Hätskhet och fördom i bloggvärlden

Att förändra människors inställning, eller attityd, i en viss fråga är svårt. Speciellt besvärligt är det om den individ man försöker övertala eller påverka är alltför involverad politiskt och därmed oftast känslomässigt i den aktuella frågan. Studier har visat att om man vill förändra någons syn på en viss företeelse så hjälper information inte speciellt mycket. Det kan vi se på alla kampanjer som bedrivs för och emot olika beteenden i vår värld som vårdslöshet i trafik, mobbning och alkoholintag bland ungdomar. Ett undantag är rökning men minskningen där beror nog mest på en mängd samverkande faktorer än på informationsinsatserna.

En attityds främsta komponent är den känslomässiga. Det finns också en kognitiv komponent men den får lätt stryka på foten när tonläget höjs eller någon fråga man har lierat sig med kommer på tapeten.

Nyligen hade jag en debatt på Helena von Schantz blogg.  Jag hade i ett annat inlägg kommit  med det lite oväntade och omkastade påståendet att det är för många kvinnor i skolan.  Enligt mitt sätt att se är det ett annat sätt att skriva att det behövs fler män i skolan. von Schantz och ett antal mest anonyma personer reagerade med hätskhet, inte på budskapet, utan snarare på förpackningen av det.  von Schantz som annars är snar att etikettera avvikande åsikter som ”påhopp”, släppte villigt in dessa anonyma personer på sin blogg, fast de inte ens vågar stå upp för vad de kastar ut i cybervärlden.

Nåväl, det intressanta här är att den höjda arousalnivån hos läsarna av repliken och mitt ursprungsinlägg genom sin emotionella förhandsinställning snabbt bedömde alltihop som antifeministiskt. Man sniglade in sig på vissa detaljer för att komma åt helheten: Fanns det tillräckligt belägg för det eller det?

Åsiktsutbytet blir ett gott exempel på hur svårt det är att samtidigt vara liberal och öppen för andras åsikter och uppbunden genom medlemskap i t.ex. en grupp som ska gynna jämställdhet och dessutom medlem i ett parti. Få människor skulle öppet erkänna att så är fallet men tyvärr följer åsikterna pengar, engagemang och karriärmöjligheter. Jag handledde en gång en student som skrev en uppsats om ekonomer inom LO resp. näringslivet och deras syn på konjunkturutvecklingen. Deras engagemang i de olika organisationerna kunde lätt förutse hur de såg på framtidens ekonomiska utveckling.

Hur gör man då för att ändra andra individers attityder? För det första: det är svårt. Och med emotionellt uppbundna individer är det som sagt extra svårt. Problemet är att det inte går att bara upplysa folk om hur de ska tycka. Man måste få dem att bete sig i enlighet med den nya attityden. Ett gott exempel är bilbältesanvändningen i Sverige. Man propagerade och informerade men inget hjälpte. Då reste man till Australien och fann att man där infört en paragraf i trafikförordningen där bilbälte under färd helt enkelt föreskrevs. Lagen infördes i Sverige, det var mycket liten övervakning och bötesbeloppen var små men eftersom människor oftast lyder lagarna så skedde en tillvänjning. Man klarade inte av i längden att ta på sig bilbältet varje morgon och kväll och tänka, det är dumt med bilbälte men nu tar jag på det igen. Det blir då en kognitiv dissonans som i detta fall övervinns genom att man ändrar sin attityd till bilbältesanvändning.

Lätt är det inte. Man måste nog vara mycket öppen för att kunna förändra sin egen inställning till problem och frågor i vår värld.

Det är bara en attitydfråga.....

 

Amygdala heter en liten del av hjärnan som har befunnits vara aktiv när vi värderar vår omvärld som negativ eller positiv. Hjärnan reagerar starkare på negativa företeelser än positiva. Hjärnan reagerar innan vi hunnit bli medvetna om det och det är därför vi plötsligt kan uppleva obehag eller välbehag utan att veta varför. Attityder är ett begrepp som just avser att påvisa människors värderingar av skilda ting i omgivningen. Det kan vara produkter, kyrkan, fotboll, partier eller personer. För att mäta attityders riktning och styrka använder man oftast frågeformulär där folk få ta ställning till frågor som har att göra med den aktuella attityden. De svar man får bearbetas så att man kan få siffror som visar attitydens riktning (negativ eller positiv) och styrka (intensitet).

En attityd anses bestå av känslor, tankar och sätt att beteendemässigt förhålla sig till objektet av intresse. Den viktigaste komponenten är den emotionella. Attityder gentemot olika skeenden i vår omvärld spelar en viktig roll för hur vi handskas med tillvaron. I många frågor har vi inte någon uttalad inställning. Detta utnyttjas av reklambranschen för att få oss att se positivt på nya produkter. Man kopplar då ihop produkten med något naturligt positivt så att produkten idealt sedan automatiskt ska ge upphov till positiva tankar och känslor.

Ofta hör man i media politiker uttala sig om något problem i samhället och då säga att det hela är en fråga om att ändra attityder. Det låter sig lätt sägas. Att ändra någons inställning i en fråga är svårt, speciellt om den människan är väldigt engagerad i den aktuella frågeställningen. Informationskampanjer är oftast misslyckade eftersom människor i gemen helst läser och lyssnar till sådant som stämmer med deras egen uppfattning. Hur ska man då göra för att förändra människors attityder? Ett sätt är att aktualisera en konflikt som kan finnas inom individer. Ta t.ex. folk som röker. De har en känslomässigt positiv inställning till rökning. Samtidigt har de säkerligen kunskap om rökningens farlighet. Här finns alltså en konflikt inom individen mellan emotioner och kognitioner, som benämns kognitiv dissonans. Sådana konflikter försöker människor undvika genom att lägga till ytterligare tankar som t.ex. ”Det finns ju så mycket föroreningar i luften så vad gör det att jag röker” eller ”Min farfar rökte i hela sitt liv och han blev 90 år”. Men om konflikten medvetandegörs och stärks på olika sätt kan individen fås att lösa konflikten genom att sluta röka.

I attitydforskningens barndom trodde man att om man kände till en människan attityd i en viss fråga så kunde man också i förväg veta hur hon skulle handla i verkligheten mot det objektet.

Senare fann man att människor kunde säga en sak och sedan bete helt på tvärs mot sin egen uppgivna attityd. Idag inser man att attitydfrågor måste vara mer specifika och konkret formulerade om de nu ska användas i mätningar av attityder.

Men den viktigaste kunskapen när det gäller meningsfullheten och pålitligheten i attitydforskning är nog den kännedom man nu har om människors bristande förmåga att

redogöra för sina egna uppfattningar utan att ge efter för socialt acceptabla svar eller socialt tryck. Dessutom är det ju så att människors attityder inte är så distinkta och utvecklade i en mängd frågor.  Till detta kommer de nya rön som kommit angående de många omedvetna processer som styr vårt tänkande, handlande och känsloliv. Från födseln skapar vi strukturer av våra erfarenheter och detta styr vår tolkning av världen omkring oss och därmed vårt handlande och --  våra svar på frågeformulär och i intervjuer. Vi vill ogärna ändra på våra djupt liggande uppfattningar, vilka alltså påverkar oss omedvetet. Här kan man nämna fördomar, som ju egentligen är en särskild variant av attitydbegreppet. Det man alltså fångar upp med mätningar av folks attityder eller fördomar är således i stor utsträckning sådant som man upplever att man bör säga. Mätningar riskerar alltså att helt missa individens omedvetna föreställningar och bara skrapa fram svar som utgör den sociala fernissa vi alla bär på.

Elevers attityder...

 

Idag kan vi säga att en elev har en attityd, och då mena att hen är speciell, knepig eller svår att förstå. Men attityd  inom psykologin betyder vilken hållning en människa har till någonting, t.ex. hur en viss elev ser på lärare. Då måste man tänka i tre lager: 1) Vad har eleven för känslor inför lärare? Hur är det spontana allmänna intrycket? 2) Vilka tankar och kunskaper har eleven om lärare? och 3) Hur är elevens beteende mot lärare? Känsla, tanka och beteende bildar tillsammans en attityd.

Kan man då ändra en elevs negativa attityd mot lärare? Ja, men det är svårt. Det hjälper knappast att tala om för eleven hur hen ska uppföra sig Det man måste göra för att få till stånd en förändring är att först försöka ändra elevens beteende mot en lärare eller lärare i allmänhet.

Om eleven börjar uppträda trevligt mot läraren så uppstår nämligen det som psykologerna kallar kognitiv dissonans. Det innebär en  obalans mellan tanke, känsla och beteende. Om beteendet görs positivt och tanke och känsla är negativa så vill eleven komma bort från detta tillstånd och ändrar då också på sina tankar och känslor inför lärare. Då uppnås kognitiv konsonans, dvs. en samklang mellan de tre attitydkomponenterna.

Men då återstår frågan: Hur ändrar man elevens beteende? Jo, det kan ske på många sätt. Läraren kan själv börja uppträda på ett annorlunda sätt mot eleven, eleven kan ges extra positiv uppmärksamhet eller eleven kan på något sätt fås att känna sig som centrum i klassen. Sådana enkla ting kan ge effekt och om läraren då lyckas kan en total attitydförändring komma till stånd.

Elevers attityder till naturvetenskap - en lic.avhandling

Jag har ofta nämnt hur lärarutbildningarna i pedagogik och didaktik företrädesvis använder kvalitativa metoder och gärna ägnar sig åt upplevelsestudier med få intervjuer som datainsamlingsmetod. Det finns dock några undantag. Förra året skrev Lena Adolfsson en licentiatavhandling i naturvetenskapernas och matematikens didaktik vid Umeå universitet (Attityder till naturvetenskap. Förändring av flickors och pojkars attityder till biologi, fysik och kemi 1995 till 2007).

Adolfsson ville undersöka attitydförändringar till biologi, fysik och kemi mellan åren 1995 och 2007. Hon hade tillgång till databasen från TIMSS för sin studie. Forskningsfrågan är ju intressant men attitydområdet är starkt minerat. För att kunna använda samma instrument vid båda tillfällena var hon tvungen att använda de fyra frågor som hade samma lydelse både 1995 och 2007: Det brukar gå bra för mig i biologi/fysik/kemi; Jag tycker om biologi,/fysik/kemi; Jag tycker om att lära mig biologi/fysik/kemi; Biologi/fysik/kemi är tråkigt. För dela upp datamaterialet i låg- resp.  högpresterande elever användes tionde högsta och lägsta percentilen vad gäller kunskaper i matematik. För och i analyserna användes Rasch-metoden med s.k. plausible values och chi2-analyser. Undersökningsdeltagarna gick i åk 8.

Utgången av analyserna visade att pojkar generellt är mer positiva till kemi och fysik medan flickor föredrar biologi. Resultaten visar också att högpresterande pojkar har en mer negativ attityd till alla ämnena 2007 jämfört med 1995. Författaren förklarar detta med att den förändrade undervisningskulturen med mer individuellt arbete och mindre

lärarstyrning lett till att de duktiga pojkarna inte fått tillräckligt utmanande uppgifter och därmed mist stimulansen till skolarbetet. Alla pojkar tycke också att de tre ämnena var tråkigare 2007 än 1995. Författaren tolkar detta som ett utslag av en mer slapp och ”cool” attityd till skolan.

Avhandlingen löper på bra men när man kommer till metoddelen blir det lite knepigare. Adolfsson vill se om det är skillnad i svarsfrekvens mellan högpresterande pojkar och flickor och mellan lågpresterande pojkar och flickor. Där sägs chi2-analyser användas men terminologin stämmer inte eftersom det talas om skillnader i stället för beroende eller oberoende. Chi2 mäter om två enheter är nära och avhängiga av varandra eller inte och mäter absolut inte skillnader. Här har det slagit slint någonstans. Detta ger en osäker känsla inför en del av resultatredovisningen.

Resultatredovisningen är onödigt tradig och omfattande. Den hade kunnat presenteras på ett mer överskådligt sätt. Avhandlingen är trevligt skriven och ger intressanta resultat. Med bättre statistikkunskaper hade den varit superfin. Det är roligt att se att det finns kvantitativa studier även i lärarutbildningen, även om ju detta är på en naturvetenskaplig institution. Vi får hoppas att Lena Adolfsson fortsätter på det nu lätt upptrampade stigen.