Det är bara en attitydfråga.....

 

Amygdala heter en liten del av hjärnan som har befunnits vara aktiv när vi värderar vår omvärld som negativ eller positiv. Hjärnan reagerar starkare på negativa företeelser än positiva. Hjärnan reagerar innan vi hunnit bli medvetna om det och det är därför vi plötsligt kan uppleva obehag eller välbehag utan att veta varför. Attityder är ett begrepp som just avser att påvisa människors värderingar av skilda ting i omgivningen. Det kan vara produkter, kyrkan, fotboll, partier eller personer. För att mäta attityders riktning och styrka använder man oftast frågeformulär där folk få ta ställning till frågor som har att göra med den aktuella attityden. De svar man får bearbetas så att man kan få siffror som visar attitydens riktning (negativ eller positiv) och styrka (intensitet).

En attityd anses bestå av känslor, tankar och sätt att beteendemässigt förhålla sig till objektet av intresse. Den viktigaste komponenten är den emotionella. Attityder gentemot olika skeenden i vår omvärld spelar en viktig roll för hur vi handskas med tillvaron. I många frågor har vi inte någon uttalad inställning. Detta utnyttjas av reklambranschen för att få oss att se positivt på nya produkter. Man kopplar då ihop produkten med något naturligt positivt så att produkten idealt sedan automatiskt ska ge upphov till positiva tankar och känslor.

Ofta hör man i media politiker uttala sig om något problem i samhället och då säga att det hela är en fråga om att ändra attityder. Det låter sig lätt sägas. Att ändra någons inställning i en fråga är svårt, speciellt om den människan är väldigt engagerad i den aktuella frågeställningen. Informationskampanjer är oftast misslyckade eftersom människor i gemen helst läser och lyssnar till sådant som stämmer med deras egen uppfattning. Hur ska man då göra för att förändra människors attityder? Ett sätt är att aktualisera en konflikt som kan finnas inom individer. Ta t.ex. folk som röker. De har en känslomässigt positiv inställning till rökning. Samtidigt har de säkerligen kunskap om rökningens farlighet. Här finns alltså en konflikt inom individen mellan emotioner och kognitioner, som benämns kognitiv dissonans. Sådana konflikter försöker människor undvika genom att lägga till ytterligare tankar som t.ex. ”Det finns ju så mycket föroreningar i luften så vad gör det att jag röker” eller ”Min farfar rökte i hela sitt liv och han blev 90 år”. Men om konflikten medvetandegörs och stärks på olika sätt kan individen fås att lösa konflikten genom att sluta röka.

I attitydforskningens barndom trodde man att om man kände till en människan attityd i en viss fråga så kunde man också i förväg veta hur hon skulle handla i verkligheten mot det objektet.

Senare fann man att människor kunde säga en sak och sedan bete helt på tvärs mot sin egen uppgivna attityd. Idag inser man att attitydfrågor måste vara mer specifika och konkret formulerade om de nu ska användas i mätningar av attityder.

Men den viktigaste kunskapen när det gäller meningsfullheten och pålitligheten i attitydforskning är nog den kännedom man nu har om människors bristande förmåga att

redogöra för sina egna uppfattningar utan att ge efter för socialt acceptabla svar eller socialt tryck. Dessutom är det ju så att människors attityder inte är så distinkta och utvecklade i en mängd frågor.  Till detta kommer de nya rön som kommit angående de många omedvetna processer som styr vårt tänkande, handlande och känsloliv. Från födseln skapar vi strukturer av våra erfarenheter och detta styr vår tolkning av världen omkring oss och därmed vårt handlande och --  våra svar på frågeformulär och i intervjuer. Vi vill ogärna ändra på våra djupt liggande uppfattningar, vilka alltså påverkar oss omedvetet. Här kan man nämna fördomar, som ju egentligen är en särskild variant av attitydbegreppet. Det man alltså fångar upp med mätningar av folks attityder eller fördomar är således i stor utsträckning sådant som man upplever att man bör säga. Mätningar riskerar alltså att helt missa individens omedvetna föreställningar och bara skrapa fram svar som utgör den sociala fernissa vi alla bär på.

Intervjun - en svag metod

 

Tidigt på 1900-talet intresserade sig  forskare alltmer för frågor om attityder. Man trodde att om man förstod individers attityder till en viss företeelse så kunde man förstå hur människor sedan skulle bete sig i samband med denna företeelse. Ganska snart visade det sig att människors svar på attitydfrågor hade mycket lite att göra med hur de sedan betedde sig. Folk kunde besvara frågor där de uppgav att de tog ett personligt ansvar för miljöförstöringen och sedan direkt efter strunta i att plocka upp miljöfarligt skräp som lagts utanför forskarnas lokal. Man fann att mängder av faktorer påverkade hur man svarade i enkäter eller intervjuer.  Grupptryck, rådande normer och förutfattade meningar färgade hur och vad man svarade på attitydfrågorna. Omedvetna föreställningar om hur människor och världen fungerade befolkade människors sinnen, fann man.

Nuförtiden görs många intervjuundersökningar på svenska universitet. Inom pedagogiken med angränsade ämnen bygger nästan alla uppsatser på data insamlade med hjälp av intervjuer. Helt okritiskt tar man folks svar som giltiga för hur deras föreställningsvärld ser ut.

Man negligerar då helt en mängd forskningsresultat som verkligen borde vara relevanta.

Människor är inte rationella varelser. Till och med ekonomiforskare har till sist insett detta. I våra huvuden spökar omedvetna impulser och hemmagjorda idéer om hur världen och människor är. De förklaringar vi ofta ger till våra handlingar är efterhandskonstruktioner och inte den verkliga bakgrunden till hur vi betett oss. Vårt sätt att hantera information av allt möjligt slag från omvärlden är mycket primitivt. Ny information inpassas i och omformas våra tidigare erfarenheter så att minnet av något som skett lätt blir förvrängt.

Av dessa skäl blir undersökningar av människors idéer, föreställningar eller uppfattningar av någonting lätt en studie i människors officiella tankevärld, dvs. svar anpassade för stunden och till rådande normer. När forskarna sedan finner att forskningsresultaten i form av intervjusvar är rimliga betyder det egentligen att de sammanfaller med rådande normer och politiskt korrekta uppfattningar.

När kvalitativt inriktade forskare i dag anser sig undersöka elevers och lärares uppfattningar av företeelser i skolans värld får man med stor säkerhet tillbaka svar som uppfyller förväntningarna. De intervjuades föreställningsvärld är ungefär likadan som forskarnas och då blir ju inte svaren så överraskande.

Det omedvetna lärandet

 

En hel del studier inom skolforskningen  bygger på att människor på ett korrekt sätt kan återberätta sitt tänkande, sina beslutsvägar och sina upplevelser. I intervjuundersökningar där människors representationer (eller uppfattningar) av olika fenomen ska belysas tas ofta de svar man får fram som precisa återgivningar av inre skeenden. Denna inställning till människors informationsbearbetning är egentligen mycket naiv. Med tanke på den mängd information vi ständigt bombarderas med  kan vi människor knappast klara oss utan att omedvetna processer hanterar våra reaktioner och handlingar i omvärlden. Detta kognitiva omedvetna är inte detsamma som Freuds gamla omedvetna utan ett mer kognitionsinriktat omedvetet som silar information beroende på tidigare erfarenheter, förförståelser eller fördomar.

Hermeneutisk forskning bryr sig inte alls om sådana omedvetna processer och den kvalitativa forskaren tycker oftast därför att om det som intervjupersonerna säger verkar rimligt så är utsagorna också i någon mening ”sanna”. Sanningen kan dock lika väl vara att både intervjupersoner och forskare delar sin förförståelse om det undersökta fenomenet.  I någon mening har hermeneutikern då förskrivit sig till något slags behavioristisk modell där man bara litar på sådant som man kan se och höra  och bortser från inre kognitiva processer.

Den skolforskning vi ska ha kan inte bygga på modeller som inte tar i beaktande hur människor fungerar. Det kognitivt omedvetna, vars existens är övertygande bevisad sedan decennier, måste inrangeras i skolforskarens tankevärld. De pedagogiska modeller som dominerar forskningen måste släppa in lite psykologisk kunskap för att på ett fullödigt sätt kunna kasta ljus över lärandeprocesserna.

Det är märkligt att debattera med pedagoger som helt negligerar de kognitiva fynd som har med lärandet att göra. En hel del lärande försiggår ju på ett omedvetet plan; ett exempel på det är  språkinlärning. Språkets regler styr på ett omedvetet plan vår språkanvändning. Be någon berätta om principerna för bildandet av imperativ i svenska språket.  Få kan göra det, men alla kan tillämpa dem. Så förhåller det sig också med många andra aspekter av människors liv.

Inför tingsrätten

Jag har nu suttit i flera hundra mål av de mest skiftande slag som nämndeman och har där lärt mig en hel del. Förutom att jag har blivit fullt på det klara att nämndemän är nödvändiga i vårt rättsväsende, så har jag fått möta en mängd människor i en högst ovanlig situation, nämligen som tilltalad, kärande eller vittne inför en domstol. Det märks tydligt och är ju helt naturligt att många är spända inför sitt framträdande, men ganska snart brukar de lugna sig och då slås jag av någonting jag nog inte hade väntat mig: Svenskar i gemen är duktiga på att uttrycka sig. De allra flesta, från de yngsta till de äldsta, har ett verbalt flöde som jag, fördomsfullt nog, inte hade tillskrivit dem.

Det är roligt när man får sina fördomar totalsågade.