torsdag 26 juli 2012

Lärare forskar om skolan

Jonsson, E-L., Nilsson, A., och Simonsson, H. (2011). Elevers användning av vetenskapliga argument och metoder. En fenomenografisk studie. Didaktisk tidskrift, 20 (3), 181-206
Ursprungligen publicerad som C-uppsats.
Ribbaskolan i Gränna är en s.k. modellskola. Dess primus motor är professor Tomas Kroksmark vid högskolan i Jönköping. Skolan är bl.a. avsedd att ge lärarna möjlighet till vidareutbildning i forskningsarbete fram till magisterexamen. År 2011 skrev femton lärare sju c-uppsatser om lärandefrågor. Dessa lades fram i juni förra året. Det har ju på senare år kommit propåer om att skolforskningen inte tar upp relevanta frågor för lärarprofessionen och dessutom att resultaten inte når ut till lärarna. Dessa forskningsansatser är då ett försök att råda bot på dessa brister.
En av dessa c-uppsatser förekommer också i Didaktisk tidskrifts senaste nummer (nr 3, 2011), där lärarna Eva-Lena Jonsson, Anneli Nilsson och Helena Simonsson tar upp frågan om elevers förmåga att ta till sig och använda vetenskapligt tänkande. De har intervjuat elva elever i en åttondeklass i Gränna och då studerat om elever använder och föreslår vetenskapliga argument och metoder när de ställs inför frågor om samhället och världen.
Metoden de använder är Ference Martons fenomenografiska ansats där individers tolkning och uppfattning av omvärlden står i centrum. De elva elevernas kön är okänt för läsarna, men dessa ställdes inför tio frågor av typen ”Hur gör forskare för att avgöra om något är sant?”
”Blir det varmare på jorden p.g.a. det vi människor håller på med?” och ”Kan man få reda på sin personlighet genom att studera horoskop?” Följdfrågor ställdes för att fånga in svaren så brett som möjligt. En av författarna ställde frågor och en annan förde anteckningar.
Som bas för kategoriseringen av svaren stod de två huvudfrågeställningarna:
*Använder eleverna vetenskapliga argument?
* Föreslår eleverna vetenskapliga metoder?
Svaren på de tio frågorna dikotomiserades på två sätt:
a) använder/använder inte vetenskapliga argument vid frågans besvarande
b) föreslår/föreslår inte vetenskapliga metoder för att besvara frågan?
En chi2-testning visade att dessa två variabler inte är oberoende av varandra ( de hängde alltså ihop). I uppsatsen används ordet ´korrelera´, vilket utgör felaktig terminologi. Detta innebär att de undersökta eleverna i samma utsträckning tänkte i vetenskapliga banor både när de besvarade frågorna med redan känd kunskap och då de skulle hitta ett sätt att besvara frågan
Uppsatsens utformning är långt ifrån idealisk. Alltför många sidor upptas av tabeller där frågornas svarskategorisering enligt ovan sätts siffror på. Därefter presenteras tabeller för varje individ, vilket tillsammans ger 21 tabeller. Orden försvinner lätt i ett sådant siffersvall.
Resultaten är dock intressanta och förbluffande. Det visar sig att nära hälften av eleverna tror på horoskop, och att Gud åberopas som förklaring i flera fall. Förklaringen härtill är att skolan ligger i en kristen bygd, där vetenskapliga synsätt på olika sätt kan tänkas ha lägre prioritet. Genomslaget för vetenskapligt tänkande är betänkligt svagt. Skolan har här att ta ett tydligare ansvar och inte glida på sanningar för att tillfredsställa lokala kulturers subtila anspråk på att sitta inne med sann kunskap.
Uppsatsen bygger på ett mycket litet material (som ju ofta är fallet i kvalitativa undersökningar) och den kvalitativa ansatsen bidrar till att förminska resultatens vikt. Den tolkning av verkligheten som ju ligger i den fenomenografiska metodens kärna äger knappast rum, utan kategoriseringen av svaren är en enkel tudelning i icke-vetenskaplig/vetenskapliga grupper, till vilket man inte behöver en elaborerad ansats som den fenomenografiska. Det är också pedagogiskt svårt att tala om mättnad när endast två typer av svar återfinns.
Detta är en uppsats från den första kullen av forskande lärare, vilken även accepterats av Didaktisk tidskifts redaktion. Den torde av detta skäl kanske kunna anses som en av de bästa. Det gör en tyvärr en aning nedstämd över verksamheten hittills. Antingen är det studenternas bakgrundskunskaper som är för svaga eller så är det handledningen som fallerar. Resonemangen kring validitet och reliabilitet antyder ett bristande handlag med statistiska termer och även uppsatsens övriga upplägg som disposition och resultatpresentation kunde ha varit betydligt bättre och framförallt klarare. Dessutom bör inte tre studenter dela på ett c-uppsatsarbete. Arbetet ska ju vara självständigt.
Ett tips till nästa gång, då ett liknande upplägg planeras, är att i stället använda enkäter och ta in mer data och därefter behandla de inkomna svaren på ett mer differentierat sätt så att olika individers svarsmönster kan kartläggas, t.ex. med s.k. klusteranalys. Forskningen skulle därmed ge mer handfast och generaliserbar kunskap.

2 kommentarer:

  1. Jag har läst denna C-uppsats och jag finner din kritik i stort sätt berättigad. I synnerhet vill jag uttrycka följande validitetsluckor:

    a) Ett nästan obefintligt populationssegment (stickprov) har valts ut. Det finns ingen anledning att välja för få elever när man har möjlighet till ännu flera och till och med från olika områden.

    b) I metoddiskussionen (ytterst mager enligt min mening) framställs att: ”Vi är nöjda med bredden i våra intervjufrågor. Vi såg inga tecken på att eleverna kunde lista ut vad vi lyssnade efter och vilka svar vi ville höra”.

    Denna resonemang utgör ingen validitetsutvärdering utan snarare ett emotionellt tillstånd.

    c) Vad innebär” relativt hög reliabilitet” egentligen? Om det finns visa kontexter där reliabiliteten är låg, hur många är dessa i proportion till de miljöerna reliabiliteten är hög? Om vi antar att det finns flera kontexter där reliabiliteten är låg, varför kan vi inte vänta med resultatet och undersöka en större population? Är den snabba publiceringen viktigare än vetenskapligheten i sig? D.v.s. validitets och reliabilitetsprincipen?

    d) Underlaget för en signifikant korrelation mellan elevernas socialbakgrund (stor andel kyrkligt aktiva) och deras svar är obefintligt. Av själva undersökningen framkommer endast en elev som refererar till Gud som människans skapare och samma elev avfärdar horoskopen, vilket är vetenskapsrimligt.


    e) Det hävdas ytterligare att: ”Vår studie har inte fångat hur politisk bakgrund påverkar hur eleverna tänker om vetenskapliga frågor. Det hade varit intressant att få med även denna sociokulturella faktor i resultatet”. Det faller sig logiskt att undra på vilka grunder framställs att det finns en korrelation mellan socialbakgrund och svaren.

    f) Tillförlitligheten av den fenomenografiska ansatsen bör diskuteras öppen och med argument.

    Min konklusion är att eleverna inte kan tänka vetenskapligt och granskande om de inte har möjlighet till en vetenskapsteoretisk undervisning, d.v.s. elementär vetenskapsteori och metodologi. Vetenskapsteori är i sin tur en filosofisk gren som borde undervisas redan vid grundskolan. Vill vi verkligen förändra en attityd bör vi också göra någonting effektivt för att implementera en förbättring.

    Konstantin Meleounis

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig till 100 % !

    SvaraRadera