Ibland uppstår förvirrade debatter på skolbloggar om
förhållandet mellan våra minnesfunktioner och den kunskap vi bär med oss. På
grund av sin rädsla för faktakännedom och brist på kunskap om människans
kognitiva utrustning är vissa bloggande lärare motståndare till att tala om
minnet i samband med kunskaper. I minnet finns bara fakta, menar faktiskt vissa
bloggare, och fakta är en föraktad form av kunskap som man lika gärna kan slå
upp i en bok och leta efter på nätet. (Hur man nu vet var man ska leta?)
Men så är det inte alls. Minnet har många aspekter och där
finns faktiskt alla erfarenheter och alla kunskaper vi behöver i livet lagrade.
Vår identitet bor i minnet. Vi har ett korttidsminne för att komma ihåg ett
telefonnummer några ögonblick, medan övrig information är lokaliserad i vårt
långtidsminne. Vissa motståndare till att överhuvud tala om minne brukar hävda
att kritiskt tänkande inte har med minnesfunktioner att göra. Detta är
naturligtvis inte sant men sådana uttalanden pekar på att den
kognitivt-psykologiska utbildningen för blivande lärare är gravt eftersatt.
Lärande, kunskaper och minnesfunktioner är intimt förknippade med varandra och
det är ett lågvattenmärke när behöriga lärare inte känner till detta.
Vad praktiskt av dig att skriva om mig på ett annat ställe än där jag har formulerat mina tankar, då kan ju inte de som läser märka att du helt förvränger mina ord (de som är intresserade av vad jag eg sagt kan kolla in http://www.skolaochsamhalle.se/tavlan/eva-lotta-hulten-tvarsakerhet-samhallsdebattens-gissel/).
SvaraRaderaFör jag antar att det är mig du talar om som en bloggande lärare med bristfälliga utbildning i det kognitionspsykologiska fältet? Som en motståndare till att tala om minnet i samband med kunskap? Som någon som sagt att kritiskt tänkande inte har med minnesfunktioner att göra?
Inget av detta stämmer. Jag är skolpsykolog (vilket jag redan nämnt så det borde du ju veta) med bra utbildning inom kognitionspsykologi. Ang vad jag sagt så är det exempelvis ”Minne är en del av det jag innefattar i begreppet kunskap, men det finns många andra viktiga delar som försvinner med det ensidiga fokuset”. Detta är svårt att tolka som ett motstånd mot att tala om minne i förhållande till kunskap. Och Självklart har reflekterande med minnet att göra, men det är inte samma -sak- som minnet.
Du har fortfarande inte svarat på min fråga om vad i artiklarna du hänvisar till som visar att prov utvecklar elevernas reflekterande och kritiska tänkande. Jag antar att du upptäckt att attack är bästa försvar nu när argumenten är slut.
Efter denna totala förvrängning av mina ord säger jag som de andra på forumet, jag vet inte om jag längre vill vara med i den här pajkastningen. Om du vill svara mig så skriv i forumet.
Din utbildning i kognition kan jag inte uttala mig om, men det jag undrar är ju var kunskaper finns om inte i minnet! Det finns långa stycken i flera av artiklarna som hänvisar till studier av komplex kunskap, vilken behövs när man ska kritiskt granska information av något slag. Vad försvinner "med det ensidiga fokuset"?
SvaraRaderaJag tänkte inte direkt på dig när jag skrev men nu får jag nog tänka om...
Här kommer ett vittnesmål från en ickepsykolog och ickelärare. Jag var rätt så oengagerad på högstadiet, men jag väcktes till liv när det var prov! Då läste jag på, analyserade, lärde mig nya saker, skrev små häften med fakta om elektroner minns jag bland annat! Utvecklade säkert min hjärna på alla möjliga sätt! Om jag inte hade haft prov hade jag såsat hela högstadiet....
SvaraRaderaHej Maja G.
SvaraRaderaYtterligare ett skäl för prov, Maja!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här artiklen ger i alla fall ett stöd för idén att goda ämneskunskaper underlättar kritiskt tänkade:
SvaraRaderahttp://www.aft.org/pdfs/americaneducator/summer2007/Crit_Thinking.pdf