måndag 21 maj 2012

Mer vetenskaplig forskning om skolan behövs

 
Hermeneutik diskuteras återigen och ställs upp som en fullt likvärdig, ja, överlägsen, partner till mer kvantitativa metoder. Detta är synnerligen allvarligt och hotar att förstöra det vetenskapliga landskapet, där många krafter borde syssla med mer relevant kunskapssökande kring skolan och de frågeställningar som dess verksamhet ständigt ger upphov till.

I dagens skolforskning dominerar  tolkande, hermeneutiska angreppssätt. Den typiska studien består av intervjuer med ett mycket begränsat antal människor från någon plats i landet inom ett visst sammanhang och dessa ska då få uttala sin syn på något fenomen i skolan. Deras nedskrivna uttalanden analyseras sedan och genom att föras samman i kategorier, vilkas presentation med smärre utvalda citat från intervjuerna får utgöra hela den sammanlagda resultatredovisningen.  Den viktiga frågan som efter en studies avslutning borde ju vara:  Vad använder man nu denna kunskap till? Den frågan tas sällan upp i dessa studier utan man anser sig närmast med automatik ha fått en ökad förståelse av hur människor tänker om det undersökta området. Närmast omedvetna generaliseringar av resultaten sker ofta. Ett exempel på den här typen av studier är de som sker med hjälp av den fenomenografiska ansatsen, som är en svensk variant av upplevelse- och uppfattningsskolan, som tyvärr fått alltför starkt fäste inom skolforskningen.

I denna ansats undersöks utsagor om specifika domäner, så som de intervjuade deltagarna har uppfattat dem genom sina frågesvar. Den forskare som gör intervjuerna gör ofta även analysen av materialet och även den slutliga rapporten Sedan är studien avslutad och man påpekar ofta avslutningsvis att den gett ytterligare kunskap om mänskliga förhållningssätt till de undersökta fenomenen.  Denna slutsats tas ofta för given, utan tanke på de oerhörda begränsningar studierna ofta har i form av urval av deltagare och dess begränsade lokalitet.

De resultat man fått fram låter sig dock inte på minsta sätt generaliseras och den förståelse man tycker sig få är begränsad till vad folk har yttrat under intervjuerna. Man vet sedan länge från annan gedigen forskning att intervjuer är ett svagt instrument för att fånga in människors syn på tillvaron, bortom rent social önskvärda svar. Ofta har människor inte någon genomtänkt idé om allt som rör sig mellan himmel och jord, utan man svarar det som man tror förväntas av en. Att sedan bygga sin förståelse på ett sådant bräckligt fundament är verkligen att underlåta att ta in väletablerade kunskaper om hur människors kognitioner, attityder och uppfattningar fungerar i en social kontext.

Dessutom tillkommer det faktum att forskaren/intervjuaren ofta gör hela arbetet själv från intervjuer till avrapportering. Detta introducerar ytterligare en risk för snedvridning av data. Inom psykologin har intervjuareffekter studerats ingående under lång tid och dessa är väl kartlagda. Att helt bortse från forskarens omedvetna inflytande i hela forskningsprocessen är ett oförlåtligt fel som bara det egentligen kullkastar varje studie av detta slag.

Hermeneutik har sitt klara användningsområde inom vissa discipliner, där data från levande människor inte kan erhållas på andra sätt. Inom religionsvetenskap, historia och litteraturvetenskap blir naturligtvis huvuduppgiften att producera väl underbyggda tolkningar, men när vi har att göra med skeenden i skolans värld så kommer vi inte långt med upplevelsedata från några få individer i landet, studerade genom intervjuer och genom en enda forskare, hur mycket förförståelse denna än rapporterar. Den vetenskapligt skolade inser lätt att resultaten blir slumpmässiga och mer eller mindre förvrängda och därmed till föga hjälp för att öka kunskaperna om elever och lärares situation i skolan. En hel del av förförståelsen (fördomarna) ligger dessutom på ett för forskaren omedvetet plan.

Det är svårt att förstå varför hermeneutik har kommit att så dominera forskningsansatser inom
skolforskningen. Nästan samtliga pedagogikprofessorer förskriver sig till denna tradition, vilket gör att metoden förs vidare till senare generationer. Det är också lätt att se att man på lärarutbildningarna favoriserar kvalitativa metoder framför kvantitativa, när det gäller undervisning, litteratur och uppsatsskrivning. Kan möjligen en slags rädsla för bearbetning och analys som involverar statistik vara en avskräckande faktor? Är så fallet är det verkligen ett underbetyg till skolforskningen om man medvetet håller sig borta från vissa potenta modeller.

Det är svårt att debattera med representanter för kvalitativ och hermeneutisk forskning. De viker gärna undan med repliker som ”vi har en annan vetenskapssyn än du” och dylikt. Men en vetenskapssyn som inte ens tar fundamentala hänsyn till allmänt accepterade felkällor ger jag inte mycket för. Att bara tro på vad människor säger och inte bry sig om deras kognitivt omedvetna processer (som nu är väl belagda) närmar sig paradoxalt nog snarast en nybehaviorism, där inga inre processer accepteras utan människors uttalade föreställningar kan tas som perfekta vittnesutsagor.

46 kommentarer:

  1. Du och jag har diskuterat en hel del redan och några upprepningar behövs säkerligen inte. Men jag ger dig rätt i att hermeneutiska studier inte är tillämpbara i alla ämnen. Dessutom vill jag inte dra slutsatsen att alla hermeneutiska studier, verkligen är det. Det krävs oerhört mycket av den som skall genomföra en hermeneutisk studie om det är intervjuer man skall använda.

    Jag håller därför med dig gällande förekomsten, men inte när det handlar om hermeneutik som vetenskap. Det är användningen av den som jag kan vara kritisk emot, därför att det skapar missuppfattningar om dess vetenskaplighet och existensberättigande.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig Monika.
    Ska nu göra hermeneutiska studier måste man förstå deras begränsningar, kunna kognitionsvetenskap någorlunda och då gör man inte sådana studier!

    SvaraRadera
  3. Jag håller med Bertil! Kvackare! Kolla om de har några riktiga ämneskunskaper. Nada. Sekteristiskt kodspråk utan verklighetsförankring (framsilat utifrån intervjuer med max tre personer) är naturligtvis smidigare än att bedriva riktig forskning. Men att man faktiskt kan försörja sig på detta...

    SvaraRadera
  4. Ett mycket balanserat inlägg som visar på svagheterna och farorna med att använda hermeneutik eller andra liknande kvalitativa metoder som innebär alltför mycket av tolkande. Det kändes också bra att du och Monika är överens om de grundläggande principerna och vad som bör avgöra om en metod ska användas. När det gäller att tillämpa dessa principer tror jag att jag hamnar mycket närmare din ståndpunkt än Monikas då jag tycker att hermeneutiken i stort sett aldrig bör användas inom skolforskning.

    Det är klart att det finns situationer då tolkande metoder snabbare leder till resultat men det är mycket viktigare att undvika felaktiga forskningsresultat än att producera stora mängder av resultat snabbt och det borde finnas en stor varningsflagga för de som vill välja den breda vägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lena Bergström21 maj 2012 22:25

      Ja, Jan, det kan gå snabbare att få resultat kvalitativa, tolkande metoder - men om det ska gå snabbt kan man ju ringa runt i bekantskapskretsen och fråga om deras "upplevelser" ;-). Ett problem är, som Törestad påpekar, att många nog väljer kvalitativa metoder för att det inte behärskar de kvantitativa. Och man tror att det är enklare - med en gnutta vardags-sunt-förnuft - att intervjua, observera och tolka. Alltså, "metodamatörism". Detta kan man ju se i åtskilliga studentuppsatser, till exempel.

      Radera
  5. Kan ni, som är inne i den akademiska världen, förklara för mig hur "forskning" bestående av några få intervjupersoners tyckande kan godkännas? Som journalist tänker jag på det slitna uttrycket "en rundringning som vi på Ekot har gjort visar att..." - det vill säga enkel bruksjoyrnalistik som slängs ihop på en förmiddag. Men det här ska vara forskning som motsvarar kanske en termins studier på magisternivå till exempel. Jag har själv läst vissa uppsatser som fått mig att tänka på kejsarens nya kläder... /Journalist

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan bara svara på det om jag har tillgång till uppsatserna och kan bedöma hur studenter för att ta den gruppen, gått tillväga. En uppsats kan vara vetenskaplig även om det är få intervjuer, men då måste de noga analyseras och tolkas, samt presenteras på ett speciellt sätt.

      Intervjupersonernas tyckande är en sak, och studenters förhållningssätt till detta är en annan. En frågeställning skall aldrig innehålla - Vad tycker x och x om detta? Eftersom detta ofta resulterar i att man skriver - x och x tycker si och så. Men det vet vi inget om, endast vad de sagt vid ett speciellt tillfälle.

      Men, som sagt - jag måste alltid läsa en uppsats eller rapport för att kunna uttala mig om varför den blivit godkänd.

      Radera
  6. Jan!

    "När det gäller att tillämpa dessa principer tror jag att jag hamnar mycket närmare din ståndpunkt än Monikas då jag tycker att hermeneutiken i stort sett aldrig bör användas inom skolforskning."

    Jag vill nog öppna upp för en icke så kategorisk hållning, för det finns de som klarar av det. Själv avstår jag från att använda hermeneutiken om jag samlar material genom intervjuer, eftersom det är ett alldeles för tidskrävande och djuplodande analys- och tolkningsarbete, om man skall komma ens i närheten av rimliga tolkningar.

    Jag har haft några studenter som skrivit hermeneutiska uppsatser men det har varit om Platon och om konst. Då fungerar det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ett i "stort sett" med som gör att hållningen inte är kategorisk men samtidigt vill jag att huvudbudskapet ska vara enkelt. Pedagogisk forskning ska producera resultat som är avgränsade och har hög giltighet. Det finns ingen anledning till att vetenskapsområdet ska ägna sig åt något annat.

      Ditt exempel på när hermeneutiken fungerar har jag två stora invändningar mot.

      1. Är hermeneutiken en metod som ska användas av studenter över huvud taget. Jag upplever den som alldeles för svår för det.

      2. Är uppsatser om Platon och konst inte väldigt långt från pedagogik. Hur stora sidospår ska vi betala för?

      Radera
    2. Högskolestudier betalas av våra skatter? Det är alltid någon annan som måste uppoffra något de önskar för att betala lärare, lokaler etc.

      Radera
    3. Du menar alltså att alla skall betala skatt, men det är vissa som skall bestämma vad studenter har rätt att fördjupa sig i. Tänk då om det kommer en regering som bestämmer sig för att matematik inte är värt att satsa på, så ingen student får skriva en uppsats om matematik.

      Ja, alla får vi uppoffra något om vi skall tala i dessa termer - jag som inte har några barn får betala för barnomsorg, skola mm. Dessutom får jag vara med och betala för alla stora idrottsengagemang, polisens arbete under fotbollsmatcher och idrottsmäns sjukskador då de blir sjukskrivna. Och många har vuxna barn så det får offra en del dom också.

      Så gott som allt betalas av våra skatter. Och vi är alla med och betalar för någonting vi inte har någon nytta av själva. Om det är att uppoffra sig - ja, så ser inte jag det som. Det är väl så det är - ofta jämnar det ut sig.

      Men nu är det ju inte så att vare sig Platons pedagogik eller konstens värde i meningen estetik inte skulle gagna pedagogiken. Det gör den i högsta grad.

      Radera
  7. Per Faxman Johansson22 maj 2012 09:03

    Kan bara hålla med Bertil, och gläder mig åt att du lyckats beskriva din syn på det hela på ett så tydligt men ändå "lagom" utförligt sätt för en lekmän på området. Denna text tänker jag sprida vidare.

    SvaraRadera
  8. Jan

    1. Det är tveksamt om studenter ska ge sig på hermeneutiska
    ansatser. Om någon beteendevetare öht ska göra det.

    2. Kan nog hålla med dig. Pedagogisk forskning har en tendens att expandera...

    SvaraRadera
  9. David Rosenlund22 maj 2012 21:41

    De problem som Törestad pekar på i sitt inlägg är allvarliga. Att metoder, som intervjuer till exempel används utan att man tar hänsyn till de nackdelar och risker som är behäftade med den metoden är mycket problematiskt. Frågan är om det innebär att metoden som sådan skall förkastas? Valet av metod bör vara avhängigt forskningsfrågan och den tillgängliga empirin och sedan skall givetvis metoden användas på ett så korrekt sätt som möjligt med största möjliga transparens.

    Att kvalitativa metoder är beroende av tolkningar innebär att kravet på transparens är högt så att läsaren kan avgöra om tolkningarna är rimliga. Finns inte den möjligheten är det mycket problematiskt.

    Att behandla kvantitativa metoder som att de står fria från tolkningar är också problematiskt. I forskarens val av teorier, forskningsfrågor, empiriinsamling,bearbetning och tolkning av resultatet finns det inslag av tolkningar som torde påverka utfallet av forskningen i samma grad som tolkningarna gör vid användandet av kvalitativa metoder.

    Jag menar att det viktiga är att man använder en metod som lämpar sig för det man vill ta reda på och att man tillämpar den metoden på ett korrekt och transparent sätt. Att förkasta antingen de kvalitativa eller de kvantitativa metoderna vore att göra skolforskningen otjänst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skillnaden mellan kvalitativ och kvantitativa forskningsansatser är att kvalitativa sådana h e l t
      bygger på tolkning, medan kvantitativa resultat kan analyseras av envar som är kunnig i metoderna.

      Jag skulle vilja se mer hållbara argument för kvalitativ forskning inom skolan än att den bara ska finnas kvar.

      Radera
  10. David Rosenlund23 maj 2012 11:21

    Kvalitativ forskning bör finnas kvar inom skolforskning eftersom det finns forskningsfrågor för vilka dessa metoder är väl lämpade.

    Inom historiedidaktiken har mycket av den för undervisningen mest användbara forskningen kommit fram genom undersökningar gjorda med kvalitativa metoder. Se till exempel:
    Lee och Howsons "Two out of five did not know that Henry VIII had six wives" och Shemilts "Drinking an ocean and pissing a cupful." båda finns i Symcox & Wilschut (eds.) National history standards: the problem of the canon and the future of teaching history.

    I dessa två artiklar presenteras forskning om hur elever hanterar sådan historia som de möter i klassrummet. Studierna är gjorda genom kvalitativa bearbetningar (tolkningar) av elevers skrivna svar och med intervjuer om hur eleverna tänkte när de svarade. Författarna argumenterar för sina tolkningar och använder citat för att ge läsaren möjlighet att värdera tolkningarna. De problem som finns med materialet lyfts också fram, till exempel i vilken grad man kan generalisera utifrån resultaten.

    Det är exempel på sådan skolnära forskning där kvalitativ metod kommer mycket väl till pass. Denna typ av forskning kan sedan användas för att förbättra historieundervisningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är klart att man argumenterar för kvalitativ forskning om man just gjort en studie med sådan inriktning. Problemen är dock stora: Intervjuer är opålitliga rent generellt, vilket är välbekant, människor kan inte svara vad de tänkt eftersom tänkandet i sig inte kan återges, generalisering är en komplicerad metod där tom ansatser, som uttryckligen eftersträvar generalisering ofta brister i effektivitet.

      Observera att undersökningar av kvalitativt slag ofta inbegriper en forskare som gör allt själv från början till slut. En enda persons fördomar kan alltså helt snedvrida resultaten. Att presentera sin förförståelse hjälper föga eftersom sådan i hög grad är omedveten.

      Radera
    2. Vill du förklara för mig hur man har kommit fram till att förförståelse i hög grad är omedveten? Hur ser man på graden av omedvetenhet. Vad är omedvetenhet? Att man inte själv kan få fram det men att andra kan, eller att inte någon alls kan det?

      Hur kan man få fram att något är omedvetet?

      Eller talar man om att delar av vår förförståelse är mer eller mindre medveten? Det är ju en viss skillnad här, jämförelse med något som är omedvetet.

      Radera
    3. Återigen Monika så är det jag skriver väl belagt genom decennier av psykologisk forskning. Om du vill veta något mer om omedvetna processer föreslår jag du ska skaffa dig en grundbok i psykologi eller kognition.

      Självklart finns det inte utrymmer här för att redogöra för den forskningen, som bl.a. har ägt rum i Sverige.

      Den 24 maj 2012 06:37 skrev Monika Ringborg :

      Radera
    4. Jag har läst grundbok i psykologi, samt Freud, Jung, Jaqan m.fl. samt en del psykologiska artiklar och ingenstans kan jag hitta att man ser förförståelse som omedveten och hur man fått fram det. Jag har dessutom läst en hel del filosofi om medvetandet och om vilka möjligheter man har att tränga in i det man ser som det omedvetna..

      Om du som på annat håll vill påskina att jag är okunnig, undrar jag varför du inte på ett relativt enkelt sätt kan säga det ... annars uppfattar jag dig som ganska undvikande och luddig.

      Jag kan förklara fullständigt hur hermeneutiken behandlar förförståelsen ... och på vilka grunder man har fått fram den. Jag hänvisar inte någon till att läsa en grundbok.

      Radera
    5. Jag menade Jaques Lacan förstås... Trött ibland och drar ihop för- och efternamn :)

      Radera
    6. Om tolkningar av det omedvetna är beroende av det medvetna som är påverkade av det omedvetna av de som tolkar spåren, mönstren mm, hur skall man då veta att det man tolkar med det medvetna är det sanna om det omedvetna.

      Ni har inom psykologin, som jag ser det, samma problem som vi har inom hermeneutiken mm. Ni är inte närmare sanningen än vad vi är.

      Radera
    7. Monika

      Det omedvetna jag talar om är inte det omedvetna Freud talade om. Det är verkligen mystiskt och obevisat. Nej, det omedvetna jag diskuterar är de omedvetna kognitiva processer som styr en hel del av vår verklighetsuppfattning. Fördomar (eller förförståelse!)arbetar i hög utsträckning under medvetandets tröskel. Med listiga experiment är det mycket lätt att bevisa detta. I experiment är resultaten vad gäller detta så klara att något tolkande behövs inte. Den stora svagheten med hermeneutisk tradition är att man helt utesluter omedvetna processer och tror att det folk säger stämmer till 100%. Det gör det inte. Lär du dina studenter att människor att de alltid vet vad de talar om? Att tolka vad andra säger innebär flera stora felkällor. OK?

      Radera
    8. Monika

      Det omedvetna jag talar om är inte det omedvetna Freud talade om. Det är verkligen mystiskt och obevisat. Nej, det omedvetna jag diskuterar är de omedvetna kognitiva processer som styr en hel del av vår verklighetsuppfattning. Fördomar (eller förförståelse!)arbetar i hög utsträckning under medvetandets tröskel. Med listiga experiment är det mycket lätt att bevisa detta. I experiment är resultaten vad gäller detta så klara att något tolkande behövs inte. Den stora svagheten med hermeneutisk tradition är att man helt utesluter omedvetna processer och tror att det folk säger stämmer till 100%. Det gör det inte. Lär du dina studenter att människor att de alltid vet vad de talar om? Att tolka vad andra säger innebär flera stora felkällor. OK?

      Radera
    9. På varje ställe där jag talat om hermeneutiken har jag aldrig skrivit att den menar att det folk säger stämmer till 100%. Tvärtom!

      Men vi kommer inte längre, för listigheten står människor för och hur som helst måste väl även experimenten tolkas, men först konstrueras av just människor.

      Det är inte min uppgift som pedagog att berätta för studenter att folk inte vet vad de talar om. Men att vi bär med oss en del genom uppfostran som vi kanske inte står för om vi verkligen börjar att ta ställning själva.

      Du tar inte till det jag skriver utan gör om det så det passar dig. Det kanske inte du vet om att du gör! :)

      Radera
    10. Men hur kan man veta varifrån det människor säger har sitt ursprung?

      Hermeneutiken ser att det vi talar om har referenser till den värld vi lever, den utbildning vi går igenom, den kultur vi lever inom. När vi finner stöd för våra tolkningar genom detta, kan vi säga - Ja, det är en rimlig tolkning.

      Men det vi inte kan få fram genom detta kan vi dra slutsatsen att det hör till något vi inte kan få stöd för - det kan vara vår egen eller andras förförståelse. Dessa tolkningar läggs inte fram utan stryks.

      Tolkningarna prövas precis på samma sätt som hypoteser, med det undantaget att inom hermeneutiken kan flera tolkningar existera parallellt tills ny fakta kastar omkull dem. Och en ny prövning måste ske.

      Att detta skulle vara ovetenskapligt har jag mycket svårt att förstå.

      Nu har jag sagt det så många gånger, att jag inte säger det en gång till.

      Radera
    11. Bra Monika!

      Då kan du väl ge mig ett par exempel på områden där tidigare hermeneutiska tolkningar har förkastats och ersatts av nya.

      Radera
    12. Det är något som görs hela tiden så det kan vara svårt. Men om vi går till de hermeneutiska filosoferna själva kan man se hur den filosofin ständigt har ersatt sina tolkningar av världen och människans plats i den. Det är t.ex. stor skillnad mellan Schleiermacher och Ricoeur.

      Det viktigaste jag ville få fram var att dina argument inte håller vad gäller att hermeneutiken skulle låta allt gå igenom utan prövning.

      Det är bra Bertil att du avvisar hermeneutiken, för du skulle aldrig kunna göra en sådan studie. Lika lite som jag skulle kunna göra ett psykologiskt experiment

      Och det är väl lärdomen här - att inte försöka sig på att gå in och göra sådant man inte behärskar till fullo, för det då det blir fel och det är då man blir kategorisk.

      Radera
    13. Som jag gissade; inget svar.

      Men Monika, hur kategorisk är inte du?

      Radera
    14. Du fick ett svar, men du är inte så bra på att svara du heller ;-)

      Vi kan väl alla vara kategoriska, men när det gäller om tolkningar är rimliga eller inte, ja då är jag nog relativt öppen.

      För övrigt är jag inte så kategorisk att jag inte kan tillåta och erkänna andra vetenskapliga inriktningar, psykologi t.ex. även om jag kan ha vissa synpunkter på det. Men det beror troligen på att jag kan för lite.

      Men nu börjar det bli ping-pong-diskussion, så jag tackar för diskussionen den här gången

      Radera
  11. David Rosenlund24 maj 2012 08:36

    Bertil. Det finns inom didaktiskt forskning en lång tradition av att använda kvalitativa metoder. Din förhoppning om att dessa metoder skall försvinna kommer förmodligen inte att uppfyllas inom en överskådlig framtid. Om du vill att kvantitativ metod skall användas mer inom skolforskning får du nog försöka övertyga dessa forskare om de kvantitativa metodernas fördel.

    Kan du till exempel förklara hur man som forskare, med kvantitativ metod, skall komma åt hur elevernas strategier/tänkande när de bearbetar ett vist material?

    Hur det görs med kvalitativ metod kan du läsa i de artiklar jag tipsade om i mitt inlägg ovan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. David

      Tror du på fullt allvar att människor är helt medvetna om vilka strategier de använder när de tänker och fattar beslut? Detta är en av de ovetenskapliga tankar som hermeneutiker rör sig med. Jag tycker det räcker i första rummet att utmönstra onödiga forskningsinsatser
      som bara kostar tid och pengar. Detta kan inte uppnås innan de som gör kvalitativa ansatser lär sig lite statistik och blir lite förtrogna med kvantitativ metodik. Så är mycket sällan fallet, som jag upplevt det.

      Jag har själv läst mycket om metodik, undervisat i det och använt både kvalitativa och kvantitativa metoder i forskning. I historia, litteraturvetenskap och religion är hermeneutik naturligtvis på sin plats, eftersom andra metoder inte låter sig användas.

      Radera
    2. David

      Tror du på fullt allvar att människor är helt medvetna om vilka strategier de använder när de tänker och fattar beslut? Detta är en av de ovetenskapliga tankar som hermeneutiker rör sig med. Jag tycker det räcker i första rummet att utmönstra onödiga forskningsinsatser
      som bara kostar tid och pengar. Detta kan inte uppnås innan de som gör kvalitativa ansatser lär sig lite statistik och blir lite förtrogna med kvantitativ metodik. Så är mycket sällan fallet, som jag upplevt det.

      Jag har själv läst mycket om metodik, undervisat i det och använt både kvalitativa och kvantitativa metoder i forskning. I historia, litteraturvetenskap och religion är hermeneutik naturligtvis på sin plats, eftersom andra metoder inte låter sig användas.

      Radera
  12. David Rosenlund24 maj 2012 13:51

    ja, Bertil. Jag är av åsikten att man kan få människor redogöra för hur de tänker/resonerar när de löser ett ämnesrelaterat problem. Om man har tillgång till de lösningar de faktiskt producerat och genom någon metod (t.ex. thinking-aloud eller retrospektiva intevjuer)kan få dem att tala om varför de gjorde si och varför de gjorde så, kan man få syn på de strategier som används. Det som sedan är gemensamt för ett antal informanter/elever kan man sedan föras samman i till en viss kategori.

    Läs K.A Ericsssons (psykolog) "Protocol analysis: verbal reports as data". Han använder sig av den metod jag skisserade ovan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders Ericsson är en av de få som fortfarande använder sig av denna modell. Skälet är nog tyvärr att han en gång började att forska med hjälp av den. Hans inflytande har minskat avsevärt och sedan 1980-talet har metoden inte använts i Sverige. nya rön i just kognitiv psykologi visade att det är omöjligt för en individ att
      rapportera alla de inflytelserika småbesluten inför en handling.

      Radera
    2. Anders Ericsson är en av de få som fortfarande använder sig av denna modell. Skälet är nog tyvärr att han en gång började att forska med hjälp av den. Hans inflytande har minskat avsevärt och sedan 1980-talet har metoden inte använts i Sverige. nya rön i just kognitiv psykologi visade att det är omöjligt för en individ att
      rapportera alla de inflytelserika småbesluten inför en handling.

      Radera
  13. David Rosenlund24 maj 2012 21:25

    Jodå, metoden har använts och används. Tack för denna diskussion Bertil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Astrologi används också nuförtiden.

      Radera
  14. Social ingenjörskonst är helt beroende av kvantitativa ansatser. Som någon här ovan påpekar, Platon och konst har inget med pedagogik att göra. Själv läser jag just nu den intressanta boken "Låt oss grundligare manifestera självförsörjningens, oberoendets och självförsvarets revolutionära anda inom statens alla verksamhetsområden", skriven av Kim Il Sung 1971.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ska man göra något som bygger på forskning i samhället kan man ju inte luta sig mot vad folk uppger sig tro att de tycker. Då skulle varken social ingenjörskonst eller byggen av operahus lyckas.

      Radera
  15. Vad sysslade Platon med då, om inte pedagogik förutom filosofi mm. Platons tänkande kring kunskap och lärande är pedagogikens rötter. Och för varje individ som skall syssla med undervisning och pedagogiska frågeställningar är det en verklig nytta av att känna till honom och ursprunget till den syn på kunskap vi har idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. All kunskap är nyttig. Men det kanske inte är så dumt att komplettera gamla tänkare med nya vetenskapliga fynd.

      Radera
    2. Nej, men gamla tänkare skall finnas som en grund, inte utövas ... hur skall man annars nå nya vetenskapliga fynd om man inte har den viktiga grunden. Bygger inte nästan all forskning på tidigare resultat och tänkande?

      Radera
    3. Hur skall pedagogiken och didaktiken kunna förnyas om man inte ens är medveten om att metoder lanseras som nya och banbrytande (som ibland görs), trots att dessa prövades för så långt tillbaka som för 2000 år sedan? De fungerade inte då, men vad säger att de gör detta idag? Men även om de fungerade då, kanske de inte alls gör detta idag?!

      Varför uppfinna hjulet hela tiden! Det är för mycket inne-metoder inom vårt område.

      Radera
  16. Studerar på GU till grundskolelärare och ville bara säga att din blogg är jätte intressant, har just börjat läsa vetenskapsteori. Jag tänkte kritiskt granska socialkonstruktionismen(likhetsfeminismen) och hade svårt att hitta empiri och förstå hur de kan dra sina slutsatser. Denna text hjälpte mig verkligen att förstå problematiken.

    Förövrigt håller kursen väldigt lågnivå, de flesta i min klass klagar på att de inte förstår någonting. Vi har en gemensam facebook grupp där en person uttrycker det så här "Jag ska inte gå.. tänker att jag lär mig mer av att stanna hemma och stirra upp i taket än att gå på seminariet.. lite så känner jag". En åsikt som de flesta i klassen verkar hålla med om(fick många likes). Allt består av att vi ska diskutera saker gemensamt som ingen direkt förstår och utan att läraren utvecklar eller ger någon djupare reflektion över.

    SvaraRadera