Vad ger framgång i studierna?

Pia Rosander, Lunds universitet och högskolan i Kristianstad har gjort ett gott jobb i sin avhandling som behandlar olika prediktorer för akademisk framgång. Förutom IQ använder hon personlighetsdrag och lärstilar som oberoende variabler. Hennes genomgång av intelligensforskning och personlighetsforskning är verkligen grundlig och nästan heltäckande.

Rosanders förnämsta fynd är att både intelligens och personlighetsfaktorer påverkar en students akademiska resultat. När det gäller personlighet förlitar hon sig helt på den numer dominerande s.k. Big 5-modellen, vilken inkluderar följande personlighetsdrag:  Öppenhet, Plikttrogenhet, Utåtriktning, Vänlighet, Neuroticism.  Det är plikttrogenhet som Rosander finner korrelerar högt med akademisk framgång tillsammans med intelligenskvot. Dessutom befinns studenters lärstilar på ett mer komplicerat sätt vara kopplade till studieframgång.

Rosander bygger sin framställning på den s.k. traitpsykologin (trait= egenskap på engelska), dvs. individers egenskaper på en hög abstraktionsnivå är med i resonemangen. Traitpsykologin bygger på att de beteenden som är nära kopplade till vissa egenskaper är stabila över tid och för varje individ oförändrade över situationer. Detta gör att trait-psykologin i praktiken är en förenkling av verkligheten eftersom externa förhållanden inte räknas som påverkansfaktorer när det gäller beteenden och därmed deras bakomliggande egenskaper. Dessutom har Big 5-modellen den svagheten att den egentligen borde heta Big 30, eftersom var och en av de fem stora egenskaperna består av sex fasetter. Pliktrogenhet, som då Rosander visar har samband med akademisk framgång, bygger i sin tur på följande fasetter: hårt arbetande, välorganiserad, punktlig, ambitiös, noggrann och uthållig. Med ens kanske resultatet då inte framstår som så förvånande. Tanken att en student som är framgångsrik skulle kunna vara motsatsen till dessa fasetter, dvs.  inte komma i tid, oambitiös, föga uthållig, oorganiserad, inte gilla att arbeta och slarvig förefaller ju egendomlig.

Lärstilar är ett omdiskuterat område och de tämligen otydliga resultat som Rosander får fram är inte värda att ta på allvar förrän de har reproducerats. Samma gäller diskussionen om att kvinnor ofta drivs att  prestera på grund av oro och ångest för att misslyckas. Dessa påståenden torde också behöva replikeras.