Omöjliga lärare i en omöjlig skola

 

I dagens DN (19/10 -12) rapporteras en undersökning som ger ett dystert men av många väntat resultat. Ljud- och bullernivån är mycket hög i svenska skolor. En mycket stor del av eleverna störs av denna bråkiga arbetsmiljö. Lärarna har helt enkelt tappat greppet.

Sådana här förhållanden medges sällan av de lärare som bloggar. Där framhålls skolan i stället som ytterligt progressiv och uttryck som ”våra fantastiska lärare” är inte ovanligt. ”Major” Björklund hånas ofta för att han vill införa någon form av kadaverdisciplin i skolan. Jag skulle vilja se den skola som uppvisar den grad av tystnad och lydnad som Björklundskritiker utmålar!

Vad är det för individer som är lärare svenska skolor? Jo, där förekommer även lärare som inte alls passar i lärarrollen. I undersökningen beskrivs sådana lärare som ”för snälla”. Lärare som inte klarar gränssättningen i klassrummet ska inte fortsätta som lärare. Det finns ju en del lärare som lämnar yrket. I den fackliga propagandan beskrivs dessa ofta som personer som inte klarar av den nya Björklundska skolan och därför sökt sig till ”bättre betalda” jobb.  Min kvalificerade gissning är att en del av dessa lärare lämnar sin lärargärning för att de antingen inte klarade jobbet, och var klarsynta nog att förstå det, eller inte stod ut med den bråkiga miljön.

Skolans viktigaste roll är att bibringa elever kunskaper om vår värld. Det går inte att göra det

för lärare som inte har grepp om sin klass. Med grepp menar jag inte kadaverdisciplin utan det som kan kallas auktoritet. Det senare är svårt att lära men finns i mindre eller högre grad hos varje människa. Lärarutbildningen har dock alltför mycket försummat gruppdynamiska kunskaper till förmån för didaktiska övningar. Pedagogiska lösningar har fått ersätta psykologiskt vetande, vilket är en allvarlig miss när blivande lärare ska förberedas för sin roll i samhället. Kunskapssynen är också urvattnad i lärarutbildningen vilket knappast underlättar för de nyutbildade lärarna.