkt hitta till det onda stället, skönhetsmedels effekt visar i före-efterbilder, där modellen alltid ler och framställs i bättre sken i efter-bilden, bilannonser överdriver bilarnas storlek och veckotidningarnas löpsedlar förvanskar på ett illistigt sätt vad som egentligen står inne i tidningen. Exemplen finns överallt och alltid. Ett nytt hälsokostpreparat Iberogast (mot irriterad tjocktarm) lanseras i helsidesannonser i dagspressen. Referenser till några vetenskapliga artiklar anges med minsta möjliga typsnitt och i förvirrad form längst ner i texten.  De ansvariga menar att kunderna i alla fall inte är intresserade av sådan information!

Företagen är inte heller speciellt intresserade att bistå med verklig information. Jag skrev till ett par läkemedelsföretag och frågade efter vetenskaplig dokumentation (bl.a. Eeze Spray, ett liniment avsett att lindra ytlig smärta). Inget svar. En annan egendomlighet är att reklammakarna försöker få oss att tänka att vi sparar pengar om vi köper en prissänkt produkt. I praktiken synonyma preparat säljs ofta under två olika namn av samma företag (näsdroppsmärkena Nezeril och Nasin), där det ena annonseras mycket och är dyrare och det andra smygs fram som billighetsalternativ. På det viset når man både den som tror att pris säger något om kvalitet och den som är prismedveten. Ingenstans sägs naturligtvis i annonser om Nezeril att ett billigare alternativ finns.

Vi har vant oss vid att reklam ska vara så här. Man kan fråga sig om vårt välstånd bygger så mycket på konsumtion att vi måste stå ut med att ständigt bli föremål för denna marknadsföring med sina överdrivna löften och falska budskap.

Min fråga i början var vad det är för människor som producerar allt detta och hittar på nya knep för att få oss att konsumera. Jag tror mig veta att det är helt vanliga människor som du och jag, som behöver få sin utkomst för att bl.a. betala för sin överdrivna konsumtion.

Är skolan vetenskaplig?

Skolans undervisning ska bygga på vetenskapliga metoder. Det är ett faktum som fastslås så ofta i skoldebatten att man blir lite misstänksam. Är det verkligen så att lärare dels i sina metoder använder vetenskapligt underbyggda ansatser, dels är någorlunda insatta i den senaste forskningen i sina specialämnen? Tillsammans ska ju den vetenskapliga inriktningen ge upphov till ett kritiskt granskande synsätt, som bör genomsyra undervisningen. Denna kritiska hållning ska ju hjälpa den demokratiska medborgaren att orientera sig i en värld fylld av förvirrande budskap.

Men ute i samhället möts eleverna av en massiv påverkan som snarare betonar ett långt ifrån vetenskapligt, kritiskt värderande eller demokratisk synsätt. Låt mig ta några exempel.

I tv-kanalen sjuan går sedan länge ett program som heter Det okända. Där presenteras på fullt allvar familjer som har problem med spöken! Familjemedlemmarna i de besökta hemmen har olika, ofta diffusa och obehagliga upplevelser av ljud, rörelser i rummen och glimtar av svåridentifierade ”spöken”. Det inkallade mediet förklarar alla problem med andar som går igen av olika skäl och fördriver dem sedan på olika sätt dessa och familjen blir nöjd. Programledaren Caroline Giertz tar det hela på fullt allvar och antecknar flitigt allt mediet kommer fram till. Det är ytterst anmärkningsvärt att en tämligen stor kanal som sjuan använder sin programtid för att föra ut vidskepliga, antiintellektuella och vilseledande information till allmänheten. Förmodligen är deras förklaring att de ger folk det de vill ha. I så fall har skolan och samhället misslyckats i grunden. En annan besläktad irrlära är astrologi som är populär bland delar av befolkningen.  En hel del människor i vårt land låter sig förledas av horoskop, ”på skoj” som de säger, men många tidningar excellerar i horoskop för olika stjärntecken. Säkert är där motivet också att man vill ge folk vad de vill ha.

Det är faktiskt inte ofarligt när extremt osannolika och vilseledande sätt att betrakta världen sprids. De falska idéerna marknadsförs ofta med en kvasivetenskapligt synsätt och med

ett glidande och förföriskt  språk. Upplevelser får företräde före fakta.

Vissa marknadsförare och tyvärr också vissa forskare befinner sig på olika vis farligt nära gränsen till den dunkla verklighetens värld. Reklam består ofta av halvsanningar och diffusa formuleringar som ”kliniskt testad” och försök att spela på människors delvis omedvetna behov. Bland behov som ofta brukas är sex, önskan att bli omtyckt och status. Försök har inom branschen gjorts med subliminala budskap (sub limen = under tröskeln) som presenteras visuellt eller auditivt så snabbt eller förvrängt att människors kritiska tänkande inte hinner kopplas på utan budskapet går direkt in i vårt medvetande. Det är okänt i hur grad detta knep används i dagens reklam men att det görs det har jag själv sett exempel på.

Viss forskning har färgats av postmodernistiska strömningar. Dit hör bl.a. feministisk forskning och pedagogik och didaktik. Postmodernism kännetecknas av ett i grunden sympatiskt relativistiskt synsätt, som säger att det inte finns några sanningar. Detta är ju i viss mening sant. Men drivet så långt som att påstå att alla upplevelser och erfarenheter är lika sanna gör att vi hamnar i en form av värdeanarki. Inom skolforskningen leder detta till att man gärna genom intervjuer söker ta reda på hur en viss grupp människor känner och upplever vissa bestämda fenomen. Denna inriktning på individers självrapporterade känslor och erfarenheter leder oss bort från en mer objektiv syn på människors livs och utveckling och försvårar därmed kraftigt utvärderingar av reformer av olika slag.

Det är bedrövligt att se att den begynnande satsningen på s.k. modellskolor i landet helt låtit sig lånas till de mer diffusa idéströmningarna. Så är t.ex. fallet hos de s.k. modellskolorna i Gränna och Karlstad. När man där ska introducera forskning för aktiva lärare så satsar man just på den undanglidande upplevelseforskningen, som visserligen kan vara intressant och rolig att utföra men sällan leder till några användbara resultat.

Så sluts cirkeln.

Skolan ska stå för ett kritiskt och vetenskapligt tänkande, men ute i samhället finns flera rörelser som arbetar emot sådana synsätt. Bl.a. via media och propagandabranscher, som reklamindustrin motarbetas kritiskt tänkande och den forskning som står skolan nära är på väg att gå samma trista väg. Skolans mål att stå för ett riktigt ifrågasättande och kritiskt tänkande måste stärkas och inte bara i ord hylla demokrati och demokratiska värden. Den kanske viktigaste uppgiften för den demokratiska medborgaren är just förmågan att genomskåda dunkla budskap från demokratin dödgrävare och att lära dem att uppskatta ett rakt, ärligt och distinkt språk.

Märks det att jag finns i skolan?

Märks det att jag finns? 

Sveriges marknadsförbunds tendensrapport för 2011 beklagar den brist på utvärdering som man märker hos marknadsförarna. Man skriver:
Marknadsförare: Handen på hjärtat, när gjorde du en ordentlig analys av era aktiviteter senast? Om inte, vad är det du saknar? Motivering, tid, verktyg eller kompetens?

Byt ut marknadsförare mot lärare, och vi har ett annat problem.

Demokrati i skolan

 

Pedagogiskt entreprenörskap är framtiden sägs det och så räknas en rad förmågor upp som initiativförmåga, nyfikenhet och kreativitet. Det är sådana egenskaper som ska uppmuntras hos eleverna för att de ska blir goda företagare och demokratiska medborgare. Svenskt Näringsliv stödjer livligt det entreprenöriella lärandet och det gör den borgerliga regeringen också. Fler medborgare ska alltså bli sina egna och anställa folk, så att mer arbete skapas. Men den ekonomiska sektorn som nu omfamnat skolan bygger inte på demokratiska principer. Där är pengar makt, som förr i tiden. Det blir alltså en stor pedagogisk utmaning att undervisa om demokratins principer och samtidigt gynna en del av samhället där demokratin inte direkt tillämpas. Eleverna måste väl i undervisningen få reda på att man ser lite olika på demokratins värde i olika delar av samhället?

Återigen används demokratibegreppet obetänksamt. Demokrati betyder ursprungligen ´folkstyre´ men begreppets betydelse och dess konnotationer har gradvis lagt under sig allt som på något sätt kan betecknas som gott, riktigt och politiskt korrekt.  Skolans värdegrund blandas också samman med demokrati på ett sannskyldigt vettlöst sätt och allt detta gör att demokrati kan betyda allt gott.

 Men nu ska alltså demokrati samsas med entreprenörskap, företagande, marknadsföring och reklam. Det går inte ihop. I den ekonomiska sfären samarbetar man bara mot betalning, kreativiteten används för att skapa reklam som ofta innehåller halvsanningar och förvrängningar. Nyfikenheten används för att hitta på nya produkter, som kanske egentligen inte är nödvändiga och initiativförmågan till att hitta nya vägar att skatteplanera.

Ska vi ska kanske tala tyst om demokrati ibland.

Auktorisation, kompetens och entreprenöriellt lärande

Det finns legitimerade yrken och det finns auktoriserade verksamhetsutövare. Vad kan då en sådan kvalitetsmärkning betyda? Hur kan t.ex. utbildningsföretaget Adventum Kompetens ha fått en sådant fint attribut att sätta vid företagsnamnet?

Inom den privata utbildningssektorn finns Sveriges auktoriserade 
utbildningsföretag (sauf), som ger auktorisation som en "garanti för kvalitet och seriös yrkesutövning". Hur går du sauf tillväg? Jo, man kontaktar Bolagsverket, Upplysningscentralen och Allmänna reklamationsnämnden. Om inga anmärkningar finns där så är det praktiskt taget klart för auktorisationen. På intet sätt tar man reda på vilken kompetens företaget i fråga har. Utåt lovar man dock "Våra utbildare har kompetens och erfarenhet".

Jag skulle vilja säga att detta är typiskt för en del svenska entrprenörer. Man lovar runt i sin marknadsföring, men det centrala
glömmer man.  Det är företagets rykte och sida utåt som är viktigt. Det som således att göra med varumärke och yttre glans. Då kan man bli godkänd av branschorganisationen.

Var det någon som tänkte på entreprenöriellt lärande i sammanhanget?