Vad är minneskunskaper egentligen?

 

Från lärarhåll har jag blivit ombedd att förklara varför jag menar att begreppet minneskunskaper inte bara inrymmer ytliga kunskaper utan alla kunskaper.

In i vår hjärna stormar ständigt nya intryck in. De sorteras på ett snillrikt sätt i varje ögonblick så att endast nya och för oss viktiga företeelser uppmärksammas allramest. Övrigt material hamnat i vårt minne. Det vi nyss har varit med om hamnar först i korttidsminnet, men allt hamnar sedan i långtidsminnet. Långtidsminnets lagring av olika händelser och upplevelser är spridd runt om i hela hjärnan och varje enskilt minnesfragment har således kopplingar till en mängd  andra punkter i hjärnan, varför ett minne består av en mängd olika associationer: hur rummet såg ut där jag lärde mig något, hur jag kände mig just då, hur boken såg ut som jag hade, hur läraren var klädd och vad min närmaste kamrat sade och det som jag just försökte lära mig. I långtidsminnet finns alltså en mängd minnen från olika livsperioder lagrade. Långtidsminnet indelas i procedurminnet, som har att göra med de förmågor vi har och de mönster vi lärt oss känna igen, vad som är rätt och fel, hur man går till väga för att göra saker och ting. I episodiska minnet finns alla situationer vi varit med om, och hur de hänger samman. Slutligen så finns i det semantiska minnet vår kunskap om regler, principer, idéer. Vår ordkunskap och ordförståelse hör också hit.

Idéer kan inte uppstå av sig själva. Intryck utifrån måste på något sätt slå rot i vårt långtidsminne kan för att sedan snabbt kopplas samman med andra minnesfragment och så kan en ny tanke uppstå. Minneskunskaper innehåller alltså allt vi kan och känner till. Minneskunskaper är inte bara ytliga kunskaper.

Ibland kan vi uppleva att minnet behöver hjälp på traven. Ett exempel är det s.k. har-det-på-tungan-fenomenet: Du ser en känd skådespelerskas ansikte framför dig, minns henne röst

och sätt att röra sig, men inte hennes namn. Du har det på tungan. Det är ett exempel på att

olika minnesfragment kopplats samman för att du ska minnas men de har inte räckt till…

Det får gå ett tag och så plötsligt kommer du på det. Då är det förmodligen det extra minnesfragmentet som fallit på plats, genom något intryck utifrån eller  någon verksamhet

i hjärnan.

Vad kommer på provet? En god avhandling?

 

Jansson, Tobias (2011). Vad kommer på provet? Gymnasielärares provpraxis på gymnasiet.

Licentiatavhandling,  Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper (Statsvetenskap), Karlstad University Studies 2011:2

I en avhandling för licentiatexamen på forskarskolan i Karlstad har Tobias Jansson tagit som sin uppgift att reda ut hur samhällskunskapslärare värderar och betygssätter sina gymnasieelever. Det är sedan tidigare väl känt att lärare ämnesdidaktiska språk inte är så väl utvecklat som vore önskvärt och detta gäller naturligtvis även samhällskunskap. Janssons studie visar att verkligheten är ännu mer skrämmande och att lärare har svårt att skilja på olika typer av kunskap. Detta får då implikationer för deras sätt att utforma prov i ämnet.

Tobias Jansson sände ut 135 inbjudningar till lärare i samhällskunskap i ett visst län och bad att få exempel på givna prov. Han fick bara in 21 provuppsättningar, vilket innebär en långt ifrån acceptabel svarsfrekvens på 15,5 %. Författaren menar att den geografiska spridningen på svaren kan gottgöra den låga svarsfrekvensen, men där tar han grundligt fel. En låg svarsfrekvens är alltid en låg svarsfrekvens. Nu har ju aldrig Tobias Janssons avsikt varit att avge ett generellt svar om hur lärare hanterar didaktiska problem, så frågan om generaliserbarhet har ju aldrig varit på tal.  Som läget nu är kan svaren inte ens anses giltiga för den population Jansson vände sig till, nämligen de 135 inbjudna lärarna.

Förutom dessa prov så har Jansson intervjuer som underlag från sin studie. Urvalet gjordes mycket smart så att två respondenter fick representera de lärare vars prov hade utformats så att de mest (>50 %) mätte det Jansson kallas ”minneskunskaper” dvs. faktakunskaper och begreppskunskaper. Här gör sig Jansson skyldig till ett kardinalfel, som ha delar med en mängd lärda inom gebitet. Alla kunskaper är ju faktiskt minneskunskaper men Jansson faller i fällan. Nästa par av intervjuade hade prov som mellan 50 % och 80 % mätte ”minneskunskaper”, och till sist var det två som hade mer än 80 % av vad Jansson då kallar ”minneskunskaper”.

Man kan ju skilja mellan normrelaterade prov som främst ska visa på differenser mellan testade och kriterierelaterade prov som ska visa vad eleverna presterat. Det visade sig att alla sex lärarna främst litade till ”minneskunskaper” när de skulle bedöma betyget godkänt. De såg alltså på betyget godkänt, som något man kunde ge elever som snappat upp begrepp och fakta tillräckligt bra. När det senare gällde högre betyg så blev skillnaderna stora mellan lärarna. Några lärare fortsatte enbart att bedöma efter kännedom om fakta och begrepp medan andra drog in analyser och kritiskt tänkande och andra djupare kunskapselement. Detta gör att man kan ifrågasätta likvärdigheten i bedömningarna.

I avhandlingen för Jansson vidare resonemang kring Blooms taxonomi, bedömningsfrågor, betyg och samhällsvetenskaplig didaktik.