Djupa kunskaper i e t t ämne kan aldrig ersättas eller ens till dels kompletteras med pedagogisk kompetens.
Pedagogik är i mångt och mycket ett hantverk, inte en vetenskap (som den gamle pedagogikprofessorn Torsten Husén så riktigt påpekade). Pedagogik har ämnefierats helt felaktigt; det finns inget sådant som en pedagogisk vetenskap värd namnet. Ämnet hämtar och lånar från sociologi, psykologi mm och lämnar mycket övrigt att önska vad gäller sin vetenskapliga status. Inom ämnet förekommer så många olika motstridiga uppfattningar så kompetens kan innebära så skilda ting. Jag tror att kritiskt tänkande och vanligt sunt förnuft kan klara av ett ledarskap i skolan. Det gäller där att inte ge efter för lärares krav och dessutom införa ett sant kritiskt tänkande hos lärarna, att ta hänsyn till sin personal och inte tro att man själv kan avgöra allas pedagogiska kompetens, whatever that might be...
Om man tittar på de lärare som bloggar så kan man se vilka ofantliga skillnader det finns i konkretion och precision i skrivandet. Jag tror att man kan utgå ifrån att sättet att skriftligt presentera sig till stor del avspeglar hur man är som person. Vi har på nätet lärarbloggare som bidrar med kaskader av ord, i en förmodad avsikt att vara litterära, där divergent tänkande fritt får ange ordvalet till precisionsuppfyllda, klart tänkande, distinkta bloggare vars budskap tydligt framgår. Att leda dessa disparata figurer till någon enhetlig pedagogisk metod låter sig knappast göras.
Det är en ofantlig professionell brist hos de lärare som tillåter sig applådera och hylla den första sortens postmodernistiskt smittade bloggare, vilka är totalt främmande för vetenskaplighet i dess ursprungsbetydelse, utan snarare står för det som gemenligen kallas flum.
Att försökas vara en Tomas Tranströmer i en lärarblogg är kanske inte så eftersträvansvärt. Att låta sig imponeras av sådant dömer både utövaren och disciplerna.
Pedagogik är i mångt och mycket ett hantverk, inte en vetenskap (som den gamle pedagogikprofessorn Torsten Husén så riktigt påpekade). Pedagogik har ämnefierats helt felaktigt; det finns inget sådant som en pedagogisk vetenskap värd namnet. Ämnet hämtar och lånar från sociologi, psykologi mm och lämnar mycket övrigt att önska vad gäller sin vetenskapliga status. Inom ämnet förekommer så många olika motstridiga uppfattningar så kompetens kan innebära så skilda ting. Jag tror att kritiskt tänkande och vanligt sunt förnuft kan klara av ett ledarskap i skolan. Det gäller där att inte ge efter för lärares krav och dessutom införa ett sant kritiskt tänkande hos lärarna, att ta hänsyn till sin personal och inte tro att man själv kan avgöra allas pedagogiska kompetens, whatever that might be...
Om man tittar på de lärare som bloggar så kan man se vilka ofantliga skillnader det finns i konkretion och precision i skrivandet. Jag tror att man kan utgå ifrån att sättet att skriftligt presentera sig till stor del avspeglar hur man är som person. Vi har på nätet lärarbloggare som bidrar med kaskader av ord, i en förmodad avsikt att vara litterära, där divergent tänkande fritt får ange ordvalet till precisionsuppfyllda, klart tänkande, distinkta bloggare vars budskap tydligt framgår. Att leda dessa disparata figurer till någon enhetlig pedagogisk metod låter sig knappast göras.
Det är en ofantlig professionell brist hos de lärare som tillåter sig applådera och hylla den första sortens postmodernistiskt smittade bloggare, vilka är totalt främmande för vetenskaplighet i dess ursprungsbetydelse, utan snarare står för det som gemenligen kallas flum.
Att försökas vara en Tomas Tranströmer i en lärarblogg är kanske inte så eftersträvansvärt. Att låta sig imponeras av sådant dömer både utövaren och disciplerna.
Jag förmodar att du inte erkänner tvärvetenskaplighet, som en vetenskap. Lärande sker ju inom olika områden och beroende av om individen är ensam eller i grupp. Individen lär sig ju i olika sammanhang. Därför är denna tvärvetenskapliga karaktär i pedagogikämnet inte speciellt konstigt eller ett tecken på en bristande vetenskaplighet.
SvaraRaderaJag tror inte att man kan avgöra vetenskaplighet genom att granska lärarbloggar. Det är dessutom inte speciellt vetenskapligt att göra det.
Du som talar mycket för vikten av vetenskap. Hur kommer det sig att du har så få belägg för dina tvärsäkra påståenden. Har det med din psykologiska skolning att göra. Om inte, varför då se andras bloggar vara nära förknippade med hur de undervisar eller vilken typ av pedagogik de väljer?
:)
Finns det någon som erkänner "tvärvetenskaplighet som en vetenskap"?
SvaraRaderaInte jag i alla fall. Hur kan detta vara möjligt?
Gör du det Monika?
Eller är du en av de postmodernistiska skribenter som Bertil skriver om?
Jag bara undrar.
Per och Bertil,
SvaraRaderaPedagogik är en erkänd vetenskaplig disciplin och det finns inga belägg för att anse att pedagogik inte är vetenskap. Ni kan inte ogiltigförklara en hel vetenskaplig disciplin utan att ha oerhört mycket på fötterna. Än så länge har då inte jag sett några sådana belägg.
Med andra ord håller jag fullt ut med Monika i hennes inlägg ovan. Jag hade kunnat välja att på samma lösa grund som ni kritiserar pedagogiken kritisera psykologin. Men jag väljer att avstå av respekt för andra vetenskapliga discipliner.
Hallå där frekar.
SvaraRaderaJag har väl ändå inte påstått att pedagogik inte är vetenskap? Däremot kan jag inte hålla med om att "tvärvetenskaplighet" är en vetenskap. För min del handlar denna diskussion mycket om att det dunkelt skrivna nog ofta är det dunkelt tänkta. Bertil kan nog svara för sig själv.
Per J
SvaraRaderaPedagogik handlar om lärande och i det är den en vetenskap. För övrigt omfattas ämnet i pedagogisk psykologi; pedagogisk filosofi, pedagogisk sociologi och pedagogikhistoria. DET kan göra att pedagogikämnet får en tvärvetenskaplig karaktär. Och få Bertil och kanske andra att inte se pedagogik som vetenskap.
Du kan ju utveckla varför tvärvetenskap inte är vetenskap.
"Det dunkelt skrivna är ofta det dunkelt tänkta", kan ju även förstås som att den som läser det skrivna tänker begränsat, dvs i givna tankebanor :)
Jamen, detta blir väl till ett typexempel på hur viktigt språket är för kommunikationen, särskilt om det begränsas till skriftspråk och den som läser tänker obegränsat och inte i givna tankebanor.
SvaraRaderaJag har inte nämnt ordet "pedagogik"! Ändå försöker två personer genast övertyga mig om att pedagogik är vetenskap. Varför?
Jag "kritiserar pedagogiken"? Nej det är inte sant!
Vad det handlar om är att efter att ha läst Bertils text så förundrades jag av att i första meningen i den första kommentaren mötas av en mening som jag tycker illustrerar det han skriver om: "Jag förmodar att du inte erkänner tvärvetenskaplighet, som en vetenskap." Det blir väldigt svårt att diskutera, tycker jag, om man inte förstår språket, oavsett om man tänker i givna eller obegränsade tankebanor.
@Monika
SvaraRaderaNej, tvärvetenskap är inte en vetenskap utan fler samarbetande vetenskaper.På exakt samma sätt är pedagogik en knådad deg av psykologi, sociologi, socialt arbete mm. Mao en överflödig, förvirrande vetenskap som bl.a.lärare hänger sig åt i tron att de är just vetenskapliga.
Jag tror att människors inställning till sin omvärld i viss mån karakterisers av hur de presenterar sig själva. Eller är det tvärtom, menar du?
@Frekar06
Det står dig fritt fram att kritisera psykologin. Om du anser att krtik är liktydigt med att inte visa respekt så beklagar jag dina elever. I övrigt håller du sramt fast vid den officiella åsikten att pedagogik är vetenskap. Ja, men så gör då det.
@ Per J
Jag tackar för ditt stöd. Språket är inte vissa lärares bästa område, som jag visade i mitt inlägg. Det dunkelt utsagda och tänkta sitter ihop som häst och vagn
Bertil
SvaraRaderaDet anmärkningsvärda, som jag ser det, är att denna föreställning av vad pedagogik är för något eller rättare sagt vad det INTE är, fortfarande lever kvar.
Lärare ingår inte i den vetenskapliga disciplinen Pedagogik. Det är riktigt. De sysslar med undervisning, i vilken både pedagogik OCH didaktik är en förutsättning för att de skall kunna arbeta med den.
Båda dessa discipliner är vetenskapliga (erkända vetenskaper) Den ena handlar om lärande i vid bemärkelse och i undervisningssammanhang. Den andra handlar om undervisningsprocesser.
Det är möjligt att du uppfattar pedagogiken på det här sättet.
"På exakt samma sätt är pedagogik en knådad deg av psykologi, sociologi, socialt arbete mm. Mao en överflödig, förvirrande vetenskap som bl.a.lärare hänger sig åt i tron att de är just vetenskapliga."
Det är din rätt att tycka detta. Men jag tror att debatten vinner på om debattörerna kan skilja på pedagogik och didaktik, samt vad som krävs av lärare att kunna för att utöva sin undervisning.
Jag har också en hel del att säga om psykologi, men jag gör som du Bertil. Låter dina egna ord tala. Eftersom du själv menar att vad andra skriver på sina bloggar säger mycket om hur de är som människor, hur de tänker och hur lärare utövar sitt yrke.
Det är väl i så fall det jag kritiserar hos psykologin. Att företrädare för den läser in för mycket i det synliga och tror att man funnit en objektiv sanning.
Jag undrar varifrån du fått ditt lärarförakt Bertil!?
Per J
SvaraRaderaSpråket är viktigt från båda håll. Du kan inte tänka dig att det är du som varit otydlig och inte att det nödvändigtvis behöver betyda att det är vi som tolkar dig på ett annat sätt än det du tänkt dig.
Vi kanske har varit otydliga alla tre.
Du förstår ju ditt eget, eftersom du vet varför du skriver det. Men andra kanske inte förstår, då en del av din tanke inte kommer fram i orden. Vi är ju inte tankeläsare.
Så, visst är språket viktigt för att man skall kunna kommunicera med varandra. Helt klart!
@Monika
SvaraRaderaJag uttrycker mina åsikter och jag tror alltså inte att jag kommer med objektiva sanningar. Vad har du fått det ifrån? Måste vara läsning mellan raderna?!
Erkända vetenskaper? Ja, jag citerade jag Torsten Husén, gammal pedagogikprofessor, som inte ansåg ämnet vara en vetenskap. Men han hade väl fel han med då.
Nej, men mycket har hänt sen Huséns dagar!
SvaraRadera@ Monika
SvaraRaderaDet som har skett har nog mest varit till det sämre, Monika. Dagens pedagogikprofessorer är talrika men konturlösa.
@Monika
SvaraRaderaJag är vuxen. Jag är lärare. Även om jag inte talat om det, så kanske man kan utgå från något liknande eftersom jag kommenterar på den här bloggen. Jag är inte ett barn som hittat hit av en slump.
Jag är alltså medveten om att jag kan ha olika "mottagare" som läser min text. Du behöver inte tala om det för mig.
Jag anser att jag uttrycker mig tydligt och klart. Jag är inte intresserad av att kommunicera med tankeläsare för jag tror inte sådana existerar, även om tanken är kittlande. Därför väljer jag att försöka vara tydlig i det jag skriver. Hur jag lyckas får andra bedöma. Jag tycker du är väldigt otydlig och svårförståelig. Det var därför jag skrev den första kommentaren.
Vi är i alla fall överens om att språket är viktigt för kommunikationen. En fråga: vad är din åsikt om uttrycket att det dunkelt sagda/skrivna är det dunkelt tänkta?
PS @Monika
SvaraRaderaJag ser just att du redan besvarat min fråga. Slarvigt av mig.
Men, jag förstår inte din text om detta. Kan du försöka vara tydligare på denna punkt?
"den som läser det skrivna tänker begränsat, dvs i givna tankebanor"
Det svaret handlar ju om den som läser det som skrivits! Vad jag menar är vad det skrivna säger om den som har skrivit.
Är det säkert att du inte tror att du inte är vuxen utan ett barn om jag förtydligar.
SvaraRadera""Det dunkelt skrivna är ofta det dunkelt tänkta", kan ju även förstås som att den som läser det skrivna tänker begränsat, dvs i givna tankebanor :)"
Jag menar att läsaren kanske tänker i givna tankebanor och uppfattar därför det skrivna som dunkelt, liksom det tänkta. En annan person kanske inte alls uppfattar det som dunkelt.
Jag menar förstås ... att du tror att jag inte tror att du är vuxen ... hehe ... ibland blir det fel. Freudiansk felsägning kanske!
SvaraRaderaNär jag råkar ut för något som jag inte förstår (det händer :)) brukar jag alltid tänka att det kan vara något JAG inte förstår. Inte att det är den andra som tänker i dunkla banor.
Ok, jag ger snart upp . . . .
SvaraRaderaMin slutsats är att din åsikt är att det inte finns något sådant som "dunkelt skrivet" utan det beror på hur läsaren uppfattar texten. Man kan fortsätta det resonemanget, men jag blir mörkrädd av de följande slutsatserna. Men kanske ryms här svaret på någonting. Vetenskap finns inte. Eller?
En dunkel text blir lika vetenskaplig som den tydliga?
:-) Ja, det är en strategi det också ... att få den andra att ge upp...
SvaraRaderaJa, så skulle man kunna tolka det ... !
""Min slutsats är att din åsikt är att det inte finns något sådant som "dunkelt skrivet" utan det beror på hur läsaren uppfattar texten""
Någon åsikt är det inte! Det finns massor av tänkare som man kan ta del av gällande detta. Och det är inte pedagoger :) Det här är inget jag har hittat på eller tycker.
Ursäkta Bertil för ockupationen av din blogg.
SvaraRadera"Någon åsikt är det inte! Det finns massor av tänkare som man kan ta del av gällande detta."
Ok, denna mening som ett exempel. Ett exempel på dunkelheten.
Hade det stått "Min åsikt är det inte . . . etc" hade det varit tydligt, om det nu var det du menade. Men som det är skrivet så är ju betydelsen att ditt uttalande inte är en åsikt. Vad är det då? Fakta?
Eller kanske du syftar på "massor av tänkares" åsikter? Men, då borde åsikten stått i plural, för tydlighetens skull. Jag är ju intresserad av DIN syn på saken, inte andras.
Jag skrev att jag snart "ger upp". Du kallar det för strategi. Hur då? I så fall är det väl DIN strategi eftersom det är jag som nästan ger upp?
Jag tycker du bör arbeta med ditt språk. Det är dunkelt, väcker bara frågor och jag får inte reda på vad du menar.
Per
SvaraRaderaJag bloggar inte för att få en lektion i hur man skriver. Utan för att utbyta tankar. Om du inte förstår vad jag skriver och du uppmanar mig att bli tydlig, som om du själv skulle vara en mästare på det, blir jag motvillig.
Håll dig till ämnet istället! Skriv vad du tycker, så skriver jag vad jag tycker ... så får vi se om vi kan mötas.
Svårt för mig att utbyta tankar med någon som uttrycker dem så dunkelt. Det känns ju inte särskilt meningsfullt, måste jag tyvärr påstå. Min önskan var att förstå vad det är för tankar du uttrycker - för ett eventuellt tankeutbyte.
SvaraRaderaDet går inte att mötas om kommunikationen inte fungerar.
Om det var din önskan att utbyta tankar, var nog uppmaningen om att du tycker att jag skall arbeta med mitt språk, därför att DU anser det vara så dunkelt, inte den bästa i syfte att få ett kommunikativt möte till stånd. Ett sådant sker på jämlika villkor. Vilket det inte kan bli om någon agerar språkpolis.
SvaraRaderaJomen, om JAG ska utbyta tankar med dig så är väl det väsentliga om JAG har svårt att förstå, inte huruvida andra upplever samma sak eller inte?
SvaraRaderaSedan kanske du kan hålla med om att du fick väldigt många möjligheter att förtydliga dig - utan att du försökte göra det - innan jag skrev den språkpolisiära repliken, eller?
Ja, jag vet inte Per... Om du från början verkligen hade en önskan om att förstå eller gav mig några möjligheter att förtydliga. Det är ju bara att läsa mina försök och dina svar på dessa. Nu erkänner du inte ens mina svar som försök till att förtydliga. Vilket jag långt innan redan uppfattat att du inte gör.
SvaraRaderaJag uppfattar dina frågor från början som retoriska och därefter som att du faktiskt vet exakt vad jag menade. Men att du inte godkände svaren.
På bloggar och i min egen blogg tycker jag till och om ingen förstår vad jag menar går jag vidare. Jag är privatperson här, inte yrkesutövare. På något sätt kan inte jag ta ansvar för om du inte förstår mig, om det nu skulle vara så.
Det viktigaste är, som jag ser det, att vi som två privatpersoner på en blogg inte behöver förstå varandra. Vi kan inte förstå alla. Och vi behöver inte heller diskutera med alla. Det är bara att gå vidare och söka upp dem man kan ha ett tankeutbyte med.
Jag går alltså vidare.
Tack för replikskiftet! :)