Lärare, demokrati och mångfald

 

Skolorna ska förmedla en demokratisk syn till eleverna. Den inbegriper allas lika värde, respekt för andras åsikter, en positiv syn på mångfald och andra goda dygder. Detta är också inskrivet i skolans värdegrund vilken hyllar demokratin. Till demokrati hör även mötesfrihet och rätten att fritt få uttrycka sina åsikter.

Men hurudan gestaltar sig den demokratiska verkligheten för en elev som läser Dagens Nyheter av idag (14/10 i nådens år 2012)?

I en ledare menar man att Sveriges television gjorde fel som ”problematiserade ” kvinnors rätt till fri abort genom att låta en antiabortanhängare att delta i en debatt. Att tillåta fler röster än en om fri abort anser DN är att ”trivialisera” debatten. I stället föreslår man att andra inslag där kvinnors rätt till fri abort beskärs borde ha visats istället. DN menar uppenbarligen att vissa åsikter inte bör få förekomma i svt. Rubriken för ledaren antyder att antiabortmotståndaren i debatten ”skojade till den”, en märklig åsikt för att komma från en påstått liberal tidning.

I en upprörd nyhetsartikel i samma tidning kritiseras Armémuseum för att man lät en extrem högerorganisation hyra lokaler för en konferens. I artikeln nämns att museet arbetar för mångfald men, som en ansvarig säger: ”…vi har trott att de som hyr av oss är seriösa, bra förlag……..det har fungerat bra”. Hon avslutar med att säga att hon måste nu kolla upp alla som hyr ”för att se till att det inte händer igen.”

Så mycket för den fria debatten!

Så mycket för den mångfalden!

Och så säger folk att det är fint att vara PK.

Vad säger lärarna? Vad säger eleverna?

En begåvad lärarstudent får problem

 

I Karlstad på lärarutbildningen har Malin  Sandin skrivit en examensuppsats Mångkultur i skolan –när världen möts i klassrummet. Sandin är uppenbarligen en mycket begåvad student och har presterat ett välskrivet alster. Hon ger en ordentlig och rik genomgång av kulturbegreppet och beskriver mångkulturella möten. Det är ett sant nöje att läsa hennes arbete.

På känt manér använder sig Sandin av kvalitativ metodik och gör det som nästan alla lärarstudenter gör; hon intervjuar. Valda svar ur materialet används sedan för att illustrera

mångfald ur olika aspekter. Sandin är noga med att påpeka att de fyra lärare hon intervjuat för att få underlag för studien är representativa; två kommer från landsbygdsskolor och två från skolor i staden. Båda könen finns med bland de intervjuade. Sandin tycker att hon genom att ta ut fyra lärare till intervjuer kan ge en bild av dagens svenska skola.

Så är ju inte alls fallet. De resultat Sandin så skickligt presenterar bygger på ett ytterst litet urval av individer, vilket egentligen inte säger något generellt alls om den svenska skolan.

Sandin är ett offer det kvalitativa upplevelsetänkandet i svensk skolforskning. Med dessa metoder kan inga kunskaper som är användbara för aktiva lärare uppnås. Den metod Sandin

använder inbjuder också till att de intervjuade avger socialt önskvärda svar, dvs. de ställer sig i detta fall mycket positiva till mångkulten. Så sker också i uppsatsen. Huruvida social önskvärda svar förefinns i materialet diskuterar inte Sandin ens.

Slutsats: En mycket fin och välskriven uppsats med goda resonemang och en ordentlig genomgång av kulturbegreppet och mångkulturalitet men med en lam och strukturlös metod som inte ger några värdefulla tillskott till vår kunskap inom området.

Skolforskningen måste inse sina begränsningar och utöka sin redskapsbod av metoder till att omfatta även kvantitativa sådana, kanske i samspel med kvalitativa.

Om Sandin fortsätter sin bana inom forskningen så ge henne tillträde till den nya redskapsboden.