lördag 8 oktober 2011

Kunskap och optimism i skolan

Det finns forskningsresultat som antyder att människor som är deprimerade har en mer realistisk inställning till sina prestationer i olika avseenden än "normala". Om man sätter sig in i vad optimism egentligen innebär rent psykologiskt så inser man faktiskt lätt varför det måste vara  så. Att vara optimist betyder att tillskriva sina framgångar sin egen förmåga och motgångar externa faktorer, omständigheterna eller otur. Den pessimistiske finner hela orsaken till sina misslyckanden hos sig själv och eventuellt goda prestationer (om h*n nu ser dem..) utanför sig själv eller i turen. Den deprimerade har, eller får, en dyster syn på sig själv; allt är mitt fel, jag duger ingenting till.

På lite annat sätt förhåller det sig med kunskap. Sanningen är ju den att ingen egentligen vet hur mycket vetskap h*n har inom ett visst område. Speciellt de som känner ett områdes vidd och komplexitet, dvs. de kunniga, är ofta lite osäkra på sig själva. De okunniga tror sig veta.

Är de okunniga människorna  dessutom optimister så bör man se upp.

Det vi behöver i den svenska skolan är lärare som är både begåvade och optimistiska. Utan djup i kunskaperna faller människor lätt offer för tidens flyktiga idéer, ytlig men slagkraftig propaganda och vidskepliga föreställningar. Nära hälften av de intervjuade eleverna i en åttondeklass i Småland trodde att man kunde lita på horoskop. I  en tv-kanal sänds allvarliga program där spöken ses som den naturliga förklaringen till allehanda fenomen.

Didaktik i all ära, men innehållet i lärostoffet måste vila på en solid kunskapsgrund.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar