Psykiatrin är en krisbransch i hela världen. I Norge har
självmorden inom psykiatrin ökat med 33 % under de senaste tio åren. Orsaken
sägs vara att personalen inte är tillräckligt kunnig för att tyda signaler hos
patienter att de är akut självmordsbenägna. Man skyller i Verdens Gang, som
rapporterar om detta, på underordnad personal men okunnigheten är säkert lika
stor på läkarhåll. Under 2010 begick 547 människor självmord i Norge, och av
dem skedde 131 inom psykiatrisk vård. I Sverige ser siffrorna ännu värre ut.
Psykiatrin är i kris. De psykiatriker som arbetar med egen
praktik på stan i Sverige ger sällan några andra behandlingar än att skriva ut
psykofarmaka. I deras utbildning finns oftast ganska lite psykologi och de
fungerar därför dåligt i sin roll som rådgivare när människor har psykiska
problem. Jag har på olika sätt varit i kontakt med patienter till många
praktiserande psykiatriker och slutsummeringen blir trist. En mängd lugnande
och sömngivande medicin har skrivits ut men i övrigt har samtalen varit fattiga
och brustit i meningsfullhet. Det finns psykiatriker som har utbildning i
psykodynamisk terapi eller i kognitiv beteendeterapi. Det är sällan värt
pengarna eller tid att besöka en psykoanalytiskt inriktad läkare eftersom de
teorier som läran och behandlingen bygger på är ovetenskapliga. Följaktligen
blir terapin som att famla i mörkret och den enda glädjen man kan få är om
själva kontakten med läkaren blir god.Kognitiv beteendeterapi är betydligt mer verifierad av
forskningen och kan hjälpa patienter med t.ex. depression. Den psykiatri som
utövas på våra sjukhus lider av samma brister som den öppna psykiatrin.
Pengar har östs över psykiatrin i flera omgångar. Jag undrar
personligen vart de har tagit vägen. Jag misstänker att man har en övertro på
psykiatrin. Denna övertro borde ha fått sig en knäck i och med
Breivikrättegångarna. Där framträdde några psykiatriker med fantasifulla
diagnoser som ibland illustrerades med små detaljer från Breiviks rörelsemönster.
Mitt i allt det hemska blev det en dråplig uppvisning av en bransch i kris.
Det är förskräckande läsning att självmorden inom psykiatrin är så många. Hur stor andel av dessa beror på de antidepressiva selektiva serotoninåterupptagshämmande medicinerna som har självmordstankar som biverkning?
SvaraRaderaBeträffande Breivik-rättegången är det ju nästan styggt mot psykiatrin att låta den försöka reda ut Breiviks psykologi när det såvitt jag vet egentligen inte är säkert att Breivik verkligen är den "ensamma galningen". Vart tog de vittnesuppgifter från Utöya vägen som direkt efter attentatet talade om flera skyttar?
http://www.dn.se/nyheter/varlden/ogonvittne-jag-ar-overtygad-om-att-det-var-tva-personer-som-skot
Har pratat med några som jobbat inom psykiatrin, det verkar vara stor personalbrist. Inte konstigt att vården inte
SvaraRaderafungerar då.
Psykoanalysen har delar som inte är särskilt vetenskapliga, men det har på senare år kommit en del studier där psykoanalysen har fått bra utfall som terapi, så läget är inte så klart.
Även om SSRI har det som biverkning så verkar man rätt ense om att SSRI totalt sett haft en betydande negativ påverkan på självmordsstatistiken. Det är svårt att upptäcka självmordsbenägenhet eftersom beslutet att ta sitt liv ofta följs av en personen faktiskt mår bättre.
Det är inte alltid lätt att diagnostisera någon som inte vill bli diagnostiserad, särskilt om det görs flera gånger, personen är intelligent och inte har väldigt grava störningar. Risken är uppenbar att personen uppfattar vad som ses som avvikande och försöker dölja det vid nästa diagnostiseringstillfälle.
Din beskrivning av psykiatrin tycker jag bekräftar vad jag skrev.
Radera