Nu är det hög tid för lärare att se över sin status. Ett yrkes status beror på många olika faktorer. Lönen
är kanske inte den viktigaste utan allmänhetens förtroende vilar på helt andra
omständigheter. Läraren, med sin akademiska utbildning, har en naturlig
anknytning till forskningsvärlden. Skolforskningens kvalitet spiller lätt över
på hela lärarprofessionen.
Dagens pedagogiska forskning är tyvärr inte speciellt
skolnära. I en nyligen framlagd avhandling ville doktoranden intervjuvägen försöka
ta reda på vilka gymnasielevers oreflekterade uppfattningar om entreprenöriellt lärande var. Eftersom människors icke reflekterade
syn på saker och ting försvinner så fort h*n börjar tänka på det var kanske
inte intervjun det bästa sättet att nå fram till dessa uppfattningar. För den
praktiserande läraren kunde denna avhandling inte ge mycket. I en annan
avhandling ville licentianden se hur samhällskunskapslärare utformade sina
prov. Han lämnade ut 231 frågeblanketter och bad att få in svar, med bifogade
prov från lärarna. 21 kom in. Med 15,5 %-ig svarsprocent kan man inte göra
några uttalanden om något, så redan där förlorade studien en stor del av sitt
berättigande.
Jag vill säga att dessa exempel är typiska för dagens skolforskning.
Dåliga kunskaper i metod, svaga och lösliga metoder som fenomenografi (med ett ständigt intervjuande!) kännetecknar området. Dessutom har lärare inte mycket att
hämta från området, vare sig i kunskaper eller i tips för sin undervisning.
Lärare, kräv mer av era forskningskolleger!
Bertil
SvaraRaderaJag tycker det är värdefullt att du kritiskt granskar avhandlingar och detta ger iaf mig lite tips om vilka som kan vara värda att läsa lite mer om. Men din kritik grusas lite av hur du uttrycker den, som jag ser det iaf.
Det finns t.ex något du skrivit som jag direkt skulle be en student utveckla. För det är inget som jag skulle ge godkänt för.
"Jag vill säga att dessa exempel är typiska för dagens skolforskning. Dåliga kunskaper i metod, svaga och lösliga metoder som fenomenografi (med ett ständigt intervjuande!) kännetecknar området. Dessutom har lärare inte mycket att hämta från området, vare sig i kunskaper eller i tips för sin undervisning."
Min bedömning är att du i detta inte förhåller dig vetenskapligt. Vilka är dessa exempel? Specificera och belägg varför de kan sägas vara typiska för dagens skolforskning. Vilken skolforskning; inom vilken disciplin och vilken typ av avhandlingar är det du har granskat. Hur många?
"Dåliga kunskaper" är ett värderande och ger ett intryck av att du utgår från en åsikt om vad du tycker är bra kunskaper. Vad är bra kunskaper? Vad menar du med svaga och lösliga metoder? Utveckla! Vad jämför du med? Vilka metoder är starka?
Belägg att just fenomenografin kännertecknar området. Precisera även vad det är som gör att lärare inte har mycket att hämta, vare sig i kunskaper (och vilken typ av kunskaper tänker du på). Finns stöd. Vilka tips är det du tänker på? Och varför skall lärare få tips?
... osv.
Inom den forskningstraditionen jag tillhör är det viktigt att hela tiden precisera och redovisa vad man utgår från, dvs. vilken förförståelse eller uppfattning man själv har eller den man utgår från, (men kanske inte själv har). Allt för att den som kritiskt granskar skall kunna bedöma forskningen i ljuset av detta. Och inte i ljuset av sin egen syn eller skolning i vetenskap.
Annat som är viktigt inom den tradition jag tillhör är att hela tiden kritiskt granska sina egna argument för att se om de håller, och att problematisera det man ser som självklarheter.
Jag vet att du skriver i en blogg, där man inte behöver att vinnlägga sig om att vara vetenskaplig. Men eftersom du efterlyser vetenskaplighet av andra och kritiskt granskar avhandlingars vetenskaplighet, kanske man förväntar sig att du också tillämpar ett sådant.
Vetenskaplighet är viktigt. Sunt förnuft är lika viktigt. Jag har med två representativa exempel visat på avhandlingar som inte alls håller måttet. Båda är handledda av professorer i pedagogik. Jag kritiserar dessa avhandlingar och du ser att de inte har mycket att ge överhuvudtaget. Jag menar alltså
SvaraRaderaatt merparten av avhandlingarna håller denna standard. Jag kan inte bevisa det vetenskapligt, lika lite som du kan bevisa motsatsen. Du kan ju fundera över hur ofta du blivit direkt inspirerad till något av modern pedagogisk forskning. Jag har aldrig sett dig skriva om det iaf.
Om du nu kräver vetenskaplighet av mig så gör jag det av dig. Vad har du för vetenskapliga bevis för din tveksamhet?
Hur många avhandlingar är enligt dig
bra?
Jag har inga vetenskapliga bevis och det är just därför jag inte uttalar mig generellt om vissa områdens avhandlingar. Och jag är inte tveksam - till vad i så fall?
RaderaNej, jag har inte skrivit om det, för jag har inte tid att läsa avhandlingar längre.
Men nu svarar du genom att fokusera på mig och ställa frågor till mig!
När du tar upp följande:
"Han lämnade ut 231 frågeblanketter och bad att få in svar, med bifogade prov från lärarna. 21 kom in."
.... blir jag naturligtvis konfunderad. Det är ju en undersökning man måste göra om. Sen att den inte har gjorts vet jag inte. Det beror på om det är ett slutresultat eller inte. Har han ändrat analys och tolkningsmetod eller?
Men är detta typiskt... ?
Det bärsta är ju att du gör dig lite förtrogen med forskningen innan du ställer frågor till mig i ett kommentatorsfält.
SvaraRaderaJa, det är typiskt att man inte har tillräckliga kunskaper i metod. När man inte förstår att ett bortfall på nära 85 % sänker en helt studie utan låter avhandlingen löpa på,. då är det fel.
Det är också typiskt att intervjuva och sedan kategoriseras svaren enligt någon komplicerad metod (t.ex. fenmenografisk). Vad svaren ska användas till står skrivet i himlen.
Vad detta en uppmaning till mig ...
RaderaPraktiserar du Anfall är bästa försvar! :)
När det gäller det du tar upp om bortfall, blir jag verkligen konfunderad, vilket jag har skrivit. Men varför har det gått igenom. Har forskaren dragit slutsatser av detta, ja då är det anmärkningsvärt. Men om inte, kanske den studien har använts på annat sätt.
Eftersom jag inte har läst eller kritiskt granskat avhandlingen, kan jag ju inte dra samma slutsatser som du gör. Eftersom som så mycket i din text har värderande inslag. Hur kan jag vara säker på att din förtrogenhet med forskningen är tillräcklig, när du säger att något är dåligt och generaliserar efter enstaka exempel?
Det är ju du som kritiskt granskar, inte jag. Men som jag ser det, är det viktigt att granska kritikern också. Hur denne har lagt fram kritiken. Sen kan jag själv gå till avhandlingen.
Om det är typiskt att använda fenomenografin belägg detta då. Det räcker ju inte att generalisera efter några få avhandlingar.
RaderaJag granskar inte avhandlingar i syfte att bekräfta min egen uppfattning av hur man använder en forskningsmetod. Jag har granskat dem för att se om de håller utifrån den forskningsmetod och perspektiv de har använt.
Sen vad jag personligen tycker om en metod är i det sammanhanget fullständigt ointressant.
Belägg att jag granskar avhandlingar för att bekräfta
Raderamin egen uppfattning!
Ja, Monika, du hör hur dumt det låter. Man måste skilja mellan det som är vetenskapligt belagt och det som är ens rimliga slutsatser.
Vet du inte att fenomenografin är en mycket vanlig metod är du inte särskilt insatt i litteraturen.
Vad är det som låter dumt .. Vem har sagt att du skall belägga din egen uppfattning. Jag efterlyser att du kritiskt granskar avhandlingarna utan att blanda in din egen uppfattning. Det skulle ge mycket mer om jag kunde uppfatta den som mer saklig. Du verkar ju ha koll för övrigt.
RaderaDu kan försöka hur många gånger som helst att så tvivel över mina kunskaper ... det tar inte bort det subjektiva inslaget i din kritik av avhandlingarna.
Ja, författaren har fortsatt att skriva slut avhandlingen trots bortfallet. Handledd av pedagogikprofessorer. Är det konstigt att jag använde värderande ord?
SvaraRaderaDu måste nog granska det som kritikern granskat först innan du kan granska kritikern.
Det behöver jag inte göra, eftersom det finns ett krav i vetenskapliga sammanhang att det är författaren som skall i största utsträckning redovisa på vilka grunder hon eller han har utfört en undersökning. Det gäller även kritikern av avhandlingen. Är kritiken värd att ta till sig. Nej, det behövs en del klargörande först? Om alla behöver läsa avhandlingarna som andra kritiserar, behöver vi ju inte ha kritiker.
RaderaJa, det är märkligt att det har gått igenom! Skall kolla vid något tillfälle ... för att se av vilket skäl.
RaderaOBS att jag säger att de forskningsexempel jag beskriver är typiska för området.....läs innantill, Monika.
RaderaTobias Janssons avhandling ligger på nätet.
"Vad kommer på provet" Karlstads universitet
Ing skäl uppges. Tvärtom hävdar förf. att allt är korrekt.
Jag har med intresse läst er dialog här ovan - och skulle vilja tillägga att det nuförtiden är oerhört vanligt att avhandlingar (och uppsatser) med pedagogisk inriktning enbart använder kvalitativa metoder. Bland sådana har just fenomenografin seglat upp som en favorit, tycks det.
RaderaMen det finns faktiskt pedagogforskare som nu efterlyser mer studier med en annan inriktning. Vi behöver mer forskning som noggrant prövar och utvärderar olika didaktiska metoder, utbildningsprogram, etc. Detta måste göras med kontrollerade, systematiska och replikerbara metoder. Vi kan inte bara hålla på och intervjua (eller observera "holistiskt" etnografiskt) i alla oändlighet om vi verkligen vill förbättra pedagogisk praktik i verkligheten.
Här erbjuder det kvantitativistiska metodparadigmet utmärkta redskap - problemet är bara att humanister och pedagoger sällan har fått tillräcklig träning i detta.
Och detta gör att man tyvärr tenderar att välja forskningsfråga efter de metoder man behärskar snarare än att låta forskningsfrågan styra metoden. Och sedan gör man en dygd av nödvändigheten.
Ja, och det var området skolforskning ... och vilka avhandlingar är det du menar ingår i skolforskningen i Sverige.
RaderaJag ställde en hel del frågor. Än har du inte svarat på någon, bara riktat uppmärksamheten på mig och min vetenskapliga förtrogenhet med den mm.
Svirre
RaderaJa, tyvärr är det metoden som väljs och sen vad man skall undersöka (iaf av dem som skall skriva uppsats) istället för att välja insamlingsteknik och metod efter vilken typ av kunskap man vill få fram. Allt kan man inte undersöka med enkäter, t.ex. och allt kan man inte undersöka genom intervjuer för att ta några insamlingstekniker. Observation har blivit mycket ovanligt.
Du har så rätt. Och man ska heler inte ta sig vatten över huvudet; Oreflekterade uppfattningar går inte att nå intervjuvägen.
RaderaPedagogik, didaktik främst. Trodde jag du insåg....
Det typiska för skolforskningen är att forskningsfrågorna är diffusa och esoteriska, att metodkunskapen är bristfällig, att kvalitativa metoder överutnyttjas (delvis för att man har fördomar om statistik, gissar jag) och att man ofta inte är bekant med intervjuareffekter.
Ska jag berätta ännu fler saker om skolforskningen så räcker inte tid eller format till längre.
Då får vi ses och diskutera! Vad sägs om det?
är uppmärksam på intervjuareffekter
Jo, men det är mycket som inryms i pedagogiken. Jag är t.ex. skolad i pedagogikhistoria, andra i utbildningshistoria, -filosofi, -sociologi -utvecklingspsykologi m.fl. Är det typiskt för avhandlingarna inom dessa områden att ha diffusa och esoteriska frågeställningar, samt bristfälliga metodkunskaper.
RaderaDäremot har du helt rätt i att kvalitativa metoder överutnyttjas. Men det finns en del avhandlingar som innehåller statistik, samt triangulering.
Typiskt som jag ser det är den alltmer dominerande mallifieringen - och att avhandlingarna skall bli klara så fort som möjligt. En annan förändring som kan skapa problem är att varje doktorand numera måste ha två handledare. Ibland är det fler. Och det kan skapa en del problem.
Det unika, låt mig säga det genialiska hos en doktorand kan lätt försvinna. Trist utveckling!
Jag håller med dig om det där med två handledare. Det kan ibland vara rena döden.
SvaraRaderaJo, mycket ryms inom pedagogikens ram; lite här och lite där. Blir som en sallad till sist, god och nyttig på sitt vis men knappast mättande. Det lustiga är att så få av er använder kvantitativa metoder. Det beror ju på att ni skolats in i sådana. Säg inget annat, Monika!
Nej, du har helt rätt - vi har skolats in i det. Men för mig fanns det knappast anledning att ens tänka på att kvantifiera Platons pedagoger, trots att jag i vissa delar faktiskt gjorde det, för att se om det fanns vissa mönster.
RaderaDet vi har skolats in i är vi bra på, men inte på kvantitativa metoder, utom en del av oss. Själv har jag haft kollegor nära mig och t.o.m i samma rum, som använts sig av dessa. Men jag har sett en förändring på G. Jag hade dem som en del i min doktorandutbildning och även undervisade jag i dem på forskningsmetodkursen på C-nivån. Men det var några år sen.
Men, jag är inte bra på det, utom de mest basala ... Det sticker jag inte stol med. Men det jag är bra på kan ingen ta ifrån mig, bara för att jag inte forskar på sådant som det är ganska meningslöst att använda sig av kvantitativa metoder för att få kunskap om.
Det är ämnet som skall bestämma metoden, inte tvärtom...
I mitt avhandlingsarbete tog det två år av sökande efter den analys- och tolkningsmodell som skulle ge mig ny kunskap i form av en ny tolkning av Platon som var rimlig i relation till den fakta jag hade. Så, det är inte bara att ta en metod och använda sig av den. Sen får den vara hur accepterad som helst. Det är iaf som jag ser på det.
RaderaBe mig inte förklara min analys- och tolkningsmodell?
Nu Monika, får du belägga varför det är meningslöst att använda kvantitativa metoder ppå sådant du forskar på.
RaderaNja, om jag skall förklara varför det var meningslöst om min undersökning om Platon, måste jag gå in på min metod och den är alldeles för komplicerad och i fyra steg. Det går inte att förklara den i korthet så det blir begripligt.
RaderaNu forskar jag om hur man talar om skola och lärarutbildning och jag försöker ta reda på vilken etik man utgår från, eftersom det finns många värderande uttryck när man talar om dessa - Är det dygdetik, diskursetik, pliktetik mm. Forskar även om hur man handlar när det uppstår etiska dilemman.
Men jag har inte kommit så långt än att min analys- och tolkningsmodell är klar. Det lutar åt att undersöka det genom en diskursanalys. Men vi får se! Jag bestämmer inte metoden och sen undersöker. Utan jag prövar mig fram genom användandet av olika insamlingstekniker för att sen se om det ger något. Om inte får jag söka vidare.
Får jag ställa en helt öppen fråga: Vad är vitsen med s.k. fenemenografi?
SvaraRaderaVarken jag eller familjen hade stött på begreppet "fenemenografi", innan vi fick syn på begreppet på den här bloggen. Är fenemenografi en exklusiv svensk uppfinning?
Kanske något i stil med när Brå lanserade "förväntad brottslighet" och därefter kunde meddela de sensationella rönen, att kartan överensstämde med verkligheten i endast en tredjedel av kommunerna. Brottsligheten är (därför) högre i Sorsele än i Botkyrka, framhöll Aftonbladet på sin löpsedel.
Wikipedia skriver kryptiskt ang. fenemenografi, att "Målet är att försöka observera en hypotetisk spännvidd över mänsklig förståelse av företeelser". Huh?
Ja du, fenomenografi försöker ge en bild av människors renodlade eller oreflekterade uppfattning (inte åsikt!) om ting. Läs arbeten av Tomas Kroksmark, så kanske du förstår bättre. Det är både svårt och lött att förstå.
RaderaDet enklaste sättet att förklara fenomengrafisk metod är att det är en metod i syfte att få reda på variationer i uppfattningar som existerar om ett fenomen. Detta skapar då fenomenets essens. Man ställer en Vad-fråga - det är den första ordningens perspektiv (fenomenet) och en HUR-fråga (individers uppfattningar) - det är den andra ordningens perspektiv. Det handlar inte om att få tag i enskilda personers uppfattningar. När väl intervjuerna är gjorda och uppfattningarna som personerna gett uttryck för är kategoriserade, är det endast uppfattningarna som är av intresse. Inte vem som har uttryckt dem. Och det är uppfattningar av verkligheten, dvs. inte en åsikt om den.
RaderaFilosofin går ut på att det är hur vi uppfattar verkligheten som också konstituerar den. Dvs. Hur vi uppfattar ett fenomen blir också fenomenets "identitet". Filosofin förnekar alltså inte att det finns en reell verklighet, men det är ointressant om vi ändå inte kan uppfatta den. Och vi uppfattar den på ungefär samma sätt, eftersom vi lever tillsammans i denna verklighet, men det finns variationer och det är dessa som är intressanta. Sen kommer nästa fråga och det är Varför vi ger uttryck för dessa uppfattningar om ett fenomen. Och man kan hitta referenser till vilket yrke man har, var man bor, vilken bakgrund mm.
Det är alltså inte individerna man undersöker, utan uppfattningarna. Och man använder intervjuer för att få fram uppfattningarna för att kunna undersöka och analysera variationerna.
Det var i korthet.
En ingång är att använda Uljens bok Fenomenografi. Men den går knappt att få tag i. Och min egna tumslitna ex har försvunnit - tyvärr. Kanske på ett antikvariat eller på bibliotek kan den gå att få tag på. Den är från 1989, men mycket tydlig.
Men här gäller det gymnasisternas oreflekterade uppfattningar, som jag skrivit om redan i recensionen.
RaderaFörst intervjuar förf.
Sedan väljer förf. själv teman
Förf. analyserar själv
Förf. kategoriseras själv
Förf. skriver och tolkar meterialet själv
Vad finns då kvar av de OREFLEKTERAE uppfattningarna?
Hur mycket har författarens uppfattningar tvinnats samman med gymnasisternas? Enenstaka uppfattning ör lika mycket värd som en många gånger upprepad i materialet? Ser du INGA problem med allt detta? Det gör jag.
Så här skrevs det från högsta håll när utbidningsvetenskap blev ett eget ämne: "Enligt underlaget har dock utbildningsvetenskaplig forskning i Sverige låg internationell exponering. Den är också begränsad i fråga om metodologisk skicklighet och ifråga om teoretisk medvetenhet."
Så sant.
Jo, svagheten i den fenomenografiska metoden är att vem som än analyserar materialet gör det utifrån sin egen uppfattning. Det är därför, som jag skrev längre upp, det är viktigt att redovisa vilken uppfattning man själv har om ett fenomen. Om man gör detta kan man sen se på vilket sätt de uppfattningar man får fram skiljer sig från ens egna. Man måste ju själv veta vilken uppfattning man har. Så är det ju i all forskning, att man måste få kontroll på sitt eget, för att kunna skilja ut det från andras.
RaderaDet ÄR uppfattningarna i sig som är av intresse och då har det ingen betydelse vem som uttrycker dem.
Men jag håller med om att det är en svaghet, som man dock kan förhålla sig till. Liksom man måste göra vilken typ av metod man än använder sig av. För det är människor som analyserar och tolkar resultaten. Inte objektiva icke-mänskliga personer. En metod är aldrig rakt igenom skyddad från subjektivitet. Det gäller bara att man är medveten om det.
Bedömer att det blir mer problematiskt ju fler som är inne och utför olika saker. För då är det ju två forskares uppfattningar som måste kontrolleras i relation till det man får fram.
RaderaPrövningen görs ju sen, av dem som läser och kritiskt granskar undersökningen.
En enstaka uppfattning är lika mycket värd som en många gånger upprepad i materialet?
RaderaJa, det har med urvalet att göra. Denna enstaka kanske är högre i ett annat urval. Det är som sagt, uppfattningarna i sig själv som är intressanta, dvs. att den faktiskt existerar.
Om man vill få ett gott resultat av flera intervjuer om samma fenomen är det faktiskt bäst att flera personer intervjuar. Om en oerson intervjuar rätt igenom alla deltagare uppstår en systematisk effekt, som har med den personens sätt att fråga, kroppsspråk o dyl att göra. Det är väl belagt genom forskning.
RaderaDessutom ska analyser inte göras av samma person som gör datainsamlingen.
Dessa krav ställs när man är strikt vetenskaplig, men det är just ett sådant tänkande som ofta saknas i utbildningsvetenskaplig forskning.
Ja, det kanske är det ultimata om man utgår från en strikt vetenskaplighet som ser ut på ett speciellt sätt. Jag ser en hel del problem med för många kockar.
RaderaNu är jag mer öppen för olika typer av vetenskaplighet. Det beror som sagt vad det för ny kunskap man vill få fram. All vetenskaplighet behöver ju inte innebära att man bevisar något ... En stor del av det som undersöks ökar kunskapen ... om något. Och det är väl i många fall gott nog.
Rom byggdes inte på en dag ...!
RaderaVad vill man uppnå med det? Vad ska denna bild användas till?
RaderaHar det gjorts några upprepade undersökningar som visat, att det fenomenografiska utfallet i någon undersökning är repeterbart?
dissidenten
RaderaLadda ner pdf om fenomenografisk didaktik, som ger mycket information, så tror jag du får en hel del svar på dina frågor.
Själv kom jag i kontakt med fenomenografin första gången 1992, då jag skrev min C-uppsats. Sen har jag undervisat om den bland många andra metoder, på kurser och handlett några studenter under årens lopp. Använder den dock inte själv. Då den inte passar mitt eget forskningsområde. Min teoretiska hemvist är hermeneutisk historiefilosofi men har alltmer blivit filosofisk inriktad.
Länken finns längre ner i ett svar till dig.
RaderaOlika typer av vetenskaplighet?
SvaraRaderaDu menar att du är villig att släppa efter på vissa strikta krav för att nå kunskap? Eller menar du att kunskap är så relativ att den inte går att vinna? Att alla utsagor har någon sanning i sig? Hur säker är kunskapen att Karl XII kanske hade en stor hatt på sig vid Poltava?
Rom byggdes inte på lösan sand.
För många kockar? När du säger så så förstår du inte den förvrängande effekten som samma intervjare kan ha. Jag har själv sett det i forskning flera gånger.
Vilka är de strikta kraven
Radera- du kan väl specificera dem.
Jag menar bara att man inte når ända fram på en gång när man bygger upp ny kunskap inom ett område. En studie på kanske 10 personer kan ge en grund som andra kan bygga vidare på. All ny kunskap är för mig viktig, även om den inte ger en total universell och fullkomlig sanning om något.
Huvudsaken är att man är medveten om den begränsning en studie har. Jag kan t.ex. vara oerhört tveksam till att man anser sig ha fått svar på hur människor uppfattar något genom en enkät. Det enda man får är ju svaret på vad de sagt vid ett enda tillfälle. Men jag kan se att en sådan enkät kan visa på vissa mönster som kan vara intressanta att gå vidare med. Likadant är det med andra insamlingstekniker. Och det har också att göra med vilken analys- och tolkningsmodell man använder om det är vetenskapligt eller inte.
Jag är öppen för andra typer, vilket inte betyder att jag släpper efter. Det står bara för det jag säger - jag stänger inte dörren och ser min uppfattning vara den sanna.
Allmän öppenhet är en skälm.....vad som helst kan komma in då.
SvaraRaderaDet är just medvetenheten om begränsning som jag kritiserar i de två avhandlingarna på tapeten. Har du inte märkt det, Monika?
Problemet med den typ av darriga sanningar som produceras i de två avhandlungarna är att de senare ofta bildar underlag för föreläsningar och andra artiklar som beskriver resultaten som allmängiltiga!!
Nu, Monika, börjar den här debatten bli för lång. Som du märker är det lätt att ställa frågor, men svårare att svara. Varför ses vi inte i stället? Kanske kan vi få ihop en artikel i stället för den här eviga halvdialogen? Vad sägs?
Vet inte om vi kommer längre med att träffas och få ihop en artikel :). Men vi kan se längre fram.
RaderaGärna för mig.
RaderaHej!
SvaraRaderaJag börjar bli trött på detta klagande till höger och vänster. Fram för de goda exemplen. För visst finns det något som är bra i världens samlade pedagogikforskning - eller?
Vilken är den bästa forskningsrapporten (svensk eller utländsk) om skolan som du har läst? Hur såg den ut vad gäller syfte, frågeställningar, metodval inklusive urval och etiska aspekter, teoretisk anknytning, empiriinsamling/empirigenerering, analys och slutsats/er?
Varför och för vem var den bra?
Kunde lärare använda (något i)den i sin undervisning, i så fall på vilket sätt kunde de använda den?
Visst är det roligare när allt bara är positivt. Vore kul om inte kommentatorer gnällde t.ex.....
Raderaom du läser min blogg ordentligt så ser du även positiva omnämnanden av avhandlingar!
Nästa gång kommer en recension av en utmärkt avhandling i pedagogik. Så se upp!
Hej!
RaderaDet låter bra, ska bli intressant att läsa.
Det positiva med negativa kommentarer och artiklar är kanske att läsaren får tänka till, utveckla sina tankar etc.
Det negativa med negativa kommentarer och negativa artiklar tror jag är att de tycks mer än positiva dito bidra till att sprida sig likt ringar på vattnet.
Monika Ringborg skriver: "Filosofin går ut på att det är hur vi uppfattar verkligheten som också konstituerar den. Dvs. Hur vi uppfattar ett fenomen blir också fenomenets "identitet". Filosofin förnekar alltså inte att det finns en reell verklighet, men det är ointressant om vi ändå inte kan uppfatta den."
SvaraRaderaDet är alltså någon variant av idealism? Vilken/vilka filosof/er är det, som du ff.a. utgår från?
Pedagogisk forskning har fenomenografi som Tema ...
Raderahttp://www.ped.gu.se/pedfo/v14/n4.html
Men här: www.didaktisktidskrift.se/Fenomenografiskdidaktik%202007.pdf
... kan du få mycket kunskap om fenomenografi, från sid 6 och framåt.
Mycket nöje! :)
Min uppfattning är att det mesta av den s.k. pedagogiska forskningen kan sammanfattas enligt devisen "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta". Emellertid utgör just den fenomenografiska riktningen ett undantag. Det som jag har läst är avhandlingar som gjordes på 80-talet i Göteborg där man undersökte elevers tankar om naturvetenskapliga fenomen. För mig som praktiserande lärare gav det en inblick i hur elever kan tänka (men det kan såklart finnas andra sätt också) som jag kan använda i mitt jobb.
SvaraRaderatråkmagistern
Hej!
SvaraRaderaJag känner inte igen mig i denna debatten. Forskningen har olika syften, teorier kan användas på olika sätt etc.
Exempelvis har ekonomiska discipliner (och även sociologiska) blivit framgångsrika med begreppet "idealtyp". En idealtyp är sanning som idealtyp, inte som en sann avbildning av verkligheten.
Jag ska inte dra alla urvalstyper som finns men jag vill minnas att i en metodbok jag läste på forskarutbildningen fanns 16 olika sätt att välja urval för sin studie.
Alla studier syftar på någon form av generalisering. Inom t.ex. den vetenskapsfilosofiska inriktningen kritisk realism är det en teoretisk generalisering, dvs. om vi kan härleda (genom t.ex. retroduktion) att samma generativa mekanismer existerar och verkar generellt - dock med skilda resultat (vilket jag behvöer några sidor att vidareutveckla).
En annan generalisering är den empiriska generaliseringen. Det vill säga att observerabara (via enkäter, videoinspelningar etc.) händelser/fenomen upprepar sig.
Inom den kritiska realismen skiljer man på att förklara vad som har hänt och på att förutsäga vad som kan komma att hända. Denna skillnad tycker jag är central i människovetenskaper.
Inom den kritiska realismen finns en verklighet utanför det observerbara, denna ontologiska verklighet är således inte detsamma som den empiriska verkligheten men den empiriska ingår i den. Vår kunskap om verkligheten går via den empiriska domänen och är därför alltid socialt präglad. På så sätt försöker den kritiska realismen både ta avstånd från (radikal) positivism och radikal socialkonstruktivism.
Det är inte sant att alla typer av studier syftar till en generalisering till en bestämd, beskrivbra verklighet.
RaderaPå olika nivåer kan man självfallet tala om generalsering men jag tror att du är alltför fast i teoriresonemang. Jag har lärt mig från min undervisning att den vägen går bara med extremt intellektuella studenter. Jag upplever att fenomenografin trots sin uppgivna medvetenhet inte alls tar hänsyn till sociala
impulser. POstdiktion sysslar te.x. klassisk psykoanalys med. Usch. Prediktion sades förut psykologin syssla med. Inte så nu.Deskriptivitet och kausalitet bör finnas med i bilden.