Skolans värdegrund och multikulturalism

 

Det är något diffust och oförlöst i diskussionerna om multikulturalism i relation till skolans värdegrund. Värdegrunden ska ju vara normativ och anses global. Vi i väst har alltid tyckt att det vi tycker är rätt och riktigt ska också alla andra rätta sig efter. Min erfarenhet från diskussioner om och experiment med värderingsfrågor bland mina studenter är att människor ofta har olika uppfattningar i den typen av frågor om man nu för ner värderingarna från teoretisk nivå till praktisk moral i enstaka, specifika situationer. Vi vet ju alla hur lätt vi av skilda skäl gör avsteg och undantag från vad vi egentligen tycker eller ska tycka under speciella omständigheter. Normer och värderingar är inte så statiska som värdegrunder vill ge sken av. Man skulle naturligtvis kunna förfäkta att värdegrunden är ett slags önskeläge, men då är den i väsentliga stycken väsensskild från verkligheten. Värdegrunden anses också vara en kärna inom en kultur.

Multikulturalism blir problematisk också i andra sammanhang. Vi bör ju vara multikulturella, men den tolerans som en sådan inställning innebär omfattar inte så gärna individer inom vår egen kultur. Där råder ofta en strikt normativ uppfattning om vad som är politisk korrekta värderingar i vår egen värld. I debatten ifrågasätter nästan ingen samhällets ståndpunkter i abortfrågan eller om kvinnors underordning, för att ta ett par exempel. Gör man det blir man omedelbart åthutad från alla håll. Demokratier har sina egna självcensurerande instrument, som bygger på grupptryck och hot om uteslutningen från gemenskapen. Det är alltså ett intressant faktum att åsiktsförtrycket ofta är minst lika stort inom kulturer än mellan kulturer i vårt land.

En annan intressant aspekt av den multikulturella fördragsamhet som vi anser vara önskvärd gäller hur vi förhåller oss till förgångna tider. Tidigare epoker i mänsklighetens historia var kulturellt mycket annorlunda än vår egen tid och utgjorde i sig skilda kulturer. När vi i dag i historiens sken diskuterar människors ståndpunkter under tidigare kulturella och politiska betingelser så finns där föga tolerans för andra värderingar än de som anses korrekta i vår kultur, här och nu. Personer som gick in i nazistpartiet i början av 30-talet anses som bottenlöst naiva och förklaras närmast mindre vetande av oss på 2000-talet. Likadant sker med sådana som medverkade i Stasis verksamhet i början av dess existens. Citat från forntida tänkare som uttrycker sina värderingar av kvinnor fördöms även de hårt av moderna feminister. Det egendomliga är att de som ofta framhåller hur viktig kulturen är för att ”göra kön” eller skapa identiteter helt glömmer denna insikt när de betraktar förgångna tider och därmed andra kulturer. Allt ses då genom vår specifika kulturs värderingsfilter, vilket måste ses som något inskränkt. Den egna kulturen ger både skygglappar och förvrängande prismor när vi tittar bakåt.

Jag anser att diskussionen om värdegrund i skolan, och rent allmänt, är missvisande och ytlig. Ska vi förfäkta ett multikulturellt och värderingsbeständigt samhälle måste vi nog ytterligare tänka efter vad vi menar. Som nu blir orden multikulturalism och värdegrund mest bara  - just ord.