Vissa saker måste liksom bara redas ut. I olika skolbloggar
där debatter pågår används ordet kritik i
vissa sammansättningar på de mest sladdriga sätt som tänkas kan. Det talas om negativ och positiv kritik, om konstruktiv
kritik och om simpel kritik.
Många lärare upplever tydligen diskussionerna om skolans
situation i dagens Sverige som ett angrepp på hela lärarkåren. Sådana ”angrepp”
tillbakavisas ofta med hänvisning till för små resurser och låga löner, något
som ofta SKL för skulden får. Samtidigt betonar man från samma håll att
lärarnas insatser för barnen är av omvälvande betydelse. Det finns en uppenbar
motsägelse i detta. Skulle lärarnas viktiga insatser helt och hållet gå under i
ett hav av brist på resurser? Något bör väl ändå lärarna kunna påverka undervisningen
och därmed till en viss del kunna stå som ansvariga för de svaga resultat som
skolan uppvisar i dagens läge.
Nej, i stället man vill uppmuntra lärarna genom att få
lärare att skriva positivt och i huvudsak okritiskt om skolan. Det menar i alla
fall Anna Kaya, ansvarig för skollyftet.se , en känd skolblogg. Så här skriver Kaya till mig när
jag för på tal en eventuellt kommande artikel:
Det finns
många andra plattformar för skoldebatt där negativ (och/eller konstruktiv)
kritik platsar bättre än just på Skollyftet.
Jag har stor aktning för Anna Kaya, som har gjort en
stor och uppmärksammad insats i den svenska skolvärlden, men här tycker jag att hon hamnat litet
fel. Behöver verkligen lärare främst en blogg där de hyllar varandra? Är det
inte bättre att inbjuda och delta i en öppen debatt om problemen i vår svenska
skola? Motargumentet är att lärarna har fått nog av påhopp utifrån vid det här laget och därför behöver lyfta varandra.
Lärare tycks vara känsliga för kritik och detta är väl ett bekräftande symptom
på detta; man vill ha sin egen blogghage för att dunka varandra i ryggen i.
Jag tror att sådana inneslutande aktiviteter ökar risken för
att det uppstår en än djupare avgrund mellan lärare (vi) och allmänheten (dom).
Öppenhet och diskussion är lösningen i stället för skyttegravsgrävande och
självbekräftande åtgärder.
Öppna skollyftet.se för en helt öppen debatt!
Alla bloggar har rätt att välja sitt syfte och sin stil. Skollyftet är en reaktion på att det snackas alldeles för mycket skit om svensk skola, att det lyfts alldeles för få konstruktiva möjligheter och att det görs för många generella negativa kritiska påståenden. Därför skriver jag enbart om möjligheter i de inlägg jag gör där, är återhållsammare i kommentarerna där och sparar de riktigt syrliga karamellerna till min egen blogg.
SvaraRaderaVi lärare möter den blivande allmänheten varje dag och i detta skaffar vi oss en hel del trygghet i att det inte finns någon avgrund mellan vi och dom. Vi möter många föräldrar också och känner inte där heller någon avgrund. Den här myten om att lärare tappar verklighetsförankring och behöver styras rätt odlas av människor som är väldigt långt från skolans verklighet.
Tanken med siten skollyftet är samma som vid brainstorming att har men en stor öppenhet för idéer och möjligheter och tonar ned det kritiska så ökar det kreativiteten. Det går jättebra att vidareutveckla någon annans idé med de positiva förslag man själv har. Ifall du skulle göra ett inlägg där du betonar dina egna förbättringsförslag och de möjligheter du ser för skolan om de genomförs och sparar det negativa till din egen blogg så tror jag Anna Kaya släpper in dig med ett eget inlägg. Vill inte du också komma bort från den pajkastning vi har i den svenska skoldebatten?
Hej Bertil!
SvaraRaderaFörst och främst, tack för att du skriver att stor aktning för mig. Det uppskattar jag verkligen!
För det andra så har Jan Lenander på ett ganska tydligt sätt förklarat vad Skollyftet står för men jag vill ändå kopiera in den "om"-text vi har där vårt syfte beskrivs lite mer ingående. Om inte annat för de läsare som inte känner till Skollyftet:
"Det händer ofta att media visar upp en negativ, problemorienterad bild av den svenska skolan och vi vill med Skollyftet nyansera bilden och balansera debatten något samtidigt som vi vill vara en inspirationslats för förskollärare, fritidspedagoger, lärare, rektorer och andra skolintresserade. Här hittar du många goda exempel, alltifrån lyckade lektioner till större projekt som leder till högre måluppfyllelse.
Skollyftet är, och förblir, en samlingsplats av lärare och andra som verkar i, och för, skolan och förskolan och vårt primära syfte är att bidra till en bättre och likvärdigare skola för alla de barn och unga som idag får en undermålig skolgång. Ett sekundärt syfte är att ge lärare möjlighet att ta plats på skoldebattens arena och göra sina röster hörda. På Skollyftet kan vi lärare styra debatten och välja vilka debatter som är viktigast för oss just nu. Skollyftet kommer även att vara en samlingsplats där lärare kan tipsa om intressanta blogginlägg som de själva, eller andra, har skrivit och det kommer även fortsättningsvis finnas mängder av goda exempel att ta del av. På Skollyftet kommer det finnas möjligheter för lärare, pedagoger och andra som verkar i förskola och skola att dela erfarenheter och pedagogiska tankar med varandra. Det som vi törstar så efter och som vi aldrig hinner. Pedagogiska och didaktiska diskussioner och reflektioner. Som i förlängningen leder till en bättre skola.
Tillsammans kommer vi att skapa mål och visioner för vårt gemensamma arbete med Skollyftet och alla som vill är välkommna att bidra. På twitter och/eller i bloggen."
Så till dina frågor:
"Behöver verkligen lärare främst en blogg där de hyllar varandra? Är det inte bättre att inbjuda och delta i en öppen debatt om problemen i vår svenska skola?"
Nej, lärare behöver inte främst en blogg där vi hyllar varandra. Vad vi behöver är en samlingsplats där vi kan dela med oss till och utvecklas tillsammans med varandra. Vi behöver inte ryggdunka varandra, vi behöver inspireras av varandra. Vi behöver lära av varandra. Vi behöver en samlingsplats där skolutveckling med en positiv touch får stå i centrum som balans till all den negativa skildring av svensk skola som vi annars ständigt befinner oss i.
Anledningen till att jag och du hade en mailutväxling handlade om att du hade en artikel som du undrade om Skollyftet ville publicera. Jag svarade dig att jag ville läsa den först och anledningen till det gav jag dig också:
"Helt ärligt så tror jag att vi måste läsa artikeln innan vi kan svara dig. Är det ok? Du vet ju att vi helst publicerar inlägg i "Skollyftets anda" och vi vill att Skollyftets läsare ska hitta inlägg här som lyfter och inspirerar dem. Jag vet ju att du (med all rätt) lägger ner mycket tid och energi på att utöva konstruktiv (vilket ofta även är negativ) kritik mot skolan (som snarare sänker än lyfter) och om din artikel är ett sådant inlägg är nog inte Skollyftet rätt plattform, om du förstår?
Det här skriver jag nu inte bara för att vi lärare är så dåliga på att ta kritik utan för att vi strävar efter att Skollyftet just ska vara ett lyft för skolan. Det finns många andra plattformar för skoldebatt där negativ (och/eller konstruktiv) kritik platsar bättre än just på Skollyftet.
Men som sagt, maila över artikeln sedan så får vi fundera över saken."
Är Skollyftet öppet till debatt? Ja. Kommer vi publicera inlägg där lärare snarare sänks än lyfts? Nej. Du väljer att kalla det för en slags censur, och det är det också, men det är helt enkelt så vi vill ha det. Just nu. Kanske ändras det, kanske inte.
Då är Anna Kaya och jag överens. Skollyftets syfte är att ha en öppen debatt med en slags censur för att skolan ska få ett lyft. Kritik ska vara positiv.
RaderaÄr inte det som att lyfta sig själv i håret?
Viss kritik är ofta förekommande både om lärarutbildningen och skolan. Oftast är det lärarutbildare och lärare som får ta emot den. Men det är inte all kritik som den enskilda läraren eller lärarlaget kan göra något åt, hur kompetenta de än är.
RaderaDet finns t.ex. kritik som återkommer - för hur man än gör, så blir det ändå inte "rätt" för alla. Om man förändrar något i den ena riktningen, blir det "fel" i den andra. Ibland kan man se att det kan förekomma 50/50 om t.ex. en föreläsning eller ett seminarium eller ett upplägg.
Många gånger är det inte kritiken man skall gå efter, utan sitt eget kunnande om vad som är möjligt att göra inom ramarna för undervisningen. Ofta blir resultatet mer kvalitativt än när man försöker ändra efter kritik. Som lärare kan man kompetensutveckla sig, vilket jag är öht om att de flesta lärare själva känner när de behöver. Men, de måste få den tiden - inte ske på deras fritid, då de behöver varva ner.
Jag undervisar i kurser om skolpolitik, läroplansteori mm. och vet att det är en stor styrning på skolan och speciellt på lärarnas möjligheter. Ofta i debatten fokuserar man på läraren som om man tror att det är en lärare från förr, som bestämde helt själv i klassrummet. Så är det inte längre!
Det är just därför som jag fokuserar på utbildningspolitiken än på den kritik som framförs mot lärarkollektivet. Om vi på lärarutbildningen inte får mer resurser så vi kan ge fler lärarledda seminarier, får vi lärarutbildare planera dem på ett helt annat sätt. Det behöver vare sig bli bättre eller sämre. Studenterna får den kunskap som målen föreskriver. Men, kritiken försvinner ju inte om att seminarierna är för få. Och dygnet blir inte längre för skolans lärare.
Jag har också stor aktning för Anna, men även jag anser att hon här hamnat lite snett. Om man verkligen står för fri och öppen debatt så måste man också visa det i praktiken. Detta innebär bland annat att man måste tillåta att de som har andra åsikter och konstruktiv kritik komma fram. Jag har lite svårt för argumentet att konstruktiv kritik skulle vara något som sänker skolan. Det är väl så att man kan se konstruktiv kritik också som ett sätt att faktiskt kunna lyfta den svenska skolan. Eller är det något jag missar här?
SvaraRaderaFredrik
Du har helt rätt, Fredrik. Konstruktiv kritik är till och med en förutsättning för att kunna lyfta skolan och jag har inte alls något emot konstruktiv kritik, speciellt inte framåtsyftande sådan, även om Bertil Törestad gärna framställer det så.
RaderaDet är inte konstruktiv kritik som sådan som jag vänder mig emot utan sättet den framförs på och tonen den har. Om ett inläggs andemening är att lärare är dåliga (dåligt utbildade, dåliga på sin yrkesutövning etc) så hävdar jag med bestämdhet att de inläggen kan publiceras på annan plats än på Skollyftet. Skollyftet är en plats där man som lärare ska kunna känna sig lyft och stärkt. Skollyftet är inte en plats där lärare ska behöva läsa hur dåliga de är. Även om inte alla lärare är perfekta, eller ens bra, så tror vi på Skollyftet att lärare överlag blir bättre av att bli lyfta och stärkta än att bli nedtryckta och nedskrivna. Därför vill jag, eller vi, inte publicera inlägg där det kan finnas en underton av "lärarförakt".
Nu vet inte jag alls hur Bertil Törestads påtänkta Skollyftet-inlägg är skrivet, vilken andemening det har eller vad det handlar om eftersom han inte ville låta mig läsa inlägget. Bertil Törestad är inte heller varken den förste eller den siste person vars inlägg vi kontrolläser innan publicering. Det är ett fåtal författare som publicerar inlägg under eget namn, alla andra publiceras av någon av oss och det betyder att alla inlägg läses och det betyder även att inte alla läsarbidrag publiceras.
Skollyftet är vi alla tillsammans och jag lovar att många olika röster och åsikter får komma fram på bloggen, men det finns inget som säger att Skollyftet måste vara för alla eller att vem som helst kan bli publicerad där eller att vad som helst kan skrivas på Skollyftet.
Skollyftet har valt att profilera sig som en inspirationsplats och en plats där vi kan balansera den negativa skoldebatten och så kommer vi försöka behålla Skollyftet. Det handlar alltså inte om att konstruktiv kritik inte är välkommen på Skollyftet, det finns trots allt många kritiska inlägg publicerade hos oss.
Nu står Skollyftets publiceringspolicy helt klar:
RaderaKonstruktiv kritik är tillåten i den mån redaktionen tycker att den är vänligt stämd.
Du har såklart rätt till din egen tolkning, Bertil. På återhörande här, på Skollyftet eller annan plats.
RaderaFredrik, det du kanske har missat är den diskussion med Bertil som pågått innan detta, bl.a. i kommentarsfältet på Skollyftet.se. Där skrev vi ett inlägg som svar på en krönika vi tyckte saknade konstruktiv kritik och vände oss till författaren för att försöka ta reda på vad den egentligen handlade om. Vi har skrivit precis det du skriver om konstruktiv kritik, att den om den är konstruktiv kan lyfta skolan och att vi då gärna tar emot den, men att vi vänder oss mot en kritik utan saklig grund (jag vet inte om det är den som är den "sladdriga" kritiken Bertil pratar om?).
RaderaBertil, kan du inte skriva ett inlägg om vad du tycker fungerar bra i skolan? Jag skulle jättegärna läsa det på Skollyftet.se. Om du vill synliggöra saker som inte fungerar i skolan så finns det nästan obegränsat med forum för dig att göra det. Jag vet inte varför Skollyftet.se känns som en viktig plats för dig att få göra det?
Tro mig, vi som arbetar i skolan vet redan vilka saker som inte fungerar. Vi ser och lever dem varje dag. Vi arbetar också varje dag hårt för att dessa saker ska förbättras. En del av oss jobbar vidare med det i klassrummen, i korridorerna, på möten och personalrum. En del jobbar vidare för det på Utbildningsförvaltningen eller på olika universitet och högskolor. Eller hemma runt middagsbord eller i sociala medier. Att det finns ett forum som Skollyftet.se där vi kan inspirera och inspireras är obetalbart.
Och Bertil, utvecklingen av skolan sker väl inte på andra premisser än annan utveckling? Forskning (t.ex. Hattie & Timperley, 2007) visar att den feed back/återkoppling som ger faktiskt bidrar till mätbar utveckling är sådan som baseras på styrkor och framför allt fokuserar på HUR man ska gå vidare mot målet (konstruktiv kritik?). Personlig feed back som bara talar om vad som är bra och vad som är dåligt leder inte till utveckling. Om du, eller någon annan, vill att skolan ska utvecklas eller att lärare ska bli bättre så borde strategin således vara att utgå från det som fungerar, synliggöra styrkor och fokusera på HUR vi ska gå vidare i vårt arbete framåt. Vad behöver förändras? Hur ska vi göra annorlunda?
Jag vill gärna läsa ett sådant inlägg av dig, Bertil!
/Janna
Janna,
RaderaJag deltog i den debatten och kritiserade både Bertils och Lenas respons till er välskrivna artikel där och då i sak. Det är dock som så att min kommentar ville sätta fokus på att om man verkligen står upp för en fri och öppen debatt om skolan så måste man också tillåta de som har konstruktiv kritik att komma fram. Men just nu är det helt olika besked om huruvida konstruktiv kritik får framföras eller inte på Skollyftet. Å ena sidan vill man ha konstruktiv kritik, men å andra sidan verkar man inte vara beredda att publicera sådan i fallet med Bertils artikel.
Det kan säkert vara så att jag misstolkat något eller helt enkelt förbisett något. Men just nu känns det mer eller mindre som att man sänder ut dubbla budskap. För jag har, även om jag ofta inte delar Bertils åsikter om skolan, oerhört svårt att tänka mig att Bertil skulle skriva en artikel som inte är konstruktiv. /Fredrik
Janna
SvaraRaderaDu menar att vi ska börja debattera vad som är bra i skolan?
I en debatt kommer meningsskiljaktligheter fram som ofta kan vara bra för att synliggöra vad som behöver lyftas och utvecklas i skolan.
Anna
Men Anna, det var ingen tolkning det jag skrev utan närmast ett citat av vad du själv skrivit.
Jag tycker att den här debatten ska läggas ut på skollyftet.se om nu läsarna tål det.
Helt off-topic!
SvaraRaderaBertil!
Aaron Beck - vad säger du om hans teorier/forskning mm.?
Aaron Beck har gjort mycket fina insatser, främst inom forskning
Raderaom depressiva tillstånd och introducerat tänkandet kring automatiserade, omedvetna tankar (av typen "jag duger ingenting till", "ingen bry sig om vad jag säger").
RaderaTackar!
Då är jag nöjd!
Fredrik, som jag förstått det har Bertil ännu inte fått ett nej till publicering. Om han skickar något för läsning och det följer Skollyftet.ses syfte kan det bli publicerat.
SvaraRaderaJag håller med om att det kan verka dubbelt och så här måste det ju vara för alla som jobbar med ev publicering av andras alster, vare sig det är på bloggar, i tidningar eller annan typ av media. Varje forum måste ju ha rätt att forma sitt eget syfte, att formulera varför man väljer att erbjuda just sitt forum till allmänheten. Så länge det finns en transparens och öppenhet med syftet (som jag upplever att det gör här)så kan människor själva ta ställning till om det är något som passar och tilltalar just dem.
Bertil, jag menar att vi behöver lyfta det som är bra i skolan och se vad som fungerar för att på ett givande sätt kunna gå och se framåt. Därför är jag nyfiken på vad du tycker fungerar bra i skolan! Du verkar var insatt i skola på flera plan och vara aktiv i många debatter kring skola och lärare. Vad ser du som är bra?
Janna
RaderaVisst bestämmer skollyftet villkoren för vad som ska få publiceras. Men det är ju villkorens bärighet som jag vill diskutera.
Det finns vissa länder som har samma princip för publicering som skollyftet har. Skönmålande och upplyftande budskap får
spridas men inte kritik.
Det är sant. Men Skollyftet.se är inget land och utger sig heller inte för att vara det. Det är en kanal av många där skolfrågor diskuteras. Jag är uppriktigt nyfiken på din åsikt om skolan och vad som är bra. Hoppas du kan tänka dig att svara!
SvaraRadera/Janna
Det har jag gjort i andra sammanhang. Men du kanske håller dig till skollyftets artiklar och då får du en inskränkt syn på debatten och dess innehåll. När du svarat på frågan hur elevernas resultat kan sjunka utan att lärare har minsta skuld i det så kan jag repetera vad jag anser behöver göras.
RaderaJag är relativt ny i bloggvärlden och har inte haft möjlighet att läsa alla dina inlägg och kommentarer (än?) så du får gärna länka mig till något av det du skrivit. När jag läser Skollyftet.se så gör jag det oftast för att få ett annat perspektiv till det som presenteras på andra platser, jag läser det inte som en sanning. Jag ser heller inte Skollyftet.se som en debattsida. Utan som sagt, en kanal av många som lyfter skolfrågor.
RaderaHur kan elevernas resultat sjunka utan att lärare har minsta skuld i det, frågar du. Det tror jag någon som kan stå för det påståendet får svara på.
Som verksam i skolan tar jag ett stort ansvar för de resultat mina elever och mina kollegors elever får. Jag jobbar mer än mina 45 h/vecka, läser och implementerar forskning i min undervisning, kompetensutvecklar mig i mina ämnen och engagerar mig i mina elever. Jag gör mitt bästa för att alla mina elever ska lämna skolan som kompetenta och välmående människor.
Vad är det du anser behöver göras?
Janna - - -
RaderaDu skriver väldigt sympatiskt och fint om ditt skolarbete. Jag tror att du missförstår mig grovt om du tror att du är utsatt för någon kritik från min sida. Det jag har kritiserat främst i min blogg och i kommentarer på andra bloggar är den verklighetsfrämmande skolforskningen, den förvända synen på kunskap i många lärarutbildningar och det faktum att lärare slår ifrån sig all kritik mot skolan som om den vore riktad mot alla lärare personligen. Så är det naturligtvis inte! Men en sådan skygglappsinställning främjar inte debatten skolans allmänna situation, som ju verkligen är prekär. Om du är så intresserad att du tar dig tid att titta bland mina blogginlägg så kommer du att finna exempel på just denna kritik.
Bertil, du mailade mig om att jag borde göra denna kommentartråd tillgänglig. Jag väljer att svara både på ditt mail och kopiera in det här så slipper du göra egna urklipp ur mitt svar till dig till ett nytt blogginlägg:
SvaraRaderaÄr den (kommentartråden) inte tillgänglig på din blogg menar du?
Men jag förstår. Du vill att jag ska publicera den på Skollyftet?
Bertil, hur ser du på Skollyftet? Ser du på Skollyftet som ett gäng ryggdunkande lärare med tillhörande Halleluja-kör eller är det bara som du skriver? Läser du inläggen på kontinuerligt på Skollyftet? Jag har nämligen lite svårt att förstå hur du kan se på Skollyftet på det sättet. Inlägget om passionerade lärare är ett typiskt inlägg som jag kunde räkna ut att du skulle reagera på, men gäller din kritik verkligen majoriteten av inläggen på Skollyftet på ett sådant sätt så du kan kalla Skollyftet för "blogghage vi kan ha för att dunka varandra i ryggen i"?
Du jämför Skollyftets (icke-existerande?) publiceringspolicy med länder i världen där man skönmålar verkligheten och inte tillåter kritik. Jag förstår att du gör den jämförelsen och jag förstår vart du vill komma men Skollyftet har aldrig utsagt sig för att vara "hela sanningen". Skollyftet är en bit av verkligheten. En bit av skolvärlden. En bit av några (oftast) lärares erfarenheter, tankar och åsikter. Skollyftet är en blogg som har några fler skribenter än vad en vanlig blogg brukar ha. Vi är ingen nättidning, vi har ingen chefsredaktör eller ansvarig utgivare. Vi är ingen organisation, inte heller intresseförening eller del av någon politisk, religiös eller ideologisk rörelse. Vi är några helt vanliga lärare som tycker om att skriva om skolan ur en positiv vinkel. Vi vill lyfta skolan genom att visa vad som fungerar bra och hur vi kan göra det som fungerar mindre bra ännu bättre.
Vi kritiserar skolan och vi kritiserar oss själva som lärare men vi gör det på ett framåtsyftande sätt, genom att lyfta fram sådant som skulle kunna utveckla skolan och oss lärare ännu mer. Det är vad jag kallar konstruktiv kritik. Kritik man kan lära och utvecklas av.
Bertil, jag läser inte allt du skriver i din blogg. Jag läser inte heller alla de kommentarer du ger i olika bloggar och forum men jag har läst tillräckligt för att veta att du ofta framhåller att lärare inte gör sitt jobb tillräckligt bra och att det oftast brister i att vi har dålig utbildning. Många gånger stannar du vid ett konstaterande av den frågan och för Skollyftet är det inte nog. Ingen lärare blir bättre av att höra att hon eller han är en dålig lärare. Ingen lärare blir bättre av att höra att hans eller hennes utbildning var urusel. Du får tycka det och skriva om det hur mycket du vill men jag kan inte förstå varför Skollyftet skulle vara den plats du väljer att publicera dig på om din andemening i stället är Skolsänket?
Ska allt kunna publiceras på Skollyftet? Ska vem som helst kunna skriva där? Vill vi ha ett Newsmill för skolfrågor? Nej. Vi vill inte ha det så. Tycker du annorlunda är du varmt välkommen att starta en sådan sajt för Skollyftet har inte den intentionen. Så länge Skollyftet är helt ideellt och ett resultat av drivna och engagerade lärare har vi som driver Skollyftet rätt att bestämma över innehållet i inläggen. Kommentarfältet är öppet (för det mesta hamnar kommentarerna rätt) och vem som helst är välkommen att tycka till om det vi skriver. Alla är välkomna att bidra med inlägg, även kritiska inlägg, men om inläggen bara handlar om att såga lärarna vid fotknölarna kommer inlägget inte att publiceras. Vi vill mer med Skollyftet än så.
Om jag hade varit en förläggare som refuserat dig hade jag förstått din reaktion över detta. Jag är ingen förläggare och jag har inte refuserat dig. Du ville inte ens låta mig läsa ditt inlägg. Men om du ångrar du dig vet du var jag finns.
Med vänlig hälsning,
Anna Kaya
Ja, jag tycker att en diskussion om skollyftets publiceringspolicy verkligen borde intressera dess läsare. Men
Raderadenna diskussion kanske innehåller för mycket av kritik, som inte är "framåtsyftande".
Jag tror att begreppen diskussion och kritik har hamnat lite på sned hos skollyftet, som ju har en redaktion (i alla fall finns en mailadress till redaktionen!). Hallelujakörerna har du själv lagt till men nog säger er publiceringspolicy just det som jag kritiserat den för: välmenande och "framåtsyftande" bidrag släpps in men in sant kritiska alster.
För en yrkesgrupp som ska hjälpa våra unga att måna om yttrandefrihet, demokrati och fri debatt blir detta märkligt.
Jag tycker fortfarande att denna diskussion ska läggas ut på skollyftet. Det kan ju vara intressant för dess läsare att mer på djupet studera hur ansvariga (?) från skollyftet sköter publiceringspolicyn. Eller? Det är ju så att somliga inte läser mig just för att jag är för "kritisk" på fel sätt.
Känsligheten hos lärare för kritik är väl känd. Om lärarutbildningen kritiseras så är lärarna direkt utsatta, menar man. Det tycker inte jag. Om skolforskningen kritiseras,
är lärarna också direkt kritiserade, menar man. Det tycker inte jag.
Bertil, du upprepar att lärare är känsliga för kritik, att den till och med är väl känd. Om det nu skulle vara så, har du som medmänniska inte tagit dig tid att fundera över varför det är så?
RaderaAlla yrkeskårer har en tendens att hålla ihop. Lärare är ett mer offentligt yrke (fast det är mycket ensamjobb)och kritik mot skolan kan beröra många aspekter av arbetet där. Att lärare då känner sig personligen kränkta kan bero på att de har föga träning i att debattera och möta åsikter som går på tvärt mot deras egna. Om då kritik mot skolan snabbt kategoriseras som "påhopp", stämmer alla gärna in i kören för att slippa tänka efter individuellt.
RaderaHmmm . . . . en ganska så tramsig debatt.
SvaraRaderaStäller mig i mitten (inbillar jag mig) och skriver så här:
Det finns massor av skickliga och kunniga lärare, liksom hyfsade och även de som inte är så duktiga eller engagerade. Den viktiga frågan, som jag ser det, är följande - finns det FÖRUTSÄTTNINGAR för en skicklig eller hyfsad lärare i dagens svenska skola, att göra ett bra jobb?
Denna fråga, anser jag, spänner över hela fältet. Hur ser arbetssituationen ut för de "skollyftare" som "dunkar varandra i ryggen" (kan vissa tycka) och "ser möjligheterna". Har de full tjänst? Hur många IUP-er? Sover de? etc.
Har vi "vanliga lärare" missat något, eller är vi lata?
Ett sätt att inte ta ställning är att tramsa bort alltid. Det blir ju också ett ställningstagande.
RaderaJag har bloggat i många år och det är bloggägaren som bestämmer på sin blogg. Det har hänt några gånger att jag blivit portad mitt i en diskussion - en sådan blogg lämnar jag för alltid. Bloggare modererar och ofta har de ett gott skäl att göra det. Men en spontan debatt kommer aldrig igång. Men, det vanligaste är att kommentarer inte besvaras och det kan ju också vara en form av att bloggägaren inte tycker det är värt att besvara. Det är en sak om man är en bland hundra kommentarer. Då förväntar man sig inget svar. Men om det är fem kommentarer och fyra blir besvarade, men det femte inte, är det väl en typ av dold censur. Det ser ut som om bloggägaren är öppen och accepterar alla kommentarer, men gör själv ett urval.
SvaraRaderaMina kommentarer som är positiva om t.ex. lärarutbildningen besvaras oftast inte i bloggar där bloggägaren driver en kampanj mot den. År 2005 försökte jag få igång en debatt hos två organiserade folkpartister om lärarutbildningen, men jag blev konsekvent avvisad - genom tystnad. Det ser jag vara mer allvarligt än att några skolbloggare vill behålla sin ambition i en viss riktning. Newsmill har tagit bort möjligheterna att kommentera för alla, därför att en del känner att de inte vågar publicera något på grund av "hätskheten" i kommentarerna. Jag tillhör den som aldrig skriver något på Newsmill, inte heller kommenterar av den anledningen. Men, jag gör ett val. NU, finns inte valet alls. Det är mer allvarligt att ta bort valmöjligheten, än att vilja läsa inlägg innan publicering (inkluderar moderering). Skola och Samhälle tar väl också ställning för vad de vill publicera. De publicerar inte allt och jag sänder inte ens in några inlägg, för om man tittar på vilka som gör dessa är det inte vanliga bloggare, utan representanter för idéer, åsikter och värderingar.
Det finns bloggare som konsekvent visar ut vissa kommentatörer genom att säga - det här är inte vad vi diskuterar. Vill du föra den diskussionen, så kan du starta en egen blogg?
Rätt eller fel, censur eller inte, taskigt eller inte - det är bloggägaren som bestämmer (för det är den som ansvarar för det som står i kommentarerna). Om man inte gillar läget, är det bara att sluta besöka sidan.
Jag vet att bloggägaren bestämmer vad som ska publiceras, Monika. Det jag vänder mig mot är hur villkoren för att publicera ser ut. Det finns extrema bloggare som bara tillåter berömmande ord om sig själv i kommentatorsfälten och lite åt det hållet lutar skollyftet.se. Jag tycker inte det klär en yrkeskategori som ska undervisa om kritiskt tänkande och yttrandefrihet i skolan.
RaderaRubrikerna på skollyftet.se lyder bla "IKT", "Språkutveckling", "Entreprenörskap". Allmänt tyckande om den svenska skolan kan möjligtvis rymmas under rubriken "Skoldebatt" men för mig som yrkesverksam lärare så handlar inte skoldebatt om allmänt tyckande. Den sortens debatter och ibland snudd på kampanjer kan föras på andra ställen som på insändarsidor, i skolpress och på privata bloggar. Det finns många sådana plattformar redan. Vad som däremot saknas är en plattform för didaktisk, metodisk, pedagogisk mm diskussion relaterat till skol- och yrkesutveckling för oss lärare. Visst är det viktigt att ta del av alla dystopier som publiceras om skolan men för mig som lärare räcker det inte att konstatera problem. Jag vill ha ett forum för att diskutera lösningar.
SvaraRaderaJag har inte följt dina inlägg, Bertil, men jag läser snabbt igenom dina blogginlägg och konstaterar att för mig som yrkesprofessionell tillför de inget. De handlar om samma dystra rapporter och ofta osakliga ifrågasättanden som går att läsa... ja, överallt. Jag ser att du har en bakgrund inom psykologin. Varför väljer du inte att använda din kunskap inom psykologin för att delta med konstruktiva inlägg i skoldebatten?
Det fria ordet är viktigt, men ditt ord blir inte mer ofritt för att du inte får publicera dina inlägg överallt. Mitt ställningstagande är att freda skollyftet.se från lösa tyckerier av insändarkaraktär för att istället främja en positiv yrkesdebatt. Det är skollyftets grundtanke och den tycker jag vi ska värna om precis som det finns forum för diskussion mellan psykologer som sker utan inblandning av alla populärpsykologer som tror de vet allt efter att ha bläddrat i senaste numret av Agony Aunt eller patienter som tror de kan allt om vård efter att ha varit förkylda. Ditt fria ord väger inte tyngre än lärarnas fria ord, Bertil. Det handlar om att dela på det utrymme som finns och vem som helst har inte tillgång till alla tänkbara utrymmen.
Kära Anonym
SvaraRaderaDu förefaller vara en stängd person som bara tar till dig sådant som passar in i din verklighetsuppfattning. Som sådan blir du en utomordentlig läsare av skollyftet.
Tack för svaret Bertil! Jag noterar att du väljer att diagnostisera min förmodade person utifrån det jag skrev istället för att besvara sakfrågan, vilket ju tydligt visar att du aldrig blir en utomordentlig skribent på skollyftet.
RaderaQED!
Jag, och säkerligen många med mig, är ganska trötta på dylikt trollande i alla forum som handlar om skolan och vårt yrke. Vi lärare behöver en plats för professionell yrkesdiskussion med och det får du respektera. Jag noterar också att du som psykolog inte verkar hålla särskilt hög nivå - och då väljer jag att bortse från det faktum att det nog inte ens i de minsta och trängsta populärpsykologiska kretsarna anses professionellt att ställa diagnos på ett så litet och tveksamt underlag. Detta kan du ha i åtanke när du fortsätter driva dina teser om vad som är vetenskapligt och professionellt (ja, jag läste några blogginlägg för att bilda mig en uppfattning).
Tack för att du gav mig utrymme på din blogg! Jag väljer nu att avskärma mig från din "verklighet" för att fortsätta läsa och skriva i frågor om rör skolutveckling istället. Ibland är skygglappar rätt sköna - alla stora män och kvinnor har vågat blicka framåt istället för att stirra sig blinda på träsket de för tillfället står i. Jag hoppas bli ihågkommen som en av dem men som du säkert vet så skriver man inte sin egen historia.
SvaraRaderaDet jag skrev var ingen diagnos.
Alla är välkomna på min blogg.
Skygglappar är bra för den som bara vill se det enda rätta.
Censur klär inte en yrkeskår som ska undervisa om kritiskt tänkande och det manar till eftertanke. Vi är inte vilken yrkeskår som helst. Sedan kan olika bloggar ha olika syften och har också det. Jag har t.ex. själv fått in kommentarer från i mina ögon personer med extremt främlingsfientliga värderingar. De flesta av dessa har också varit anonyma. Ändå har jag valt att bemöta deras argument. Nej dessa kommentarar börjar numera lysa med sin frånvaro på min blogg, men de är naturligtvis alltid välkomna tillbaka.
SvaraRaderaVi behöver många olika röster tror jag även på Skollyftet. De fina exemplen och diskussionen om utveckling finns ju och växer bland oss lärare på flera olika forum, vilket är bra. Denna diskussion och en mer kritisk kan väl gå hand i hand? Om bilden av den svenska skolan är snedvridet svartmålad i svensk media så är inte lösningen att skapa ett annat snedvridet alternativ. Det som är så fantastiskt med sociala media är just att man oftast slipper den frustration det medför att man måste ha ett visst namn eller en viss titel för att över huvud taget bli publicerad.
Jag skulle vilja ha fler dåliga exempel från lärare och bra exempel från utomstående på lärarbloggarna. I min drömvärld deltar såväl elever som föräldrar i större utsträckning på #skolchatt och i min drömvärld möts obefogad kritik med sakliga argument och saklig kritik med självrannsakan. I min drömvärld har även de som vi upplever som Troll rätt att lyssnas till även om man inte sympatiserar.
Allt det jag här skriver är min personliga åsikt och jag vill tillägga att jag högaktar så mycket av det som lyfts fram på Skollyftet och att du Anna-Kaya har gjort en helt berömvärd insats. Ett forum som Skollyftet behövs och vi behöver få diskutera skolutveckling, men det ena behöver inte utesluta det andra.
Förlåt Anna Kaya ska det var förstås. Var fick jag bindestrecket ifrån? ;-)
SvaraRadera