Det är bara en attitydfråga.....

 

Amygdala heter en liten del av hjärnan som har befunnits vara aktiv när vi värderar vår omvärld som negativ eller positiv. Hjärnan reagerar starkare på negativa företeelser än positiva. Hjärnan reagerar innan vi hunnit bli medvetna om det och det är därför vi plötsligt kan uppleva obehag eller välbehag utan att veta varför. Attityder är ett begrepp som just avser att påvisa människors värderingar av skilda ting i omgivningen. Det kan vara produkter, kyrkan, fotboll, partier eller personer. För att mäta attityders riktning och styrka använder man oftast frågeformulär där folk få ta ställning till frågor som har att göra med den aktuella attityden. De svar man får bearbetas så att man kan få siffror som visar attitydens riktning (negativ eller positiv) och styrka (intensitet).

En attityd anses bestå av känslor, tankar och sätt att beteendemässigt förhålla sig till objektet av intresse. Den viktigaste komponenten är den emotionella. Attityder gentemot olika skeenden i vår omvärld spelar en viktig roll för hur vi handskas med tillvaron. I många frågor har vi inte någon uttalad inställning. Detta utnyttjas av reklambranschen för att få oss att se positivt på nya produkter. Man kopplar då ihop produkten med något naturligt positivt så att produkten idealt sedan automatiskt ska ge upphov till positiva tankar och känslor.

Ofta hör man i media politiker uttala sig om något problem i samhället och då säga att det hela är en fråga om att ändra attityder. Det låter sig lätt sägas. Att ändra någons inställning i en fråga är svårt, speciellt om den människan är väldigt engagerad i den aktuella frågeställningen. Informationskampanjer är oftast misslyckade eftersom människor i gemen helst läser och lyssnar till sådant som stämmer med deras egen uppfattning. Hur ska man då göra för att förändra människors attityder? Ett sätt är att aktualisera en konflikt som kan finnas inom individer. Ta t.ex. folk som röker. De har en känslomässigt positiv inställning till rökning. Samtidigt har de säkerligen kunskap om rökningens farlighet. Här finns alltså en konflikt inom individen mellan emotioner och kognitioner, som benämns kognitiv dissonans. Sådana konflikter försöker människor undvika genom att lägga till ytterligare tankar som t.ex. ”Det finns ju så mycket föroreningar i luften så vad gör det att jag röker” eller ”Min farfar rökte i hela sitt liv och han blev 90 år”. Men om konflikten medvetandegörs och stärks på olika sätt kan individen fås att lösa konflikten genom att sluta röka.

I attitydforskningens barndom trodde man att om man kände till en människan attityd i en viss fråga så kunde man också i förväg veta hur hon skulle handla i verkligheten mot det objektet.

Senare fann man att människor kunde säga en sak och sedan bete helt på tvärs mot sin egen uppgivna attityd. Idag inser man att attitydfrågor måste vara mer specifika och konkret formulerade om de nu ska användas i mätningar av attityder.

Men den viktigaste kunskapen när det gäller meningsfullheten och pålitligheten i attitydforskning är nog den kännedom man nu har om människors bristande förmåga att

redogöra för sina egna uppfattningar utan att ge efter för socialt acceptabla svar eller socialt tryck. Dessutom är det ju så att människors attityder inte är så distinkta och utvecklade i en mängd frågor.  Till detta kommer de nya rön som kommit angående de många omedvetna processer som styr vårt tänkande, handlande och känsloliv. Från födseln skapar vi strukturer av våra erfarenheter och detta styr vår tolkning av världen omkring oss och därmed vårt handlande och --  våra svar på frågeformulär och i intervjuer. Vi vill ogärna ändra på våra djupt liggande uppfattningar, vilka alltså påverkar oss omedvetet. Här kan man nämna fördomar, som ju egentligen är en särskild variant av attitydbegreppet. Det man alltså fångar upp med mätningar av folks attityder eller fördomar är således i stor utsträckning sådant som man upplever att man bör säga. Mätningar riskerar alltså att helt missa individens omedvetna föreställningar och bara skrapa fram svar som utgör den sociala fernissa vi alla bär på.

Elevers attityder...

 

Idag kan vi säga att en elev har en attityd, och då mena att hen är speciell, knepig eller svår att förstå. Men attityd  inom psykologin betyder vilken hållning en människa har till någonting, t.ex. hur en viss elev ser på lärare. Då måste man tänka i tre lager: 1) Vad har eleven för känslor inför lärare? Hur är det spontana allmänna intrycket? 2) Vilka tankar och kunskaper har eleven om lärare? och 3) Hur är elevens beteende mot lärare? Känsla, tanka och beteende bildar tillsammans en attityd.

Kan man då ändra en elevs negativa attityd mot lärare? Ja, men det är svårt. Det hjälper knappast att tala om för eleven hur hen ska uppföra sig Det man måste göra för att få till stånd en förändring är att först försöka ändra elevens beteende mot en lärare eller lärare i allmänhet.

Om eleven börjar uppträda trevligt mot läraren så uppstår nämligen det som psykologerna kallar kognitiv dissonans. Det innebär en  obalans mellan tanke, känsla och beteende. Om beteendet görs positivt och tanke och känsla är negativa så vill eleven komma bort från detta tillstånd och ändrar då också på sina tankar och känslor inför lärare. Då uppnås kognitiv konsonans, dvs. en samklang mellan de tre attitydkomponenterna.

Men då återstår frågan: Hur ändrar man elevens beteende? Jo, det kan ske på många sätt. Läraren kan själv börja uppträda på ett annorlunda sätt mot eleven, eleven kan ges extra positiv uppmärksamhet eller eleven kan på något sätt fås att känna sig som centrum i klassen. Sådana enkla ting kan ge effekt och om läraren då lyckas kan en total attitydförändring komma till stånd.

Kan man lita på konsulter?

 Konsulter och coacher finns inom alla branscher. Ofta har de en dålig utbildningbakgrund inom det gebit de arbetar, men ibland kan titlar och positioner leda oss vilse. Om någon presenterar sig som, och är, leg psykolog och leg psykoterapeut så förväntas man sig mer än grunda kunskaper i psykologi. Man antar också att denna bakgrund garanterar att man inte får sig felaktiga kunskaper till livs. Men efter att ha tittat på några konsultföretag i organisationsbranschen så blir jag betänksam

 Wenells heter ett av de stora konsultföretagen. I videon (se nedan i länk) talar en av de anställda, psykolog och terapeut, om kognitiv dissonans, ett välkänt begrepp inom socialpsykologin. Begreppet innebär att det finns en obalans mellan vad en människa gör och vad hon anser/känner (lite förenklat) och kan leda till attitydförändringar.

I videon talar psykologen om kriser och menar att kognitiv dissonans är den förvirring som uppstår i en konflikt eller kris. Vidare menar han att under stress så slås väl inarbetade handlingsstrategier ut. Båda dessa påståenden är falska. Vad kognitiv dissonans är har jag redan kort beskrivit och under stress är det just de överinlärda reaktionerna som människor tar till, vilket inte alltid är till gagn för dem.

Wenells 

Hur kan detta komma sig? Jo, kliniska psykologer har inte samma gedigna utbildning i normalitetens psykologi som man skulle kunna vänta sig. Socialpsykologi är t.ex. inte en så stor del av psykologerna utbildning. Som i andra sammanhang vinner en felaktig uppfattning av ett yrkes kompetens spridning och av många skäl vill ju inte så många motarbeta denna förvrängda syn.