Att misslyckas i skolan.

Många pedagoger är emot betyg i skolan pga att vissa elever då känner sig misslyckade. Min uppfattning är att vi talar på ett felaktigt sätt när elevers misslyckande kommer på tal. Oftast menar vi då att en elev presterar sämre än andra. Ett sådant resonemang drivet till sin spets skulle ju innebära att alla elever i en klass, utom den bästa, skulle vara misslyckade. Enligt min mening är det ett fullkomligt felaktigt sätt att resonera, vilket innebär att vi ställer upp på tankarna om tävling och jämförelse mellan eleverna. Låt oss i ställe börja värdera eleverna i förhållande till deras tidigare prestationer och tona ner jämförelseperspektivet. Dock måste eleverna få reda på om de behöver kraft förbättra sina kunskaper eller om de är mycket bra.

Intraindividuella jämförelser först men sedan också en försiktig realitetsanpassning så att eleverna känner till sin relativa nivå i åldersgruppen.

Psykologi i stället för didaktik?

För den som är intresserad av individens kognitiva relation till omgivningen och all information som finns där och då även hyser ett intresse för pedagogik finns nu en utomordentlig bo att köpa: Daniel Kahneman, en amerikansk psykolog och nobelpristagare, har i sin nyligen utgivna bok Tänka, snabbt och långsamt (Volante förlag) sammanfattat ungefär trettio års summerade kunskaper i kognitiv psykologi. Den har redan recenserats i flera stora tidningar.

Som jag tidigare påpekat tycker jag det är märkligt att lärarstudenter läser så mycket pedagogik och didaktik och så pass lite psykologi. Att följa med i psykologin snabba utveckling borde höra till lärarutbildningens plikter. Kahneman belyser på ett pedagogiskt utmärkt sätt hur vi tar in information, behåller den, plockar fram den och även förvanskar den. Allt detta är av centralt intresse för pedagoger. Många pedagoger har en hög tilltro till icke-psykologiska idéer i sammanhang som måste betecknas som mycket psykologiskt relevanta.

Lärande sker i hög utsträckning på ett omedvetet plan. Det som kallas intuition har en faktisk bakgrund i vårt sätt att bearbeta information utifrån. Vårt intag av information pågår ständigt, även i sovande tillstånd om än då med mindre effektivitet, och sker då utan att vårt kritiska tänkande är inkopplat. Skeenden som då registreras innebär också att lärandeprocesser äger rum på ett omedvetet plan. Så sker t.ex. med språk, vilket senast har påvisats i en utmärkt avhandling av Julia Uddén från Karolinska institutet. Denna omedvetna bearbetning ersätts ofta av en medveten kritiskt fungerande, kontrollerad bearbetning som är ansträngande och mödosam, jämfört med den omedvetna, automatiserade. För pedagoger bör det vara av största intresse att ta del av dessa landvinningar eftersom de kan bidra till förståelsen av en mängd felaktigheter vi alla begår när vi agerar i vardagen.

En felslut som vi alla känner igen är den som Kahneman tidigt observerade hos sig själv och andra när han och hans nu bortgångne kollega Tversky satt på en restaurang i en liten fransk stad. De hade just anlänt till staden och hade satt sig för att äta en bit. Maten var mycket god och då sade den ene forskaren till den andre: ”Vilka fina restauranter de har i den här stan!”. Detta, menar Kahneman, är ett exempel på snabba felaktiga slutsatser som vi drar, i det här fallet grundat på ett alltför lite beslutsunderlag.

Körling och jag vill ha förändring i skolan.

Anne-Marie Körling tipsar om en artikel av Per T Ohlsson som skulle kunna vara underlag för diskussioner. Jag håller med henne nästan helt. En kommission som utreder skolan ordentligt

behövs verkligen, även om jag tycker att inslaget av ämneskompetenta personer skulle vara bredare. Så borde t.ex. psykologi uppmärksammas i både lärarutbildningen och i skolans vardag. Per T Ohlssons idé att pedagoger skulle uteslutas från möjligheterna att påverka resultaten av en sådan stor utredning är självklar. De har gjort så stor skada redan att Peter Englunds ord, citerade i artikeln, är mitt i prick:

"skolan /har/ förvandlats till ett övningsfält för ”karriärkåta reformpedagoger, där de kunnat provskjuta det senaste flummet” med ”vanligt folks barn” som måltavlor.

Varför är lärare bara pedagoger?

 

Nya forskarskolor för lärare startas i hela landet. Koncentrationen på pedagogik och didaktik är där mycket stor. På vissa utbildningar kan man bli licentiat utan att läsa någon metod och statistik alls. Inte heller ingår kunskaper i mellanmänskliga relationer och konfliktteori i kursplanerna.

Jag tror att denna inriktning när det gäller utbildningen av blivande lärare är missriktad och visar på en olycklig slagsida. Lärarnas undervisning äger alltid rum i en mellanmänsklig kontext och lärandeprocessen är därmed sammanvävd med relationer till elever, kolleger och föräldrar, men insikter om dessa viktiga interaktioner saknas i lärarnas verktygslåda. I den brittiska tv-serien Den övervakade skolan märks det att denna obalans är upphävd. Lärarna och skolledningen lägger ner ett massivt intresse för utsatta elever och sätter tydliga gränser, men närmar sig eleverna på ett bestämt men psykologiskt riktigt sätt. Jag kan gissa att här räcker det inte med några antimobbningsdagar med många vackra ord. På denna skola har man visserligen kamratstödjare, men den verkliga energin för att snabbt upptäcka och hejda begynnande trakasserier ligger hos skolledningen och lärarna.

För framtiden skulle jag vilja se lärare som, förutom att ha djupa kunskaper i sina ämnen, även har ett psykologiskt grundat professionellt förhållningssätt till relationerna i sitt arbete. Att strikt hålla sig till det de är utbildade för, att vara pedagoger, som lärarna gärna framhåller som sin främsta uppgift, håller inte i en dynamisk skola. I den framtida skolan måste lärarna utveckla nya förmågor som underlättar inlärandet men som inte är enbart isolerade lärandeteorier.

Först när lärare är allsidigt utbildade för att klara av hela utbildningspaketet kan skolans utsatta läge börja vändas och lärarens status kommer automatiskt att stiga i allmänhetens ögon.

I en första runda skulle man kunna erbjuda lärare vidareutbildning i socialpsykologi med tillämpningar. Denna utbildning skulle kunna vara en grund för förändrad lönesättning.

Jag tror att löneökningar för lärare lättare skulle vinna stöd hos allmänheten och hos politikerna om de kopplades samman med en vettig färdighetspåbyggnad. Senare måste lärarutbildningen naturligtvis omarbetas och moderniseras så att lärare kan bli de effektiva aktörer och ledare de bör vara i skolans framtida värld.

Lärare i skoldebatten

Varför skriver inte fler lärare om skolan på bloggar och i andra media?
Ja, det finns faktiskt ett antal heltidarbetande lärare som skriver prakiskt taget varje dag och då ganska omfattande inlägg på sina och andras bloggar. Man kan då undra hur dessa lärare hinner med det så ofta påstått tunga läraryrket. Sanningen kan vara det kända ordstävet som säger att arbete tenderar att ta den tid som står till förfogande. Man har helt enkelt vant sig vid en viss trall, och om den invanda farten överstigs, upplevs detta som ytterst betungande. Lärares arbetstid är inte överdrivet hög om man jämför med andra yrken på samma nivå. De många ledighetsveckorna inte att förglömma i sammanhanget.
Lärarutbildningen har varit dålig under lång tid. De studenter som antagits dit har haft medelmåttiga betyg och inte varit särskilt framstående i läsning och skrivning. Jag har själv på nära håll sett ett otal lärarstuderande som inte kunnat stava ordentligt, inte klarar av meningsbyggnad och absolut inte är i stånd att själva formulera en examensuppsats på ett acceptabelt sätt. En hel del av dessa studenter är nu lärare. Det är klart att deras initiala svårigheter med språket dröjer kvar och hindrar dem från att formulera sig i artiklar på fullödigt sätt.
Dessa åsikter kommer naturligtvis att tillbakavisas av yrkesverksamma lärare, det hör till spelet, men frågan varför skolan är så dålig hjälps inte upp av att vi låtsas som om fler debatterande lärare skulle vara bra i sig. Det är dags att inse den fulla vidden av en erbamlig lärarutbildning! Dåligt utbildade lärare blir inte i en handvändning fantastiska pedagoger som skriver välformulerade
debattinlägg.