Anne-Marie Körlings egna språk

Det finns en del bloggare (och skribenter i övrigt också) som är distinkta och noggranna i sina ordval, utan att fördenskull vara tråkiga och utslätade. Andra bloggare är rätt trista i sin framtoning och framstår snarare som vardagliga och grå. Alla är dock värda att läsas och lyssnas till på olika sätt. Åter andra använder ett språk som är ytterst verböst och blomstersmyckat så att substansen närmast upplöses från det som är avsett att vara det innehållsliga. En av några sådana bloggare är Anne-Marie Körling.

http://korlingsord.se/archives/24454

Jag har några gånger frågat Anne-Marie Körling vad hon menat med vissa mångtydiga meningar men aldrig fått svar. Denna bristande vilja till dialog har faktiskt irriterat mig och jag har ifrågasatt henne igen.

Det har Anne-Marie Körling inte klarat utan hon har nu och då avstängt mig från att kommentera hennes blogg. Just nu är jag förhindrad att kommunicera direkt med henne.  Där har vi uppenbarligen olika sätt att se på öppen dialog, yttrandefrihet och hur man bemöter kritiskt tänkande. Det är alltså inte bara våra språk som skiljer sig åt.



Men så ska det ju vara?! Vi befinner ju oss i en demokrati där tusen röster ska få höras. Fast de ska väl få mötas även om det blir ordstrid?

Lärare i skoldebatten

Varför skriver inte fler lärare om skolan på bloggar och i andra media?
Ja, det finns faktiskt ett antal heltidarbetande lärare som skriver prakiskt taget varje dag och då ganska omfattande inlägg på sina och andras bloggar. Man kan då undra hur dessa lärare hinner med det så ofta påstått tunga läraryrket. Sanningen kan vara det kända ordstävet som säger att arbete tenderar att ta den tid som står till förfogande. Man har helt enkelt vant sig vid en viss trall, och om den invanda farten överstigs, upplevs detta som ytterst betungande. Lärares arbetstid är inte överdrivet hög om man jämför med andra yrken på samma nivå. De många ledighetsveckorna inte att förglömma i sammanhanget.
Lärarutbildningen har varit dålig under lång tid. De studenter som antagits dit har haft medelmåttiga betyg och inte varit särskilt framstående i läsning och skrivning. Jag har själv på nära håll sett ett otal lärarstuderande som inte kunnat stava ordentligt, inte klarar av meningsbyggnad och absolut inte är i stånd att själva formulera en examensuppsats på ett acceptabelt sätt. En hel del av dessa studenter är nu lärare. Det är klart att deras initiala svårigheter med språket dröjer kvar och hindrar dem från att formulera sig i artiklar på fullödigt sätt.
Dessa åsikter kommer naturligtvis att tillbakavisas av yrkesverksamma lärare, det hör till spelet, men frågan varför skolan är så dålig hjälps inte upp av att vi låtsas som om fler debatterande lärare skulle vara bra i sig. Det är dags att inse den fulla vidden av en erbamlig lärarutbildning! Dåligt utbildade lärare blir inte i en handvändning fantastiska pedagoger som skriver välformulerade
debattinlägg.

Att släta över och gå vidare...

I media och på bloggar pågår debatter om både känsliga och vardagliga ämnen. Ofta finns olika åsikter om skilda fenomen och
diskussioner uppstår. Men mitt i diskussionerna finns ibland människor som vill släta över och gå vidare. Detta yttrar sig i svepande ord om "våra fantastiska lärare ska inte behöva få höra sådana  påhopp, nu ska vi jobba vidare i stället"  eller  "alla våra elever klarade inte godkänt, men nästa termin tar vi nya tag".

Att glida vidare i tillvaron utan att analysera brister är mycket vanligt i mänsklig verksamhet. Det kan också förekomma i andra sammanhang och då kan det ibland bli omedvetet komiskt:

Nämndemannaföreningen hade varit på resa i Ukraina. De fann tillvaron för invånarna mycket trist och eländig. Korruption och kriminalitet härjade. En av nämndemännen yttrade sig vid hemkomsten om det besökta landet:

"I Ukraina finns självklart också krafter som kämpar mot eländet i detta land . Svåra förhållanden varar ju inte för evigt, efter regn kommer sol, efter en natt kommer gryning med en ny morgon."