Både skolans arbete och innehåll ska bygga på ett
vetenskapligt tänkande och på beprövad erfarenhet. Vad det senare står för vet
ingen egentligen, så det bryr jag mig inte om här.
Forskning – en
framgångsfaktor heter en konferens som äger rum i november i år i Stockholm och man kan utan att ha tagit del
av den förstå att där hyllas allt som benämns forskning som lärare bedriver. Men kan vi inte stanna upp och
helt allvarligt tänka på vad vi vill att en vetenskapligt utbildad lärare ska kunna? Förutom att få
en allmän uppstramning av det kritiska tänkandet (t.ex. för att kunna se igenom
mer eller mindre förment vetenskapliga undersökningar i media) ska en
forskningskunnig lärare kunna göra goda utvärderingar av lokala eller
nationella pedagogiska insatser. H*n ska dessutom kunna ta del av vetenskapliga
skrifter för att följa forskningen på sitt eget område, både nationellt och
internationellt. H*n ska ha lärt sig att överblicka sammanhang och processer på
ett djupare och mer givande sätt. Inte minst blir den forskningsorienterade läraren
en verkligt mångsidig vägledare i hur man organiserar utbildningen i sitt ämne.
För att kunna nå upp till denna nivå behövs minst en licentiatexamen, vari ska ingå en
grundlig utbildning i alla sorters metodik. Man ska då inte kunna, med
hänvisning till att man inte bör sätta siffror på människor och annat löst prat, smita
undan en duvning i statistiska metoder. Många ser ner på statistik och de
metoder den erbjuder, men i verkligheten är statistik en slags humanistisk
matematik. Moderna statistiska metoder kan studera enskilda människor och
grupper av människor på ett mycket pålitligt och djupt sätt. De som inte gillar
statistik har sällan brytt sig om att studera ämnet. På många institutioner
struntar man nästan i de kvantitativa metoderna och håller sig till de
kvalitativa, vilka dock kan vara bra, rätt använda. Det är delvis därför vi
inom exempelvis pedagogik och didaktik får alla dessa intervjuundersökningar
med ett mycket litet antal individer där deltagarnas upplevelser av något skeende eller fenomen ofta står i fokus. Sedan
sammanförs dessa upplevelsebeskrivningar i grupper (ofta genom invecklade metoder med fina namn) och
där står man med kanske fem olika svarstyper och vad ska man göra av dem? Det
går ju inte att generalisera denna kunskap på ett enkelt sätt till andra
skolklasser i Sverige. Därför måste våra forskande lärare ha en kombination av
kvantitativa och kvalitativa metoder i bagaget för att kunna kalla sig just
forskande lärare.
För den lärare som inte är insatt i forskningens problematik
är det alltför lätt att lockas in i något som kallas forskning, men som i
själva verket är en form av utredningsverksamhet, utvecklingsarbete eller något som närmast kan
liknas vid diskussions- och frågestunder, där man sorgfälligt dokumenterar det som sker.
Sedan kallas ibland dessa dokumentationer "berättelser" och jämställs med
analyser. Här gör amatörforskaren en vanlig sammanblandning, nämligen den mellan
att beskriva något och att förklara något.
Frågan om forskningens roll i skolan är alltför allvarlig
för att överlåtas till pedagoger, didaktiker och andra som är medvetet ensidigt
insatta i forskningens möjligheter, risker och fallgropar. Det räcker med att
titta på avhandlingar och kandidatuppsatser från skolforskningens högskolecentra för att förstå hur lätt man tar på
forskningsbegreppet och hur man därvid lättvindigt låter studenter syssla med
tämligen meningslösa, esoteriska studier som oftast saknar en grundval inom
forskningen, nämligen en tydligt och rakt formulerad forskningsfråga. Vi måste
utbilda våra lärare till sunda forskare med en bred analysförmåga.
Se vidare på min blogg och följ då gärna debatten mellan
mig och Tomas Kroksmark (filer, se nedan). Professor Kroksmark vid högskolan i
Jönköping representerar en syn på
forskning som inte alls stämmer med min, utan snarast kommer in under den
smalare forskning jag beskrivit ovan . Kroksmark har dock inte presenterat sin
egen vetenskapliga syn utan tycker att det behövs en särskild typ av forskning
i skolan. Han famlar dock ifråga om lärarforskning, säger han, och det märker
man i hans skrivningar och i hans adepters produkter. Jag har recenserat några alster
på min blogg. Debatten mellan oss är intressant och viktig och har följts av
ovanligt många åtminstone på min blogg och säkert även på Tomas Kroksmarks.
Hej!
SvaraRaderaJag har läst några av dina artiklar och även kommentarer av dessa artiklar till forskning i allmänhet och skolforskning i synnerhet. Först vill jag säga att jag anser att dessa artiklar tillför väsentliga synpunkter på forskning, t.ex. vad gäller metoder. Dock tenderar resonemangen i inte minst kommentarerna att hamna i någon form av antingen eller, antingen ett positivistsiskt eller ett relativistiskt angreppssätt, antingen kvantitativ eller kvalitativ metod etc. Och frågan är om det blir så fruktbart i längden.
Ett sätt att resonera kring forskning är att utgå från det perspektiv eller den teori som forskaren lägger fram och där studera hur: a)ontologi, b) epistemologi och c) metodologi och relationerna mellan a-b-c framträder i detta perspektiv eller teori.
Sett utifrån en sådan studie kunde man tänka sig en indelning i tre grundperspekti: ett positivistiskt, ett realistiskt och ett relativistiskt. Denna indelning har jag tagit till mig och den löser inte alla problem men den tydliggör lite av vilka problem som respektive perspektiv har att hantera. Exempelvis har Daniel Selden (2005) skrivit en sociologisk avhandling som berör dessa tre perspektiv.
Tack för din kommentar!
SvaraRaderaI kommentatorsfälten finns ju knappast plats för några breda analyser eller utläggningar av forskningmetodik. Den indelning du förespråkar är ju en av många och jag vet uppriktigt sagt vilken som ligger närmast någon sanning. Att jag i bland skulle bli relativistisk i min syn överraskar mig. Jag tycker nog att jag håller mig till traditionelkl vetenskap med stringens, reliabilitet, validitet osv. Dock vill jag ibland i diskussion med skolforskare som ju envisas med sina superkvalitativa metoder ibland ge en viss credit till dessa. Har du sett debatten mellan mig och Tomas Kroksmark häfr och på hans blogg tomaskroksmark.se. Skulle vara kul att hära vad du äörligt anser.