söndag 8 april 2012

Elevers attityder...

 
Idag kan vi säga att en elev har en attityd, och då mena att hen är speciell, knepig eller svår att förstå. Men attityd  inom psykologin betyder vilken hållning en människa har till någonting, t.ex. hur en viss elev ser på lärare. Då måste man tänka i tre lager: 1) Vad har eleven för känslor inför lärare? Hur är det spontana allmänna intrycket? 2) Vilka tankar och kunskaper har eleven om lärare? och 3) Hur är elevens beteende mot lärare? Känsla, tanka och beteende bildar tillsammans en attityd.

Kan man då ändra en elevs negativa attityd mot lärare? Ja, men det är svårt. Det hjälper knappast att tala om för eleven hur hen ska uppföra sig Det man måste göra för att få till stånd en förändring är att först försöka ändra elevens beteende mot en lärare eller lärare i allmänhet.
Om eleven börjar uppträda trevligt mot läraren så uppstår nämligen det som psykologerna kallar kognitiv dissonans. Det innebär en  obalans mellan tanke, känsla och beteende. Om beteendet görs positivt och tanke och känsla är negativa så vill eleven komma bort från detta tillstånd och ändrar då också på sina tankar och känslor inför lärare. Då uppnås kognitiv konsonans, dvs. en samklang mellan de tre attitydkomponenterna.

Men då återstår frågan: Hur ändrar man elevens beteende? Jo, det kan ske på många sätt. Läraren kan själv börja uppträda på ett annorlunda sätt mot eleven, eleven kan ges extra positiv uppmärksamhet eller eleven kan på något sätt fås att känna sig som centrum i klassen. Sådana enkla ting kan ge effekt och om läraren då lyckas kan en total attitydförändring komma till stånd.

9 kommentarer:

  1. Intressant inlägg! Som lärare på ett SiS-hem, för den oinvigde ett ungdomshem inom Statens Institutionsstyrelse, så möts jag "dagligen" av ungdomar som oftast har misslyckats i skolan innan de kommer till oss. Lärare står inte högt i tak( liksom poliser m.fl.). Men trots allt lyckas vi med ganska enkla medel vända eleven till att börja tro på sig själv, att börja prestera i skolan, att få en tilltro till vuxna o s v. Hur intressant och stimulerande arbete som helst!

    SvaraRadera
  2. Det gläder mig att Törestads analyser idag visar tendenser att sträcka sig aningen längre än till lärares tillkortakommanden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klarar du att se ett helt spektrum!? Bra.

      Radera
  3. Att den anställde läraren på SIS-hemmet ibland tycker sig kunna vända elevernas tilltro till sig själva beror självklart på att det på SIS-hemmet finns enorma resurser, typ en lärare en elev. Jämför resurserna i skolan - en lärare på 30 elever ibland.
    Å andra sidan är väl inte utvärderingarna efter SIS-hemsvård så särskilt lysande alltid, trots stora resurser.....
    /reflekterar en annan Anonym än den som uttalar sig ovan.

    SvaraRadera
  4. Synd att så många insiktfulla kommentarer kommer från människor som inte vet vad de heter....

    SvaraRadera
  5. Visst finns det många sätt. De sätt som du nämner används dock i stor utsträckning med synnerligen dåliga resultat.

    tråkmagistern

    SvaraRadera
  6. Hej Bertil,

    Tack för kommentaren på min blogg om Otterborgs avhandling om entreprenöriellt lärande. Min blogg hade strulat till det och din kommentar hade därför kommit i skräp posten (det händer någon enstaka gång dessvärre i Wordpress). Din kommentar är självklart publicerad nu (intressanta synpunkter från dig).

    Ha en trevlig dag,
    Fredrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har lagt ut information om detta tekniska problem på min blogg permanent nu. Det är viktigt för min del att kommentar fältet ska vara öppet för fri diskussion.

      Radera
  7. Viktig inlägg Bertil. Jag tror att man som lärare måste förstå att man representerar en institution och att det tar tid att bygga upp ett förtroende. Anonyme läraren på SIS-hemmet har dock alldeles rätt i att det går att vända med mycket enkla medel. Genom att enträget möta eleven som en person och ha höga förväntningar från början (inga förutfattade meningar) och istället diskutera eller kritisera händelser i sak så är det min erfarenhet att man når långt. Tänk en så självklar sak som att verkligen lyssna och att återkoppla till det man hört, lyfta fram det som är tänkvärt i det eleven sagt och samtidigt visa att man själv inte sitter inne med några universella svar.

    SvaraRadera