torsdag 31 maj 2012

När blir skolan bättre ?

 
Jan Björklund vill utreda hur lång tid det tar för förändringar i skolans värld att slå igenom i förbättrade skolprestationer. Hans kritiker är otåliga och vill se resultat. Men väntan  blir nog lång.

Björklund har förändrat en hel del i skolsystemet, men det är en sak man inte kan förändra med yttre reformer och det är sinnelaget eller mentaliteten hos personer inom lärarutbildningen och skolforskningen. Till detta kommer inställningen hos alla dem som påverkats under skolningen till lärare av den vetenskapssyn som ofta förhärskar under utbildningstiden.

Den lättsamma syn på kritiskt tänkande och vetenskap som genomsyrar lärarkollektivet kommer därför att ta generationer att få bukt med. Så länge skolforskare och många pedagoger tror att forskning är att intervjua några stycken elever, lärare eller rektorer i en viss skola i landet och sedan kategorisera deras svar för att fånga in deras uppfattningar (upplevelser) om ett visst skolrelaterat problem, har vi inte hunnit långt. Skolforskningen är skolfjärran, snarare är än att vara skolnära.

Så länge kvalitativa upplevelsestyrda metoder med ty åtföljande resultat anses överlägsna kvantitativa metoders giltighet kommer vi aldrig att få lärare med genuin förmåga till ett utvecklat kritiskt tänkande. För att kunna verka som en kritiskt tänkande person behöver man kunskapsfundament att stå på. Dessa fundament saknas hos en hel del lärare och den kritiska fostran som skolan ska uppmuntra till blir därför kraftigt lidande.

Det är svårt för lärare med ringa skolning i vetenskaplig metodik att förstå vilka kunskaper de saknar, men vid närmare eftertanke borde man nog fundera över varför man ofta står frågande inför rapporter som innehåller statistik. Är det lättja, rädsla eller obehag, omformad
till förringande och ibland förlöjligande av statistiska metoder, som styr den kvalitativa forskaren mot förment djupa ansatser som t.ex. fenomenografiska metoder med djupintervjuer? Jag har aldrig sett den rika forskningen, som ändå finns om svagheterna med intervjuer, citeras eller diskuteras i kvalitativa studier. Jag misstänker att man helt enkelt struntar i att vara kritisk mot de egna metoderna. Då blir ju livet dessutom betydligt lättare.

Kvalitativa forskare som blir kritiserade brukar ha svårt att försvara sina metoder. Några vanliga svar är att de företräder en annan vetenskapssyn, ett annat att alla metoder ska få verka fritt i något slags mångfaldstänkande. Men mångfald i metoder var väl aldrig avsedd att även inkludera misslyckade, penningslukande forskningsförsök?

10 kommentarer:

  1. Om du (implicit) menar att Björklunds påstående skulle falsifieras av ditt påstående gällande tröghetet hos lärareutbildning och skolforskning gör du dig nog skyldig till en grov överskattning av förevarande institutioners inverkan på den lokala skolpraktiken. Vilken j-a lärare präglas av sin lärarutbildning och vilken j-a skola lyssnar på skolforskning? Sorry, ett typfall av akademiska skrivbordsfantasier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen människa är en ö. Om du tror att du går opåverkad genom en lärarutbildning där man knappast nämner viss forskningstraditioner, har låga krav och ett allmänt oprecist språk, så är du att gratulera. Du borde läsa lite mer psykologi, kära Sökare.

      Radera
  2. Jag håller fullständigt med dig om din kritik av skolforskningen, men om du tror att bättre skolforskningen med automatik ger bättre skola håller jag inte med. Du verkar vara mer nöjd med psykologisk och psykiatrisk forskning. Fungerar den psykologiska och psykiatriska vården fläckfritt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonyma vän

      Jag har samma kritiska inställning till all forskning. Att jag ibland uttalar mig positivt om psykologisk forskning beror på att den varit bra. Om skolforskningen
      uttalar jag mig generellt. OK?

      Radera
    2. Om skolforskning finns mycket att säga. Just nu roar jag mig åt en ordväxling mellan Anna och Tomas Kroksmark på Kroksmarks blogg under rubriken "vad i hela världen är fel" eller något liknande. Kungligt roligt faktiskt när den ena (Anna) försöker påpeka ett sakfel och den andre (kroksmark) är helt höjd över rätt och fel och bara blir mer och mer ordrik. Läsning rekommenderas.

      Radera
    3. Kroksmark är en kunskapsfientlig pajas!

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Det fordras en radikal attityd – och systemförändring om en skola ska tjäna kunskapsintressen och inte ”marknadens” kortsiktiga planer.

    Med utgångspunkt i min personliga empiri och utifrån mina undervisningar har jag kommit fram till följande konklusioner vad gäller förhinder för gymnasieskolans utveckling och vad som bör åtgärdas.

    A) Staten ska återuppta sitt ansvar både med avseende på den finansiella aspekten och med avseende på skolans pedagogiska angreppssätt . Vårt lands elever har plågats tillräckligt med det subjektiva, slappa, ledarskapslösa, pseudodemokratiska, icke ämnesorienterande, betygsdevalverande, gör-som-du- vill-det blir-bra-ändå förhållningssättet.

    B) Spektakulära betyg (som icke är verklighetsförankrade) ska icke utgöra ett mått på vare sig skolans eller elevens kunskapskvalitet. De ska inte heller utgöra en markör på lärarduktighet, eftersom det inte finns några vetenskapliga belägg/ korrelationer mellan höga betyg och lärarkompetens (i många fall råder det snarare det motsatta).

    C) Kommunen ska inte vara den ekonomiskstiftande faktorn, eftersom det har visat sig påtagligt att det finns en intressekonflikt mellan kommunernas ekonomiska besparingar eller prioriteringar och skolans ursprungliga roll, d.v.s. att lära ut och att fostra demokratiska och kritiska medborgare.

    D) Rektorerna ska icke uppmuntra lärarna att sätta höga betyg oavsett elevprestationer. De ska inte heller använda betygsutvärderingar som medel för löneförhandlingar, d.v.s. ju bättre betyg desto bättre lönemöjligheter. Samtidigt vore det otillräckligt att betrakta ledningens agerande som den enda boven i systemkedjan, eftersom de är direkt beroende på de kommunala bestämmelserna.

    E) Lärarna bör inte nöja sig med det undervisningsinnehåll de ”brukar” undervisar eller ens vara ”bekväma” i sin roll, utan snarare ska de söka sig till universitetsforskning och informationsuppdatering för allas bästa. Lärarna ska även lämna den mest förekommande taktiken av det ”minsta motståndslag” vad gäller konflikthantering och adoptera ett mer kraftigt och effektivt angreppssätt som baseras på initiala reaktioner när konflikter uppstår.

    F) Eleverna ska undervisas i olika metodologiska redskap (hur man inkoda information, hur man läser, hur man skriver etc.) och helst i elementär vetenskaplig metod (deduktion, induktion och hypotetisk deduktion). Det vore också ytterst väsentligt att lära eleverna hur de ska hantera ”tråkigheten”, eftersom studierna inte är en dans på rosor och att ha ”roligt” i klassrummet bör betraktas som bieffekt av en frisk kommunikation mellan lärare och eleven och inte som ändamål.

    G) Föräldrarna, lärarna och ledningen ska inte på något sätt tolerera skolk eller ett elevbeteende som går ut på att skaffa sig ”lätta poäng” eller ”snacka sig igenom ” sina studier.

    H) Ämnesdidaktiker och allmändidaktiker från den gamla LHS (detta avser gymnasielärare) ska vidare kompetensutvecklas i sin nya universitetsmiljö (det är numera SU som ansvarar för gymnasielärarutbildning) och bekanta sig ytterligare med forskningsmetodik.

    I) Etik och värdegrund ska vara en minst 100 poängs kurs (gymnasiet) som helst ska undervisas av renodlade filosofer.

    Det är alldeles uppenbart att skolans problematik är och har varit en insisterande systematisk dominoeffekt som inte har motverkats på grund av differentiella intressekonflikter. Men menar vi på allvar att vi önskar oss en friskare skola bör vi förstå att det krävs flera ”regniga” dagar innan vi uppskattar solens ”upplysande” effekter…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om mycket men blir som lärare ganska trött av listan på alla måsten som i många fall bara innebär att lärare ska arbeta mer.

      Radera
  5. Din analys är som vanligt insiktsfull och hur ska man kunna förvänta sig resultat av Björklunds åtgärder när vi inte ens har sett något skifte i tänkandet hos de som styr skolan.

    Att mäta är trendigt, en del av det moderna samhället men vilka skolledningar vågar säga detta.

    Kvalitet, ständiga förbättringar är nödvändigt men innebär att kvalitetssystemen också hela tiden genomgår ständiga förbättringar så att bara det viktigast dokumenteras. Läraryrket måste vara ett yrke med status, dit de som är duktiga lockas och där de som inte duger sorteras bort. Ledarskap är nödvändigt i skolan.

    Inget av detta har jag ännu sett tränga in hos SKL och längre ner verkar ingen ha hört talas om detta trots att det egentligen är nya skollagens budskap. Förändringarna har inte ändrat sinnena än, hur ska man då kunna förvänta sig resultat.

    SvaraRadera