Det debatteras då och då om sambandet mellan att spela
våldsamma TV-spel och aggressivt, våldsamma beteenden nu. Forskarna är oense
och jag tror mig veta varför. Både de som anser TV-spel skadliga och de som
anser att de är tämligen harmlösa har nämligen rätt båda två.
Det är uppenbarligen svårt att forska på så här komplexa
samband. Man kan dels välja att göra det experimentellt och kan då fånga in
kortvariga effekter av att vara delaktig i våldsamma spel och det är klart att
hjärtat slår snabbare och att man känner sig mer provocerad efter en tids
spelande. Sådana fynd är triviala och med sådana metoder kan man visa att
betraktandet av en ishockeymatch förmodligen har samma effekter. Sedan kan man på olika sätt se på hur
mycket individer är absorberade i TV-spelandet under en tid och sedan betrakta
effekter av av detta på det allmänna beteendet. Då kan man finna att speciellt
pojkar är speciellt sårbara och kan tyckas bli mer aggressiva efter att ha
spelat TV-spel intensivt. Men resultaten är svaga och förklaringsvärdet för
våldsamma TV-spel är ungefär fyra procent. Om man till detta lägger till att
det är svårt att trassla ut sådan påverkan från annat som kan höra ihop med
TV-speldeltagande (dåliga hemförhållanden, aggressiv personlighet, alkoholintag
o.dyl.) så återstår inte mycket förklaringsvärde till TV-spelandet i sig.
De breda förklaringarna till våld i samhället är i stället
alkohol och fattigdom. Frustrerade människor som lever i armod och som, drogade
eller ej, protesterar mot orättvisorna och det institutionaliserade våldet
är en mycket logisk följd av vår världsordning. Att i stället ge sig på TV-spel
och vilja förbjuda dem är ett fint exempel på den vita medelklassvärldens
förvända syn på vad som är verkliga problem här i världen.
Det är förstås mer komplext än så.
SvaraRaderahttp://www.utdallas.edu/news/2012/1/24-15201_Criminologists-Research-Shows-Genes-Influence-Crim_article-wide.html
http://psycnet.apa.org/journals/abn/90/2/152/
Armod, droger och arv är nog en betydligt bättre förklaringsmodell.
Du har rätt, förstås.
SvaraRaderaI ett longitudinellt projekt jag väl känner till kunde 90 % av de ungdomar som hade vissa negativa beteende, skattade av lärare,
prediceras som tillhöriga riskgrupper för alkoholmissbruk, kriminalitet eller psykiska störning. Så nog kan man hitta förklaringar alltid! I alla fall beskriva förlopp.
Malena Ivarsson har en hel del signifikant information i sin forskning som kan belysa oss ytterligare om korrelationen mellan våldsamma TV-spel och aggressivt beteende (jag besökte henne med mina studenter för några år sedan och hon var briljant). Vi kan inte heller betrakta all TV-spel som mindre skadligt, men det som jag blev mest nyfiken av är din framställning (Bertil) om de verkliga problemen här i världen. Jag vore tacksam om du kan berätta mer om detta.
SvaraRaderaJag känner Malena Ivarsson sedan min tid på institutionen. Hon är skärpt och bra och jag hopppas hon har kommit ifrån koncentrationen på medievåld och dess inflytande på våldsamt beteende. Självfallet finns det många olika orsaker till aggressiva beteenden. Till de verkliga problemen i världen, som ligger bakom, direkt och/eller indirekt, våldsamheter i samhället är självfallet den sneda fördelningen vad gäller resurser i världen. Det är fakta man inte behöver tvista om, tycker jag.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag instämmer och med utgångspunkt i den materiella snedfördelningen reflekterar jag kring den intellektuella resursfördelning, d.v.s. hur det intellektuella kapitalet har fördelats (och dess procedurer). Jag undrar T.ex. om vad en kombination mellan magert intellektuellt kapital och överflödiga materiella tillgångar kan ge som moraliskt/etiskt utfall.
SvaraRaderaEtt fullgott övningsexempel är den nuvarande regeringen.
SvaraRaderaJag riskerar väl att kallas cyniker när jag hävdar att fattigdom inte har något som helst förklaringsvärde när det gäller våld. Det är en kär myt som omhuldas för att den kan ge stöd för att vi ska göra samhället jämlikare. Argumenten för det får vi hämta från annat håll.
SvaraRaderaLyckoforskningen visade att människors upplevelse av lycka inte hade något med den absoluta levnadsstandarden att göra, utan påverkades av upplevelsen av förbättring av standarden och av om de hade det bättre än grannen. Människor som upplever lycka är mindre benägna att bli aggressiva är ett samband som kanske skulle kunna visas. Däremot finns det otaliga exempel på att människor som får det bättre, blir starka nog för att kräva ännu mer.
Jan
SvaraRaderaDet finns en mängd både anekdotiska och forskningsmässiga stöd för att frustration (i betydelsen att bli hejdad i försök att nå sina mål, ex.vis bättre levnadsvillkor) leder till aggressivitet och våldsamheter. Det som då framkallar vreden är just den orättvisa fördelningen av välstånd. Jag vet inte om du ska kallas cynisk för det, snarast illa påläst och alltför trygg i dina blommiga trädgård.
Lyckoforskningen är en enda soppa. Människor kan nog inte uppge vad som gör dem lyckliga
med någon större ackuratess. Vad man vet är att pengar spelar mindre roll än vad många tror. Bland tonåringar, som jag har undersökt, är orättvis behandling en av de främsta orsakerna till ilska.
Det finns ganska mycket stöd för att ökad ojämlikhet leder till frustration som leder till våld. Det kan dock vara intressant att notera att det som är forskningsmässigt belagt är att ökning av ojämlikhet skapar frustration och att de är mer tveksamt om ojämlikhet med något slags absolut mått skulle skapa mer frustration. Ännu intressantare är dock vad som händer med frustration och våld när man försöker närma sig någon slags absolut jämlikhet, frustrationen försvinner liksom inte.
SvaraRaderaDet är inte bara lyckoforskningen som kämpar med problem och jag vågar hävda att forskning på jämlikhet dras med ännu allvarligare problem i form av att de ideologiska utgångspunkterna är så starka att all objektivitet försvinner.
Jag anser att vi bör sträva efter mer jämlikhet och tror att det kommer att minska frustration och våld men att vi har ett stort behov av mer kunskap, då detta absolut inte är hela lösningen. Vi ska sen vara riktigt tydliga med begreppen för minskad fattigdom är eftersträvansvärt men görs det utan ökad jämlikhet minskar inte våldet.
Du var snabb med att såga mig som dåligt påläst, men du själv använder olika begrepp på ett ovanligt slarvigt sätt. Ska man komma till roten med problemen behöver man vara mer stringent.
Frustration har sedan gammalt en klar definition inom psykologin: att söka ett visst mål som sedan omintetgörs av andra människor eller omständigheterna. Med den definitionen kommer framåtsträvande människor alltid att känna sig mer eller mindre frustrerade.
SvaraRaderaEtt mål kan ju vara ökad jämlikhet.
Målet ökad jämlikhet ställer jag också upp på men jag tror att vi behöver fundera på fler aspekter än lönen när det gäller den strävan. Jag tror absolut att denna strävan kommer att minska våld och frustration.
RaderaMin viktigaste poäng är att det är en utopisk väg för att göra sig av med allt våld utan den måste kompletteras. Jag tror att ett samhälle som har starka moraliska värderingar mot våld kan visa att våld sällan innebär en framgångsväg och på detta sätt minska våldsanvändning. Att angripa TV-spel som skapare av våld känns å ena sidan lite löjligt men å andra sidan tror jag att en vuxenvärld som är negativa till allt slags våld också kan skapa en nästa generation som använder mindre våld.
Det avgörande är vuxna som lever som de lär men då kan man förstås fundera på hur långt är vi villiga att gå i detta när andra länder och grupper inte drar sig för att använda våld för att få som de önskar. Fast nu stoppar jag det blir lite mycket allmän filosofi.
heeeej
SvaraRadera