Ibland uppstår förvirrade debatter på skolbloggar om
förhållandet mellan våra minnesfunktioner och den kunskap vi bär med oss. På
grund av sin rädsla för faktakännedom och brist på kunskap om människans
kognitiva utrustning är vissa bloggande lärare motståndare till att tala om
minnet i samband med kunskaper. I minnet finns bara fakta, menar faktiskt vissa
bloggare, och fakta är en föraktad form av kunskap som man lika gärna kan slå
upp i en bok och leta efter på nätet. (Hur man nu vet var man ska leta?)
Men så är det inte alls. Minnet har många aspekter och där
finns faktiskt alla erfarenheter och alla kunskaper vi behöver i livet lagrade.
Vår identitet bor i minnet. Vi har ett korttidsminne för att komma ihåg ett
telefonnummer några ögonblick, medan övrig information är lokaliserad i vårt
långtidsminne. Vissa motståndare till att överhuvud tala om minne brukar hävda
att kritiskt tänkande inte har med minnesfunktioner att göra. Detta är
naturligtvis inte sant men sådana uttalanden pekar på att den
kognitivt-psykologiska utbildningen för blivande lärare är gravt eftersatt.
Lärande, kunskaper och minnesfunktioner är intimt förknippade med varandra och
det är ett lågvattenmärke när behöriga lärare inte känner till detta.
