Visar inlägg med etikett modellskolor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett modellskolor. Visa alla inlägg

söndag 5 augusti 2012

Är skolan vetenskaplig?

Skolans undervisning ska bygga på vetenskapliga metoder. Det är ett faktum som fastslås så ofta i skoldebatten att man blir lite misstänksam. Är det verkligen så att lärare dels i sina metoder använder vetenskapligt underbyggda ansatser, dels är någorlunda insatta i den senaste forskningen i sina specialämnen? Tillsammans ska ju den vetenskapliga inriktningen ge upphov till ett kritiskt granskande synsätt, som bör genomsyra undervisningen. Denna kritiska hållning ska ju hjälpa den demokratiska medborgaren att orientera sig i en värld fylld av förvirrande budskap.
Men ute i samhället möts eleverna av en massiv påverkan som snarare betonar ett långt ifrån vetenskapligt, kritiskt värderande eller demokratisk synsätt. Låt mig ta några exempel.
I tv-kanalen sjuan går sedan länge ett program som heter Det okända. Där presenteras på fullt allvar familjer som har problem med spöken! Familjemedlemmarna i de besökta hemmen har olika, ofta diffusa och obehagliga upplevelser av ljud, rörelser i rummen och glimtar av svåridentifierade ”spöken”. Det inkallade mediet förklarar alla problem med andar som går igen av olika skäl och fördriver dem sedan på olika sätt dessa och familjen blir nöjd. Programledaren Caroline Giertz tar det hela på fullt allvar och antecknar flitigt allt mediet kommer fram till. Det är ytterst anmärkningsvärt att en tämligen stor kanal som sjuan använder sin programtid för att föra ut vidskepliga, antiintellektuella och vilseledande information till allmänheten. Förmodligen är deras förklaring att de ger folk det de vill ha. I så fall har skolan och samhället misslyckats i grunden. En annan besläktad irrlära är astrologi som är populär bland delar av befolkningen.  En hel del människor i vårt land låter sig förledas av horoskop, ”på skoj” som de säger, men många tidningar excellerar i horoskop för olika stjärntecken. Säkert är där motivet också att man vill ge folk vad de vill ha.
Det är faktiskt inte ofarligt när extremt osannolika och vilseledande sätt att betrakta världen sprids. De falska idéerna marknadsförs ofta med en kvasivetenskapligt synsätt och med
ett glidande och förföriskt  språk. Upplevelser får företräde före fakta.
Vissa marknadsförare och tyvärr också vissa forskare befinner sig på olika vis farligt nära gränsen till den dunkla verklighetens värld. Reklam består ofta av halvsanningar och diffusa formuleringar som ”kliniskt testad” och försök att spela på människors delvis omedvetna behov. Bland behov som ofta brukas är sex, önskan att bli omtyckt och status. Försök har inom branschen gjorts med subliminala budskap (sub limen = under tröskeln) som presenteras visuellt eller auditivt så snabbt eller förvrängt att människors kritiska tänkande inte hinner kopplas på utan budskapet går direkt in i vårt medvetande. Det är okänt i hur grad detta knep används i dagens reklam men att det görs det har jag själv sett exempel på.
Viss forskning har färgats av postmodernistiska strömningar. Dit hör bl.a. feministisk forskning och pedagogik och didaktik. Postmodernism kännetecknas av ett i grunden sympatiskt relativistiskt synsätt, som säger att det inte finns några sanningar. Detta är ju i viss mening sant. Men drivet så långt som att påstå att alla upplevelser och erfarenheter är lika sanna gör att vi hamnar i en form av värdeanarki. Inom skolforskningen leder detta till att man gärna genom intervjuer söker ta reda på hur en viss grupp människor känner och upplever vissa bestämda fenomen. Denna inriktning på individers självrapporterade känslor och erfarenheter leder oss bort från en mer objektiv syn på människors livs och utveckling och försvårar därmed kraftigt utvärderingar av reformer av olika slag.
Det är bedrövligt att se att den begynnande satsningen på s.k. modellskolor i landet helt låtit sig lånas till de mer diffusa idéströmningarna. Så är t.ex. fallet hos de s.k. modellskolorna i Gränna och Karlstad. När man där ska introducera forskning för aktiva lärare så satsar man just på den undanglidande upplevelseforskningen, som visserligen kan vara intressant och rolig att utföra men sällan leder till några användbara resultat.
Så sluts cirkeln.
Skolan ska stå för ett kritiskt och vetenskapligt tänkande, men ute i samhället finns flera rörelser som arbetar emot sådana synsätt. Bl.a. via media och propagandabranscher, som reklamindustrin motarbetas kritiskt tänkande och den forskning som står skolan nära är på väg att gå samma trista väg. Skolans mål att stå för ett riktigt ifrågasättande och kritiskt tänkande måste stärkas och inte bara i ord hylla demokrati och demokratiska värden. Den kanske viktigaste uppgiften för den demokratiska medborgaren är just förmågan att genomskåda dunkla budskap från demokratin dödgrävare och att lära dem att uppskatta ett rakt, ärligt och distinkt språk.

fredag 17 februari 2012

Forskarskolor och lärares kompetenshöjning

 
Forskarskolorna ute i landet blir alltfler. Ett sätt att se hur de lyckat skapa ett vetenskapligt tänkande hos de lärare som genomgår skolorna är att studera utfall av undervisningen i form av de självständiga c-uppsatserna, som ska författas under den tredje terminen i huvudämnet till en filosofie kandidatexamen, och därmed vara ett första steg mot magister-, licentiat- och
doktorsexamina.

Jag tittar regelbundet igenom de uppsatser som produceras i olika beteendeämnen runt om i landet och jag har av naturliga skäl intresserat mig särskilt för de alster som modellskolorna presterat. En hel del människor har mejlat och ringt mig och bett mig fortsätta granskandet av modellskolan i Gränna och nu häromdagen fick jag tips på en specifik c-uppsats från en anonym kommentator. Det gäller uppsatsen Vad skapar motivation till lärande?, författad av tre lärare på Ribbaskolan i Gränna, David Bjurenfalk, Caroline Råsmar och Carina Tallefors.

En tidigare c-uppsats från samma skola har recenserats av mig på Skollyftet.
När får uppsatsen i handen i handen slås först av att det är tre författare som tillsammans skrivit detta alster på elva sidor. Någon uppdelning av arbetet i olika ansvarsdelar har inte gjorts, varför kravet på självständigt arbetet inte alls torde vara uppfyllt. Enbart av detta skäl borde inte uppsatsen ha godkänts. Vad säger den examinerande läraren om detta? Uppenbarligen ingenting. Vad säger Högskoleverket om detta? Det vore intressant att veta.

Om vi nu lämnar denna allvarliga invändning åt sidan och tittar på det innehållsliga så slås man av det typiska angreppssättet i uppsatsen. Här finns inte spår av en originell tanke eller något som helst kreativitet utan författarna har helt simpelt valt att studera hur skolmotivation upplevs av elever genom att helt enkelt fråga dem och sedan skriva ner svaren. Svaren har sedan delats in i fyra kategorier. De kallar metoden fenomenografi och i sann kvalitativ anda skriver de att ”fenomenografi är en kvalitativ forskningsmetod som avser att beskriva människors skilda uppfattningar och inte hur många som tycker det ena eller det andra”.  Vidare menar författarna att fenomenografi  inte beskriver hur något är ”utan hur det framstår för den enskilda individen”. Svaren de får fram från eleverna representerar alltså inte någon verklighet utan bara upplevelser och man kan inte säga något om vilka upplevelser som är vanligast, eftersom det varit alltför kvantitativt. För den som vill lära sig något om verkligheten innebär dessa förutsättningar ett slag i ansiktet. Denna upplevelsebaserade
inriktning är typisk för skolforskningen av idag, även på högre nivåer. Upplevelser är i centrum, metoderna är ofta lite varianter på enkel kategorisering av erhållna intervjusvar och antalet individer som intervjuats är få. I detta arbete har tio elever från högstadiet på den egna skolan intervjuats.

Och studiens resultat? Jo, författarna kommer på icke angivet sätt fram till att elevernas svar kan indelas i fyra kategorier: intresse, kreativitet, nytta och relationer:
Det är intressant att lära sig saker i skolan.
Man kan få göra lite vad man vill (kreativitet)
Betyg och kunskaper är nyttiga
Det är viktigt med vuxna och kompisar i skolan

En c-uppsats är på 15 högskolepoäng. Det innebär att tio veckors arbete är anslagna för en elevs arbete med uppsatsen. Här har tre elever delat på uppsatsarbetet. Man undrar vilka överväganden som gjorts när man låter tre elever tillsammans skriva ett självständigt arbete. Det ska sägas att det inte bara är på Ribbaskolan det sker, men där det sker är det oförlåtligt men helt i stil med Ribbaskolans låga krav på sina lärarstudenter. Det är nämligen så att
c-uppsatser som denna ska vara lärarnas första insteg i forskarvärlden. Deras professor Tomas Kroksmark tycker det är viktigt att lärare får kunskap om forskning kring sin egen verksamhet. Flera begränsningar vidlåder dock dessa tankar. För det första är förkunskapskraven för låga, för det andra är uppenbarligen handledningen för svag och okunnig och för det tredje blir avkastningen av denna typ av forskning till föga nytta för skolan eller samhället.

De som är måna om forskningens och skolans kvalitet i framtiden måste protestera mot den utarmning av vetenskapsbegreppet och och även mot den falska kompetenshöjning som modellskolorna i landet innebär. De lärare som nu utbildas i forskningsarbete förepeglas en kompetens de inte kan uppnå med modellskolans metoder och ansats.

Uppsatsen som recenseras ovan finns på
http://modellskolan.se/wp-content/uploads/2011/12/19-Bjurenfalk.pdf