En hel del studier inom skolforskningen bygger på att människor på ett korrekt
sätt kan återberätta sitt tänkande, sina beslutsvägar och sina upplevelser. I
intervjuundersökningar där människors representationer (eller uppfattningar) av
olika fenomen ska belysas tas ofta de svar man får fram som precisa
återgivningar av inre skeenden. Denna inställning till människors
informationsbearbetning är egentligen mycket naiv. Med tanke på den mängd
information vi ständigt bombarderas med
kan vi människor knappast klara oss utan att omedvetna processer
hanterar våra reaktioner och handlingar i omvärlden. Detta kognitiva omedvetna
är inte detsamma som Freuds gamla
omedvetna utan ett mer kognitionsinriktat omedvetet som silar information
beroende på tidigare erfarenheter, förförståelser eller fördomar.
Hermeneutisk forskning bryr sig inte alls om sådana
omedvetna processer och den kvalitativa forskaren tycker oftast därför att om
det som intervjupersonerna säger verkar rimligt så är utsagorna också i någon
mening ”sanna”. Sanningen kan dock lika väl vara att både intervjupersoner och
forskare delar sin förförståelse om det undersökta fenomenet. I någon mening har hermeneutikern då förskrivit sig till något
slags behavioristisk modell där man bara litar på sådant som man kan se och
höra och bortser från inre
kognitiva processer.
Den skolforskning vi ska ha kan inte bygga på modeller som
inte tar i beaktande hur människor fungerar. Det kognitivt omedvetna, vars
existens är övertygande bevisad sedan decennier, måste inrangeras i
skolforskarens tankevärld. De pedagogiska modeller som dominerar forskningen
måste släppa in lite psykologisk kunskap för att på ett fullödigt sätt kunna
kasta ljus över lärandeprocesserna.
Det är märkligt att debattera med pedagoger som helt negligerar de kognitiva fynd som har med lärandet att göra. En hel del lärande
försiggår ju på ett omedvetet plan; ett exempel på det är språkinlärning. Språkets regler styr på ett omedvetet plan vår språkanvändning. Be någon berätta om principerna för
bildandet av imperativ i svenska språket.
Få kan göra det, men alla kan tillämpa dem. Så förhåller det sig också
med många andra aspekter av människors liv.
