Skolkunskaper och minnet

Ibland uppstår förvirrade debatter på skolbloggar om förhållandet mellan våra minnesfunktioner och den kunskap vi bär med oss. På grund av sin rädsla för faktakännedom och brist på kunskap om människans kognitiva utrustning är vissa bloggande lärare motståndare till att tala om minnet i samband med kunskaper. I minnet finns bara fakta, menar faktiskt vissa bloggare, och fakta är en föraktad form av kunskap som man lika gärna kan slå upp i en bok och leta efter på nätet. (Hur man nu vet var man ska leta?)

Men så är det inte alls. Minnet har många aspekter och där finns faktiskt alla erfarenheter och alla kunskaper vi behöver i livet lagrade. Vår identitet bor i minnet. Vi har ett korttidsminne för att komma ihåg ett telefonnummer några ögonblick, medan övrig information är lokaliserad i vårt långtidsminne. Vissa motståndare till att överhuvud tala om minne brukar hävda att kritiskt tänkande inte har med minnesfunktioner att göra. Detta är naturligtvis inte sant men sådana uttalanden pekar på att den kognitivt-psykologiska utbildningen för blivande lärare är gravt eftersatt. Lärande, kunskaper och minnesfunktioner är intimt förknippade med varandra och det är ett lågvattenmärke när behöriga lärare inte känner till detta.

Varför misslyckas eleverna på NP?

 

En del lärare blir besvikna när de ser dåliga resultat på de nationella proven. De fruktar med rätt eller orätt att eleverna ska slås ner i skoskaften av de dåliga resultaten.  Det mest konstruktiva är kanske att då ägna en snabbanalys åt var orsakerna till de dåliga resultaten kan tänkas ligga. Nästan alltid finns det flera orsaker till att saker och ting går som de går, även om vi människor, som alltid, vill förenkla och kanske främst urskilja en orsak. Men ställ några frågor till er själva!

Har alla klasser så här dåliga resultat? Är min klass bland de sämsta?

Kan resultaten bero på att de nationella proven är dåligt utformade? Var frågorna svåra att förstå?

Mäter de nationella proven fel sorts kunskaper? Mäter NP bara ytkunskaper?

Är det fel på min pedagogik? Hur är en bra pedagogik om inte min är det?

Är allt i grunden SKL:s fel?  Kan SKL verkligen ta ansvar för lärandet i klassrummet?

Ett rimligt utgångsläge är att samtliga frågor ovan bör besvarar rakt och utan tanke på det egna egot. Jag får en känsla när jag har kontakt med lärare som har NP-proven aktuella att alla potentiella frågor inte blir ställda utan att man stannar vid t.ex. att det NP bara mäter är ytkunskaper. Då har man inte tänkt tillräckligt utan gjort det lätt för sig och inte alls kommit vidare i sitt tänkande.

Kunskap utan fakta?

Jag blir ofta irriterad på dem som drar fakta i smutsen. De säger att upprepandet av faktakunskaper inte är riktiga kunskaper, utan bara utantillärda mekaniska kunskaper.

Ni som tycker illa om trista fakta får en enkel uppgift nu:

Beskriv Karl XII:s tid med egna ord (faktakunskaper förbjudna!).

Kunskap och optimism i skolan

Det finns forskningsresultat som antyder att människor som är deprimerade har en mer realistisk inställning till sina prestationer i olika avseenden än "normala". Om man sätter sig in i vad optimism egentligen innebär rent psykologiskt så inser man faktiskt lätt varför det måste vara  så. Att vara optimist betyder att tillskriva sina framgångar sin egen förmåga och motgångar externa faktorer, omständigheterna eller otur. Den pessimistiske finner hela orsaken till sina misslyckanden hos sig själv och eventuellt goda prestationer (om h*n nu ser dem..) utanför sig själv eller i turen. Den deprimerade har, eller får, en dyster syn på sig själv; allt är mitt fel, jag duger ingenting till.

På lite annat sätt förhåller det sig med kunskap. Sanningen är ju den att ingen egentligen vet hur mycket vetskap h*n har inom ett visst område. Speciellt de som känner ett områdes vidd och komplexitet, dvs. de kunniga, är ofta lite osäkra på sig själva. De okunniga tror sig veta.

Är de okunniga människorna  dessutom optimister så bör man se upp.

Det vi behöver i den svenska skolan är lärare som är både begåvade och optimistiska. Utan djup i kunskaperna faller människor lätt offer för tidens flyktiga idéer, ytlig men slagkraftig propaganda och vidskepliga föreställningar. Nära hälften av de intervjuade eleverna i en åttondeklass i Småland trodde att man kunde lita på horoskop. I  en tv-kanal sänds allvarliga program där spöken ses som den naturliga förklaringen till allehanda fenomen.

Didaktik i all ära, men innehållet i lärostoffet måste vila på en solid kunskapsgrund.