Visar inlägg med etikett vetenskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vetenskap. Visa alla inlägg

fredag 15 februari 2013

Vad ska man med betyg till?

-->
Gunnel Thydell skriver i en Newsmillartikel 130214 om ovetenskaplighet i skolans värld. Det är bra att någon tar upp kopplingen vetenskap-skola. Det är nämligen så att om det är något som bedrivs utan forskningsanknytning så är det utbildningsarbete.  Skälen till det är flera och komplicerade men några viktiga bidrag till dessa brister finns i lärarutbildningen, där kunskapsbegreppet urholkas och de nya lärarna därför ofta kommer ut med en förvrängd syn
på metodologiskt tänkande och på vad som är forskning. Dessutom har under flera år kraven på lärarstudenterna varit låga och det har varit mycket lätt att bli antagen till utbildningen.   Till detta kommer en skolforskning som oftast är så esoterisk och skolfrånvänd att ingen yrkesverksam lärare kan dra någon nytta av den. Man kan tydligt se den svaga vetenskapliga kopplingen i lärarkandidaternas examensuppsatser, som ofta är enkla intervjustudier utan klart syfte. Sällan görs där någon mer forskningsliknande insats och det beror just på den ringa
kunskap de erhållit under sin utbildning.

Thydell är emot betyg och mätning men absolut för lärarnas utvärdering av undervisningen. Skälen till betygsmotståndet är att det inte leder till ökad kvalitet och likvärdighet i skolan. Jag skulle vilja hävda att betygssättning varken ska länkas till det ena eller det andra utan främst utgöra en lättbegriplig information för eleven och föräldrarna om hur eleven ligger till kunskapsmässigt. Ibland får jag uppfattningen av vissa pedagoger att dåliga prestationer hos en elev ska hemlighållas för elevens bästa. Jag skulle vilja påstå att Thydells motvilja mot begreppet mätning är egendomlig. När elever utvärderas kommer de ju alltid att i någon mening rangordnas från bäst till sämst i olika avseenden. Men det är inte sådant som Thydell håller på med, menar hon. För henne gäller det ju att utvärdera mer komplex och därmed djupare(?) kunskap. Hur detta görs får man aldrig reda på, men det är tydligen fullt görligt. Begreppet kunskap mystifieras av pedagoger som Thydell och samma sak sker med pedagogisk skicklighet. Thydell menar att skolutvecklingen ska överlåtas på pedagoger så blir allt bra. Pedagoger följer med i forskningen säger Thydell och ger ett exempel på svensk forskning. Hon hänvisar då till en studie av Pia Rosander, men har uppenbarligen inte läst hela avhandlingen utan gått på ytliga presskommentarer och därmed missförstått avvhandlingens poäng. Jag har recenserat Rosanders avhandling på min blogg http://torestad.blogspot.se/2013/01/vad-ger-framgang-i-studierna.html och där pekat på de självklara och förväntade slutsatserna som till synes kopplar samman personlighetsdrag med skolframgång.

För att en sant vetenskaplig skola någon gång ska komma till stånd behövs en avsevärt förbättrad lärarutbildningen, med sund syn på vad kunskap och vetenskapligt tänkande egentligen innebär. Läget nu är katastrofalt om man som mål har att skolan ska vara byggd på vetenskap och beprövad erfarenhet.

måndag 20 augusti 2012

Dålig undervisning speglas i examensarbeten

Jag har slumpat fram tjugo examensuppsatser i pedagogik från i år. Av dessa använder nästan alla intervjumetoder och några få kompletterar med enkäter (med låg svarsfrekvens). Det författarna har velat ta reda på är elevers eller lärares syn, uppfattningar eller upplevelser av någon speciellt företeelse. Frågan är ju sedan vad man ska göra med resultaten. Det vanliga är att man stannar vid en beskrivning av vad som framkommit i svaren. Ibland sorterar man ordnar intervjusvaren i kategorier och denna gruppering får då bli svaret på forskningsfrågan vad intervjupersonerna ansett eller upplevt av föremålet för studien. Sällan eller aldrig finns en sant kritisk granskning av den metod man använt. Man påpekar inte sällan nogsamt att de få intervjuade personerna leder till att man inte kan dra några generella slutsatser av studien. Därefter intervjuas man kanske av lokaltidningen eller Lärarnas tidning och då har begränsningen i generaliseringskraft glömts bort och man berättar hur saker och ting förhåller sig rent allmänt.

Så här ser alltså den forskning ut som ska utgöra ungdomars sista avgörande prov inför sin lärarexamen. Den ensidiga inriktningen på kvalitativa metoder (och intervjuer) och den låga kvaliteten på uppsatserna (det finns naturligtvis undantag!) har naturligtvis flera orsaker. Många studenter har en bristande förmåga att behandla svenska språket och dessutom att logiskt disponera sitt material, vilket kan bero på att den allmänna intellektuella nivån har sänkts vid antagningen till lärarutbildningen. Otillräcklig eller okunnig handledning är ett annat skäl till att det ser ut som det gör. De flesta handledare behärskar inte kvantitativa metoder och därför blir det en koncentration på kvalitativa metoder. Tyvärr är dessa brister kopplade till att vetenskap inte står särskilt högt i kurs på de flesta lärarutbildningarna. Det senare anser man naturligtvis inte själv och detta ger upphov till många diskussioner om vad vetenskap och kunskap egentligen är. För mig innebär vetenskap att man samlar på sig ytterligare kunskap och lägger den till det redan kända. Man ställer upp hypoteser och undersöker om dessa stämmer eller inte.  Men man frågar bara inte några få enstaka individer vad de känner inför ett visst fenomen och kallar sedan presentationen av intervjusvaren för forskning och vetenskap.  Det är snarare en form av journalistik.

En hel del ungdomar får på detta sätt en felaktig bild av vad kunskap, forskning och vetenskap är. De får under sin utbildning till lärare alltför ofta direkt, eller indirekt, höra att kvantitativa metoder är undermåliga, omänskliga och bara ”sätter siffror ” på människor. Det som framställs som finare och djupare är kvalitativa metoder och då speciellt ”djupintervjuer”. Det är ju faktiskt våra lärare som ska utbilda eleverna i kritiskt tänkande. En bred vetenskaplig syn på omvärlden hos dessa är nödvändig för att kunna leda eleverna in i en sant ifrågasättande hållning till fenomen i deras omvärld.

En sådan bred kunskapssyn förmenas nu just de studenter som ska göra våra ungdomar till goda kritiska medborgare.

söndag 5 augusti 2012

Är skolan vetenskaplig?

Skolans undervisning ska bygga på vetenskapliga metoder. Det är ett faktum som fastslås så ofta i skoldebatten att man blir lite misstänksam. Är det verkligen så att lärare dels i sina metoder använder vetenskapligt underbyggda ansatser, dels är någorlunda insatta i den senaste forskningen i sina specialämnen? Tillsammans ska ju den vetenskapliga inriktningen ge upphov till ett kritiskt granskande synsätt, som bör genomsyra undervisningen. Denna kritiska hållning ska ju hjälpa den demokratiska medborgaren att orientera sig i en värld fylld av förvirrande budskap.
Men ute i samhället möts eleverna av en massiv påverkan som snarare betonar ett långt ifrån vetenskapligt, kritiskt värderande eller demokratisk synsätt. Låt mig ta några exempel.
I tv-kanalen sjuan går sedan länge ett program som heter Det okända. Där presenteras på fullt allvar familjer som har problem med spöken! Familjemedlemmarna i de besökta hemmen har olika, ofta diffusa och obehagliga upplevelser av ljud, rörelser i rummen och glimtar av svåridentifierade ”spöken”. Det inkallade mediet förklarar alla problem med andar som går igen av olika skäl och fördriver dem sedan på olika sätt dessa och familjen blir nöjd. Programledaren Caroline Giertz tar det hela på fullt allvar och antecknar flitigt allt mediet kommer fram till. Det är ytterst anmärkningsvärt att en tämligen stor kanal som sjuan använder sin programtid för att föra ut vidskepliga, antiintellektuella och vilseledande information till allmänheten. Förmodligen är deras förklaring att de ger folk det de vill ha. I så fall har skolan och samhället misslyckats i grunden. En annan besläktad irrlära är astrologi som är populär bland delar av befolkningen.  En hel del människor i vårt land låter sig förledas av horoskop, ”på skoj” som de säger, men många tidningar excellerar i horoskop för olika stjärntecken. Säkert är där motivet också att man vill ge folk vad de vill ha.
Det är faktiskt inte ofarligt när extremt osannolika och vilseledande sätt att betrakta världen sprids. De falska idéerna marknadsförs ofta med en kvasivetenskapligt synsätt och med
ett glidande och förföriskt  språk. Upplevelser får företräde före fakta.
Vissa marknadsförare och tyvärr också vissa forskare befinner sig på olika vis farligt nära gränsen till den dunkla verklighetens värld. Reklam består ofta av halvsanningar och diffusa formuleringar som ”kliniskt testad” och försök att spela på människors delvis omedvetna behov. Bland behov som ofta brukas är sex, önskan att bli omtyckt och status. Försök har inom branschen gjorts med subliminala budskap (sub limen = under tröskeln) som presenteras visuellt eller auditivt så snabbt eller förvrängt att människors kritiska tänkande inte hinner kopplas på utan budskapet går direkt in i vårt medvetande. Det är okänt i hur grad detta knep används i dagens reklam men att det görs det har jag själv sett exempel på.
Viss forskning har färgats av postmodernistiska strömningar. Dit hör bl.a. feministisk forskning och pedagogik och didaktik. Postmodernism kännetecknas av ett i grunden sympatiskt relativistiskt synsätt, som säger att det inte finns några sanningar. Detta är ju i viss mening sant. Men drivet så långt som att påstå att alla upplevelser och erfarenheter är lika sanna gör att vi hamnar i en form av värdeanarki. Inom skolforskningen leder detta till att man gärna genom intervjuer söker ta reda på hur en viss grupp människor känner och upplever vissa bestämda fenomen. Denna inriktning på individers självrapporterade känslor och erfarenheter leder oss bort från en mer objektiv syn på människors livs och utveckling och försvårar därmed kraftigt utvärderingar av reformer av olika slag.
Det är bedrövligt att se att den begynnande satsningen på s.k. modellskolor i landet helt låtit sig lånas till de mer diffusa idéströmningarna. Så är t.ex. fallet hos de s.k. modellskolorna i Gränna och Karlstad. När man där ska introducera forskning för aktiva lärare så satsar man just på den undanglidande upplevelseforskningen, som visserligen kan vara intressant och rolig att utföra men sällan leder till några användbara resultat.
Så sluts cirkeln.
Skolan ska stå för ett kritiskt och vetenskapligt tänkande, men ute i samhället finns flera rörelser som arbetar emot sådana synsätt. Bl.a. via media och propagandabranscher, som reklamindustrin motarbetas kritiskt tänkande och den forskning som står skolan nära är på väg att gå samma trista väg. Skolans mål att stå för ett riktigt ifrågasättande och kritiskt tänkande måste stärkas och inte bara i ord hylla demokrati och demokratiska värden. Den kanske viktigaste uppgiften för den demokratiska medborgaren är just förmågan att genomskåda dunkla budskap från demokratin dödgrävare och att lära dem att uppskatta ett rakt, ärligt och distinkt språk.