torsdag 22 mars 2012

När skolforskningen slår slint

 Artikeln finns nu också i reviderad form på Newsmill

http://www.newsmill.se/artikel/2012/03/26/fenomenografin-riskerar-att-leda-fel





Fenomenografin är en forskningsansats som nått en otrolig utbredning i Sverige av idag. Den bygger på att forskaren kan komma åt människors oreflekterade uppfattningar kring ett visst studerat ämne. Detta sker medelst intervjuer och efter en omfattande analys av svaren kan utfallet studeras. Man föredrar att använda ordet utfall i stället för resultat. En mycket stor del av studenterna i Sverige inom beteendevetenskaperna skriver i dag sina uppsatser efter fenomenografisk modell, även om denna inte alltid explicit uppges. Därav allt intervjuande ute i landet.

I Jönköping har Annica Otterborg försökt sig på att kartlägga gymnasieelevers oreflekterade uppfattningar om entreprenöriellt lärande. I sin avhandling Entreprenöriellt lärande. Gymnasieelevers skilda sätt att uppfatta entreprenöriellt lärande  (2011) söker hon medelst fenomenografisk metod fånga in sexton gymnasieelevers syn på detta lärande med det krångliga namnet. En av många grundförutsättningar för fenomenografin är att man anser att olika uppfattningar förklaras av att olika människor gör skilda erfarenheter genom att de har olika förhållningssätt till världen. Människor gör sedan olika analyser och erhåller olika kunskap om dessa objekt (Citat från Alexandersson). Otterborg var mycket noga när hon valde ut sina sexton elever från gymnasieskolan. Hon gjorde en noggrann slumpmässig dragning av vilka elever som skulle delta. Detta arbete hade hon kunnat bespara sig eftersom studiens resultat ändå inte avsåg att generaliseras utanför det undersökta gymnasiet. Handledare har varit professorerna Tomas Kroksmark och Ulla Runesson, Jönköping.

Otterborg intervjuar var och en av eleverna i ca 45 minuter. Det gymnasium där Otterborg gör sin studie är helt inriktat på entreprenöriellt lärande men tros detta är eleverna inte förtrogna med detta. Detta gör att Otterborg måste lägga om intervjuerna något.
Alla intervjuer spelas in och transkriberas sedan. Analyser vidtar. Det är meningen att svaren ska kategoriseras och för detta måste olika teman hittas. Så sker och fem temat upprättas: Förståelse, kommunikation, teambuilding, lära i olika sociala praktiker och att se bortom det uppenbara. Författaren har mest besvär med den femte kategorin. Varje kategori är en vad-aspekt av uppfattningen. Inom varje kategori finns sedan ett antal hur-aspekter. Inom förståelsekategorin finns till exempel ´att ta hjälp av sin handledare´ och ´diskussion mellan elever´. För varje hur-aspekt följer en  diskussion av aspekten och sedan en utförlig tolkning av den, där det är mycket oklart hur mycket det är författaren själv som talar genom eleverna. Författaren använder ofta frasen ”ur data framgår”, ”utsagor visar”, utan att läsaren själv har tillgång till dessa sammanhang. Ottenborg betonar dock: ”Allt som eleverna beskriver i intervjuerna har jag med min mångåriga lärarerfarenhet av skola, och den vetenskapliga litteratur jag har studerat, tolkat som uttryck för hur de erfar entreprenöriellt lärande. Allt är inte belagt på ordnivå men finns integrerat i materialet på olika sätt”. Vi har alltså författarens egna ord att gå på här.

Entreprenöriellt lärande beskrivs ofta i allmänna ordalag. Mycket av det som beskrivs återfinns i nya och gamla läroplaner, fast kanske med lite annorlunda ord. Enligt Otterborg ska eleverna få självkännedom och handla självstyrt, bryta mönster och stå emot kollektivt handlande, ta se möjligheter och göra något av dem, och kunna samverka med andra.

Fenomenografisk metod och entreprenöriellt lärande ska alltså vävas samman i avhandlingen.
Det som sagts av eleverna sätts av Otterborg in i ett entreprenöriellt sammanhang eftersom eleverna själva inte kände till begreppet. De ursprungliga oreflekterade uppfattningarna hos eleverna är ju målet för undersökningen. Dessa uppfattningar torde störas vid flera tillfällen innan studiens utfallsrum är nått. Först har vi intervjun. Med kunskap om de intervjuareffekter som är kända borde författaren inte själv ha intervjuat alla elever. Det eventuella inflytande hon därvid utövat på eleverna kommer nämligen då att systematiskt påverka utfallet. Samma person som gör intervjuerna gör sedan analysen. Detta skulle betraktas som ett grundfel bland forskare med en mer helgjuten vetenskaplig syn. Här förstärks den effekt som forskaren redan omedvetet kunnat utöva på undersökningen. I ett nästa steg ska allt fästas på pränt. Här sker också ett urval av citat och formuleringar. Steget är sannerligen långt mellan elevens oreflekterade uppfattning och det nedskrivna resultatet. Problemet är att vi inte vet hur stor förvrängningen är eller om den existerar.

Det egentliga utfallsrummet, de fem kategorierna, ger egentligen ingen vägledning om elevernas uppfattning utan rådata ligger egentligen i de citat som får illustrera de olika hur-aspekterna under varje vad-kategori. På detta sätt blir resultat otydligt och utspätt och spretar hit och dit. Man vet ju inte heller hur representativa citaten är för de uppfattningar som framförs.

Den vetenskapliga underbyggnaden för den fenomenografiska metoden är inte stark. En myckenhet av forskning har utförts men någon klarhet om metodens användbarhet vid skolforskning finns inte.

En mängd ungdomar skriver i dag sina första uppsatsarbeten i ett slag fenomenografisk anda. Många gör det för att undvika att trassla in sig i statistiska metoder, andra för att deras lärare inte är kunniga än andra metoder än kvalitativa, mjuka metoder som fenomenografi.

Otterborg själv är genom sin undersökning övertygad om det entreprenöriella lärandets framtid. Med stöd i studien framhåller hon den lärandeformen som den som tillhör framtiden
i ”vår postmoderna värld”.

Fenomenografin är således en ytterst tveksam metod och entreprenöriellt lärande har vi inte blivit klokare på.


OBS! Läs hur en av Ottenborgs handledare reagerade på kritiken till sina kolleger i Jönköping



7 kommentarer:

  1. Är fenomenografin som idé fel från början? Eller är det utvecklingen av fenomenografin det är fel på?

    Variationsteorin kan sägas vara en utlöpare av fenomenografin, leder variationsteorin i fel riktning? Om variationsteorin leder i fel riktning, hur ska vi då få kunskap om hur variationer i t.ex. undervisning påverkar elevers lärande?

    SvaraRadera
  2. Det är väl fel att säga att något är helt fel, mewn inte finns det mycket som är riktigt i fenomenografin, enligt min mening.

    Variationsteorin kommer alltså efter metoden, vilket är betecknande. Om man hade följt med i psykologin landvinningar i perception och socialpsykologi så hade man fått mycket bättre verktyg att handskas med det som nu ryms under variationsteorin. Inom kognitiv psykologi och inom lingvistik har variationens vikt för lärande tagits upp från allehanda utgångspunkter.

    SvaraRadera
  3. Ference Marton gör i sin forskning några förändringar i hur man traditionellt genomför statistiska undersökningar och dessa förändringar är väl underbyggda. När jag nu försöker få ett grepp om vad fenomenografi är för något så ser jag ett oerhört spretigt teoribygge. Det verkar finnas många som härmar något slags ytlig bild av det Marton ägnade sig åt utan att inse att deras arbetssätt skiljer sig så mycket från det Marton gjorde att de själva måste skapa teorigrunden för att de kan använda sin metod. Fenomenografi är svårt att använda sig av och de som väljer det som ett sätt att slippa förstå mer traditionella statistiska metoder har missat att metoden måste bygga vidare på dessa och kräver ännu mer om den inte ska ge som resultat enbart kvalificerat trams.

    SvaraRadera
  4. Ference Marton gör i sin forskning några förändringar i hur man traditionellt genomför statistiska undersökningar och dessa förändringar är väl underbyggda. När jag nu försöker få ett grepp om vad fenomenografi är för något så ser jag ett oerhört spretigt teoribygge. Det verkar finnas många som härmar något slags ytlig bild av det Marton ägnade sig åt utan att inse att deras arbetssätt skiljer sig så mycket från det Marton gjorde att de själva måste skapa teorigrunden för att de kan använda sin metod. Fenomenografi är svårt att använda sig av och de som väljer det som ett sätt att slippa förstå mer traditionella statistiska metoder har missat att metoden måste bygga vidare på dessa och kräver ännu mer om den inte ska ge som resultat enbart kvalificerat trams.

    SvaraRadera
  5. Erfarenheterna visar att man i en seriös och saklig diskussion som denna har svårt att hålla isär det som utmärker speciella svagheter hos en viss metod från det som utmärker forskarens bristande insikter. Det säger sig självt att en undersöknings resultat blir lidande av förhållandet att ansvarig forskare inte är tillräckligt insatt i exempelvis fenomenografisk metod. Vem lyckas i bridge utan att känna till reglerna?

    I boken "Pedagogik för 2000-talet" (H. Egidius, 2000) tar författaren upp denna metod, vilken utgår från uppfattningen att "man kan hjälpa alla att lära allt" (ibid.,s 157). Det poängteras också att det här handlar om något som "är mer än en metod för forskning och undervisning" (ibid., s 159). Det säger sig självt att man som forskare inte bör använda sig av varken denna eller någon annan metod som man inte är väl förtrogen med och behärskar. Men den som tar sig tid att studera exempelvis "Towards a phenomenography of learning" av Ference Marton kommer att upptäcka att "Phenomengraphy is the art of teaching all things to all men" (1988).

    SvaraRadera
  6. Här liksom tidigare vägrar Bertil Törestad kategoriskt att kommentera mitt inlägg. Anledningen härtill tycks av allt att döma vara att han inte anser ha fått något gensvar på sina inlägg och frågor. Därför undrar jag med viss rätt varför han föredrar moment 22 i stället för att i alla fall försöka föra diskussionen vidare. Det var ju i alla fall du som startade diskussionen Bertil eller hur?

    SvaraRadera
  7. Den forskning jag har kritiserat har stötts eller utförts av Kroksmark och Runesson. Menar du att dessa inte skulle vara förtrogna med sin egen forskning?

    Det jag inte fått svar på är min kritik tidigare om kvalitativ forskning; om intervjuers tillförlitlighet, om möjligheterna att generalisera, om den rådande hegemonin inom forskningen där det lutar kraftigt åt kvalitativa metoder med intervjuer...osv.

    Vad är det för frågor jag inte har svarat på? Du skriver så mycket så det är svårt att hålla koll.

    SvaraRadera