Flum och inte flum

Det är alltid intressant när lärare förklarar vad de gör i klassrummet. Det är lika intressant att få veta vad vissa lärare anser att begreppet flum står för. Enligt dessa skulle flum ha att göra med elevförståelse och mötet med eleverna. Läraryrket är ett socialt yrke, vilket tydligen försummats av dem som varit emot flumpedagogiken.

Kunskap ställs mot fostran sägs det ofta och det är oklart om man då menar att man själv står för fostran eller kunskap. Kunskap är det absolut viktigaste i skolan och ordet fostran används sällan i skoldebatten. Däremot menar flummare att major Björklund skulle bedriva någon slags osund exercis med skoleleverna.

Det som behövs är en verklig koncentration på kunskapsinhämtning. För att lärare i samspel med eleverna ska nå goda resultat fordras verklig kompetens i gruppdynamik och sociala relationer, vilket lärarstudenter får försvinnande lite av i sin utbildning. Goda kunskaper i socialpsykologi ger läraren en bättre orientering i hens plats i klassrummet.

Nej, det är inte flummigt att visa förståelse för elever, eller att ge ifrån sig små ljud när man högläser. Men att knappt nämna ordet kunskap i längre artiklar är i alla fall lite småflummigt.

Späd inte på mobbningen!

Det diskuteras mycket om mobbning och kränkning i det här landet. Frågan är om det är bra. Vi har fått en kränkningskultur där det som på minsta sätt kan upplevas kränkande innefattar även sådant som är småelakt, ironiskt och skämtsamt. Det är individerna själva som avgör när de är kränkta och när svar ska ges på enkäter kan man nog alltid hitta någon episod man varit med om och som då  räknas in undersökningsresultatet. Frågorna i undersökningarna är dessutom ofta ledande och förutsätter att den som svarar har blivit kränkt.

Mobbning kan inte förebyggas med informationsinsatser eller genom kartläggning med enkäter. Just information har den bieffekten att den i sinnet aktualiserar just det problem som man tänker arbeta mot. Det som är aktuellt för oss styr i högre grad än vi anar våra handlingar. Om mobbning kommer "högst upp" i vårt medvetande kan det utgöra en grogrund för mobbning, enligt en mängd psykologisk forskning (s.k. priming-effekter). Det som bör göras utan allt för mycket ståhej är att förbereda lärarna på att vara vaksamma och ingripa vid första tecken på misstanke om mobbning.

Förmodligen kommer kränkningar och mobbningsbeteenden alltid att förekomma. Det låter trist men vi måste ju vara realistiska. I den mänskliga naturen är det inbyggt sedan länge att kategorisera människor i enkla grupperingar: sådana som är töntiga, svarta, de som inte kan svara för sig, de tuffa och de övriga osv. Den enklaste kategoriseringen är vän-fiende och uppkommer snabbt i gruppkonflikter, ofta i större skala. Det är viktigt att ha socialpsykologiska kunskaper när man arbetar med mobbning, Alltför välmenande insatser kan slå helt fel. För de elever som är drivande bakom mobbningen (brukar vara några få) är prognosen för framtiden ganska dyster. De är de oempatiska och aggressiva människorna som vi senare får besvär med i samhället. De flesta som mobbar hänger bara på de få ledarna dels för att själva slippa bli mobbade, dels för att de av grupptrycket blir upphetsade och gör vad de annars inte skulle göra. De är inte i riskzonen för framtiden.

Mobbning i nytt ljus

Mobbning är ett mycket väl uttröskat ämne, men även inom det området bjuds man på överraskningar.  Johanna Svahn har i sin avhandling The Everyday Practice of School Bullying.

Children's participation in peer group activities and school-based anti-bullying initiatives (2012) med envetenhet, nyfikenhet och briljans öppnat nya vägar för den vetenskapliga, kvalitativa forskningen om mobbning. Med deltagande observation och videofilmning som datageneratorer gör hon en grundlig genomgång av mobbningsforskningens alla dunkla vrår och fällor.

I stället för att direkt se mobbning som ett individuellt problem, med vissa elever som mobbare och andra som mobbningens offer, använder sig Johanna Svahn av ett relationellt perspektiv. Hon följer grupper av femteklassare under vardagliga situationer och kan påvisa det komplicerade samspel som förekommer bland ungdomar. I dessa komplexa samspel mellan elever kan också skolan i sig ses som en medaktör, som mer eller mindre ifrågasätts just genom elevernas normbrytande mobbningsbeteenden. Mobbning skulle därför  kunna ses som en protest mot skolans överhöghet. Johanna Svahn tar också upp skolornas olika program mot mobbning och lyckas med sina utstuderade och förfinade metoder påvisa att skolans välmenande beteenden, riktade mot mobbningen, även kan få motsatt effekt.

Johanna Svahn är en mycket begåvad student som med sin avhandling i alla fall övertygat mig om att kvalitativa metoder, om använda med försiktighet och med förbehåll, visst äger sin plats inom skolforskningen. Trots sin kvalitativa inriktning är Svahn så underkunnig om de egna metodernas svagheter att hon öppet diskuterar dem på ett avväpnande sätt.

Den enda invändningen som jag kan tänka mig att anföra är att avhandlingen hade vunnit lite mer på redovisade hänvisningar till socialpsykologi. Nu resoneras det om i grunden socialpsykologiska fenomen men terminologin saknas.

Avhandlingen borde läsas av all lärare och andra intresserade av svensk skola.

Kan man lita på konsulter?

 Konsulter och coacher finns inom alla branscher. Ofta har de en dålig utbildningbakgrund inom det gebit de arbetar, men ibland kan titlar och positioner leda oss vilse. Om någon presenterar sig som, och är, leg psykolog och leg psykoterapeut så förväntas man sig mer än grunda kunskaper i psykologi. Man antar också att denna bakgrund garanterar att man inte får sig felaktiga kunskaper till livs. Men efter att ha tittat på några konsultföretag i organisationsbranschen så blir jag betänksam

 Wenells heter ett av de stora konsultföretagen. I videon (se nedan i länk) talar en av de anställda, psykolog och terapeut, om kognitiv dissonans, ett välkänt begrepp inom socialpsykologin. Begreppet innebär att det finns en obalans mellan vad en människa gör och vad hon anser/känner (lite förenklat) och kan leda till attitydförändringar.

I videon talar psykologen om kriser och menar att kognitiv dissonans är den förvirring som uppstår i en konflikt eller kris. Vidare menar han att under stress så slås väl inarbetade handlingsstrategier ut. Båda dessa påståenden är falska. Vad kognitiv dissonans är har jag redan kort beskrivit och under stress är det just de överinlärda reaktionerna som människor tar till, vilket inte alltid är till gagn för dem.

Wenells 

Hur kan detta komma sig? Jo, kliniska psykologer har inte samma gedigna utbildning i normalitetens psykologi som man skulle kunna vänta sig. Socialpsykologi är t.ex. inte en så stor del av psykologerna utbildning. Som i andra sammanhang vinner en felaktig uppfattning av ett yrkes kompetens spridning och av många skäl vill ju inte så många motarbeta denna förvrängda syn.

Varför är lärare bara pedagoger?

 

Nya forskarskolor för lärare startas i hela landet. Koncentrationen på pedagogik och didaktik är där mycket stor. På vissa utbildningar kan man bli licentiat utan att läsa någon metod och statistik alls. Inte heller ingår kunskaper i mellanmänskliga relationer och konfliktteori i kursplanerna.

Jag tror att denna inriktning när det gäller utbildningen av blivande lärare är missriktad och visar på en olycklig slagsida. Lärarnas undervisning äger alltid rum i en mellanmänsklig kontext och lärandeprocessen är därmed sammanvävd med relationer till elever, kolleger och föräldrar, men insikter om dessa viktiga interaktioner saknas i lärarnas verktygslåda. I den brittiska tv-serien Den övervakade skolan märks det att denna obalans är upphävd. Lärarna och skolledningen lägger ner ett massivt intresse för utsatta elever och sätter tydliga gränser, men närmar sig eleverna på ett bestämt men psykologiskt riktigt sätt. Jag kan gissa att här räcker det inte med några antimobbningsdagar med många vackra ord. På denna skola har man visserligen kamratstödjare, men den verkliga energin för att snabbt upptäcka och hejda begynnande trakasserier ligger hos skolledningen och lärarna.

För framtiden skulle jag vilja se lärare som, förutom att ha djupa kunskaper i sina ämnen, även har ett psykologiskt grundat professionellt förhållningssätt till relationerna i sitt arbete. Att strikt hålla sig till det de är utbildade för, att vara pedagoger, som lärarna gärna framhåller som sin främsta uppgift, håller inte i en dynamisk skola. I den framtida skolan måste lärarna utveckla nya förmågor som underlättar inlärandet men som inte är enbart isolerade lärandeteorier.

Först när lärare är allsidigt utbildade för att klara av hela utbildningspaketet kan skolans utsatta läge börja vändas och lärarens status kommer automatiskt att stiga i allmänhetens ögon.

I en första runda skulle man kunna erbjuda lärare vidareutbildning i socialpsykologi med tillämpningar. Denna utbildning skulle kunna vara en grund för förändrad lönesättning.

Jag tror att löneökningar för lärare lättare skulle vinna stöd hos allmänheten och hos politikerna om de kopplades samman med en vettig färdighetspåbyggnad. Senare måste lärarutbildningen naturligtvis omarbetas och moderniseras så att lärare kan bli de effektiva aktörer och ledare de bör vara i skolans framtida värld.