Nu när alltfler lärare ska börja forska är det kanske dags att tänka hur forskningen ska gå till. Det finns nämligen olika sätt att forska, både bekvämare och mer krävande.
Man förknippar ofta vetenskap med exakthet, systematik, klarhet och objektivitet. En viktig komponent för dessa nödvändiga ingredienser i det vetenskapliga tänkandet är förutom kännedom om metodik också kunskap om den räcka metoder som finns för att angripa och därmed besvara viktiga forskningsfrågor. Nu finns det en olycklig konkurrens mellan olika forskningsinriktning, ofta definierade som kvalitativa vs. kvalitativa. De kvalitativa metoderna söker främst fånga förståelsen för ett visst skede eller begrepp i de undersökta personernas idévärld medan kvantitativa metoder söker förstå och förklara orsakssamband och kartlägga skillnader mellan individer och grupper av individer. I en typisk kvalitativ studie intervjuas t.ex. några sjuksköterskor om sin arbetssituation. Svaren kategoriseras sedan med hjälp av olika innehållsanalyser och en mer samlad bild av vad intervjupersonerna sagt presenteras som slutresultat. I en kvantitativ studie av samma fenomen skulle man kanske med hjälp av frågeformulär ställt en mängd frågor av olika slag till respondenterna och sedan statistiskt bearbetat dessa för att få fram orsakssamband och även sökt att frilägga vissa faktorers inverkan på andra med statistiska metoder för att få fram renare och klarare samband.
Inom de samhällsvetenskapliga fakulteterna på universitet och högskolor är ofta undervisningen inriktad på både kvantitativ och kvalitativ metodik. Undantag finns; statsvetenskap i Göteborg och i Stockholm skiljer sig åt genom Stockholms alltför ensidiga inriktning på kvalitetsstudier. Pedagogiska institutionen i Stockholm tar också närmast demonstrativt avstånd från kvantitativa metoder. Lärarutbildningarna behandlar också kvantitativa metoder ytterligt styvmoderligt. Detta gäller även läkar- och sjuksköterskeprogrammen. Orsaken till dessa avståndstaganden från kvantitativa metoder kan man grubbla mycket över – jag återkommer senare till det.
Efter en snabb genomgång har jag dock, inte oväntat, funnit att just de humanistiska fakulteterna i landet i en mycket stor utsträckning enbart tar upp kvalitativ metodik, med en förkärlek för intervjuundersökningar. Detta är mycket alarmerande. I vårt samhälle behövs på alla nivåer kritiskt tänkande personer som har förmåga att utvärdera insatser och samhälleliga fenomen både i stort och i smått. Utvärderingar kräver kvantitativa metoder, möjligen i samklang med kvalitativa. Vården och skolan är två stora områden som behöver utvärderingskunskaper, och de brister som påtalats bland annat hos forskare i socialt arbete i detta avseende är uppseendeväckande.
Även journalistutbildningarna försummar ofta kvantitativ metodik, vilket kanske åtminstone delvis kan förklara de egendomliga och lättkritiserade rapporter om forskning som alltför ofta publiceras i pressen.
Jag skulle önska en bred och djup diskussion om detta märkliga fenomen. Min uppfattning är att kvantitativa och statistiska metoder undviks dels för att folk är okunniga och, förmodligen kopplat till detta, inte tycker om att ”sätta siffror på människor”. Men bekvämligheten och okunnigheten får inte bre ut sig längre.
Min förhoppning är att forskarskolor för lärare ska orka med att ta upp båda forskningsinriktningarna så att vi kan få se forskning som kan peka på även orsakssamband ibland olika faktorer som är aktuella i skolsammanhang.
Bertil, bra skrivet. Båda behövs.
SvaraRaderaJag brukar säga att du måste först ta de breda penslarna med hjälp av kvantitativa mätningar för att se samband och mönster i analysen. Då har du en bild. Utifrån de kan man borra sig nedåt på djupet för att penetera om kartan stämmer med verkligheten. Det som du kallar kvalitativ forskning.
Att bara ägna sig åt den senare blir som med managementmetoder, metoden för dag, utan att se det i sammanhang. Helheten går förlorad. Det är där min största kritik ligger på den humanistiska forskningen. Vad har jag för nytta av resultaten lösryckta ur sitt sammanhang.
Mina erfarenheter från naturvetenskaplig forskning är att man gör en hel del kvalitativ forskning för att senare riktigt bygga vidare och formulera de samband som finns med kvanitativa undersökningar och statistik. Pluras tankar visar att det förstås kan vara på motsatta sättet men troligen är det ett ständigt växelspel mellan de två angreppsätten där används för att komma ännu djupare.
SvaraRaderaMin upplevelse är att det ofta inom skolforskningen finns en polarisering mellan de två metoderna vilket är oerhört olycklig, när de ju kompletterar varandra. Bra att du börjar reflektera kring detta. Fenomenografin visar också att mycket kvalitativa data kan användas i kvantitativa analyser, vilket inte innebär att fenomenografi i sig är en garanti för bättre forskning. Jag tror dock att vi skolans värld skulle behöva större insikter i fenomenografiska metoder oavsett om vi kommer från Göteborg eller ej.
Bertil,
SvaraRaderaJag tror vi behöver en kombination av kvantitativ och kvalitativ forskning. Det ena behöver inte utesluta det andra.
De väger upp varandras olika svagheter och genom att använda både kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder så kan vi komma längre i den pedagogiska forskningen och i övrig forskning än vad vi har gjort idag. Nu är det i stort sätt bara kvalitativ forskning. Pendeln borde komma mer i mitten så att säga. Vi behöver en balans helt enkelt. För mycket av det ena eller andra riskerar att bromsa upp utvecklingen inom inte minst den pedagogiska forskningen.
Som deltagare i ett antal kvantitativa undersökningar (NOVUS, Sifo) har jag ofta stött på problemet att frågorna formuleras på sätt som tvingar mig välja saker jag inte skulle valt om det fanns fler/andra alternativ. Fårgeformuleringarna i de kvatitativa undersökningarna är så oerhört viktiga och jag undra hur mycket "fel" som begås när man som repondant försöker välja mellan omöjliga val...
SvaraRaderaSen ska vi väl börja prata om vad det är vi mäter med statistiken, och vad man kan mäta. Det är ju samma sak med de kvalitativa undersökningarna, vem har tolkningsföreträde?
@Linda
SvaraRaderaDåligt utformade undersökningar har vi alla råkat ut för. Just därför behöv mer undervisning.
Linda, som man ropar får man svar är ett axiom i undersökningsbranschen. Med det sagt är det avgörande att alltid fundera över syftet med forskningen och undersökningen. Har man inte det klart för sig blir det bara ytterligare en av alla dessa resultat som ingenting säger.
SvaraRaderaDessutom belyser du en sak som jag tror alla vänsterhjärnor har ett problem med. Vänsterhjärnor klar bara av en enkel och tydlig fråga. Med enkla svarsalternativ. När det blir mer att tänka på blir det error i hjärnkontoret hos dessa.
Vår hjärna är också en underbar konstruktion som innebär att de som skapar undersökningarna måste var klar över att aldrig ge en second option. För gör du det får du ett falskt svar. Under tiden du fortsätter och svarar börjar hjärna att flytta tänket framåt och därmed flyttat sig från den sanna ögonblickbilden. Då vill du tillbaka och ändra svaret. Hur många undersökningar har inte just den möjligheten?
Intressant läsning, Bertil. I skolans värld tror jag att man alltid behöver flera metoder. Statistik kan ibland bli väldigt missvisande. Det märker framför allt vi lärare när forskare av olika slag drar slutsatser av att statistiskt skolunderlag. De har helt enkelt inte den kunskap som krävs för att dra rätt slutsatser och stirrar sig blinda på siffror som kanske inte betyder någonting, eller åtminstone inte det de tror. Ett exempel är betygsstatistik som fortfarande anges som objektivt faktaunderlag trots att vi alla vet att det inte är det.
SvaraRadera@Helena
SvaraRaderaIngen metod hjälper när grunddata inte håller måttet.
Kommentar av Kristian Fredriksson.
SvaraRaderaSom före detta lärare så vill jag inte utesluta den kvalitativa metoden helt. Den har praktiska användningsområden när det gäller pedagogik. Att be en elev att förklara hur han tänker i fall där det går fel gör att man kan upptäcka var i det felaktiga tänkandet består och rätta till detta. Detta är svårt att förstå med kvantitativ metod som ett matematikprov men inte omöjligt. Fördelen med metoden i detta fallet är att man som lärare kan fördjupa sig i varför eleven går vilse på ett djupare plan än att endast rätta en uppgift som är felaktig. Däremot när det gäller vetenskap håller jag med dig fullständigt. Att nå fram till kunskapen innebär däremot ofta att man använder kvalitativ metod. Till exempel när fysiker eller matematiker sitter och diskuterar lösningar på olika problem. Den enes tankar kan öppna upp för den andres och upptäkter kan på så sätt göras. För att sedan göra upptäkten vetenskaplig krävs det experiment och kvantitativa undersökningar. Framför allt krävs den del av vetenskapen som går ut på att vederlägga de hypoteser man vill pröva. Det här sker i stort sätt aldrig inom de kvalitativa "vetenskapsområdena"
Pluraworld. Svar av Kristian Fredriksson.
SvaraRaderaIngen hjärna är en vänsterhjärna. Hjärnan är extremt komplex och den kan härbärgera så olika saker som känslor för kärlek och hat samtidigt som den klarar av att lösa en matematisk uppgift eller förstå logik. Vad du hävdar är att oklart känslomässigt tänkande kan likställas med logik och vetenskaplig metod när det gäller att förstå vår verklighet. Det är inte så och i synnerhet språket är ett trubbigt verktyg när det gäller vetenskap. En mening som " idioten missade målet" tolkar vi alla olika beroende på vilken intelligensnivå vi befinner oss på och våra tidigare erfarenheter. Kan han mena Staffan Tappers straff? Det är nog någon försäljare som inte har uppnått ett bra resultat det är frågan om. Inte ens om vi vet förutsättningarna för uttalandet i fråga kan vi vara säkra på vad han som uttalade utsagan verkligen menar i och med att han använde ordet idiot. Det betyder egentligen att man har en intelligensnivå under ett visst värde men många tolkar hans utlåtande som om han endast tycker att idioten misslyckades med uppgiften på grund av slarv. Matematiken däremot är stringent. Förstår du inte matematik så har du helt enkelt inte möjlighet att förstå viss vetenskap. Det duger inte med ett löst resonemang som man är övertygad om är riktigt. Det krävs bevis som alla kan acceptera. I alla fall de som har möjlighet att förstå idén.