Möte med lärarstudenter.

Igår träffade jag fyra lärarstudenter. Det var återigen en lärorik upplevelse. Om något år är dessa personer ute i skolorna som lärare och snart är de legitimerade dessutom. Sådana här möten får mig att fundera i vissa banor.

Hur ska dessa lärare klara av elevernas krav på att ha en kunnig lärare med överblick över sitt ämnesområde?

Hur ska dessa lärare kunna entusiasmera elever när deras bildning är så svag och deras ämneskunskaper inte så täta?

Hur uppfattade jag då dessa fyra studenter?

De hade problem med att stava. De hade uppenbara problem med meningsbyggnad. Deras allmänna bildningsgrad var alltför låg. Deras ämneskunskaper var perifera och ytliga.

En fråga som uppstår är ju om dessa lärares status kan uppgraderas med högre löner? Nej, om företrädarna för ett yrke allmänt sett inte uppvisar någon som helst briljans i det de sysslar med så kommer någon nämnvärd status inte att uppstå.

U P P R O P T I L L L Ä R A R E

Nu är det hög tid för lärare att se över sin status. Ett yrkes status beror på många olika faktorer. Lönen är kanske inte den viktigaste utan allmänhetens förtroende vilar på helt andra omständigheter. Läraren, med sin akademiska utbildning, har en naturlig anknytning till forskningsvärlden. Skolforskningens kvalitet spiller lätt över på hela lärarprofessionen.

Dagens pedagogiska forskning är tyvärr inte speciellt skolnära. I en nyligen framlagd avhandling ville doktoranden intervjuvägen försöka ta reda på vilka gymnasielevers oreflekterade uppfattningar om entreprenöriellt lärande var.  Eftersom människors icke reflekterade syn på saker och ting försvinner så fort h*n börjar tänka på det var kanske inte intervjun det bästa sättet att nå fram till dessa uppfattningar. För den praktiserande läraren kunde denna avhandling inte ge mycket. I en annan avhandling ville licentianden se hur samhällskunskapslärare utformade sina prov. Han lämnade ut 231 frågeblanketter och bad att få in svar, med bifogade prov från lärarna. 21 kom in. Med 15,5 %-ig svarsprocent kan man inte göra några uttalanden om något, så redan där förlorade studien en stor del av sitt berättigande.

Jag vill säga att dessa exempel är typiska för dagens skolforskning. Dåliga kunskaper i metod, svaga och lösliga metoder som fenomenografi (med ett ständigt intervjuande!) kännetecknar området. Dessutom har lärare inte mycket att hämta från området, vare sig i kunskaper eller i tips för sin undervisning.

Lärare, kräv mer av era forskningskolleger!

Varför är lärare bara pedagoger?

 

Nya forskarskolor för lärare startas i hela landet. Koncentrationen på pedagogik och didaktik är där mycket stor. På vissa utbildningar kan man bli licentiat utan att läsa någon metod och statistik alls. Inte heller ingår kunskaper i mellanmänskliga relationer och konfliktteori i kursplanerna.

Jag tror att denna inriktning när det gäller utbildningen av blivande lärare är missriktad och visar på en olycklig slagsida. Lärarnas undervisning äger alltid rum i en mellanmänsklig kontext och lärandeprocessen är därmed sammanvävd med relationer till elever, kolleger och föräldrar, men insikter om dessa viktiga interaktioner saknas i lärarnas verktygslåda. I den brittiska tv-serien Den övervakade skolan märks det att denna obalans är upphävd. Lärarna och skolledningen lägger ner ett massivt intresse för utsatta elever och sätter tydliga gränser, men närmar sig eleverna på ett bestämt men psykologiskt riktigt sätt. Jag kan gissa att här räcker det inte med några antimobbningsdagar med många vackra ord. På denna skola har man visserligen kamratstödjare, men den verkliga energin för att snabbt upptäcka och hejda begynnande trakasserier ligger hos skolledningen och lärarna.

För framtiden skulle jag vilja se lärare som, förutom att ha djupa kunskaper i sina ämnen, även har ett psykologiskt grundat professionellt förhållningssätt till relationerna i sitt arbete. Att strikt hålla sig till det de är utbildade för, att vara pedagoger, som lärarna gärna framhåller som sin främsta uppgift, håller inte i en dynamisk skola. I den framtida skolan måste lärarna utveckla nya förmågor som underlättar inlärandet men som inte är enbart isolerade lärandeteorier.

Först när lärare är allsidigt utbildade för att klara av hela utbildningspaketet kan skolans utsatta läge börja vändas och lärarens status kommer automatiskt att stiga i allmänhetens ögon.

I en första runda skulle man kunna erbjuda lärare vidareutbildning i socialpsykologi med tillämpningar. Denna utbildning skulle kunna vara en grund för förändrad lönesättning.

Jag tror att löneökningar för lärare lättare skulle vinna stöd hos allmänheten och hos politikerna om de kopplades samman med en vettig färdighetspåbyggnad. Senare måste lärarutbildningen naturligtvis omarbetas och moderniseras så att lärare kan bli de effektiva aktörer och ledare de bör vara i skolans framtida värld.

Hur man sänker en utbildnings status - några tips

Det talas om att utbildningars status sänks. Hur går det till? Är det så enkelt som många tror? Till er som har möjlighet och viljan att bidra till det allmänna förfallet kommer här några nyttiga tips.

Släpp in elever och studenter på utbildningar som du från början vet att de inte kommer att klara av. Sänk därför vartefter kraven på utbildningen genom att dra ner på kursinnehåll, ge lättare kunskapsprov och inflatera betygen. Låt dessutom lärarna ha stora kunskapsmässiga brister och låt också dem som ska bli nya lärare komma in på utbildningarna med knappt godkänt i de viktigaste ämnena. Avvakta sedan några få år.

När du sedan är legitimerad lärare kan du delta i bloggdiskussionerna om det märkliga i att skolan har så låg status och att din lön är så låg. Skyll gärna tillståndet på SKL, kommunerna, sossarna eller Björklund. Stryk det som ej önskas.