En skolledare bör besitta många talanger, men mycken
internationell forskning har visat att ledarbegåvning ifråga om att vägleda och
inspirera ett lärarkollegium är en begränsad resurs i samhället. Inte sällan är
rektorers kännedom om och/eller erfarenhet av lärandeprocessen
dessutom bristfällig och behöver kompletteras. En hel del
forskning tyder på att vilken ledning en skola har bara inverkar till en liten
del på elevernas skolprestationer. Då är att märka att detta i sig utgör 25 %
av alla relevanta faktorers inverkan på eleverna betygsnivå, näst efter
läroplanen och lärares insatser. Det mesta är alltså okänt om vad som skapar
skilda skolbetyg.
Allt detta talar för att rektor behöver assistans. Denna
hjälp finns till hand i form av det lärarkollegium och övrig personal som
rektor är chef över. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är en lösning på
rektorernas orimliga arbetsbörda att fördela ledarskapet över medlemmarna i
personalkollegiet. Vilka uppgifter och kompetenser behöver då överflyttas från
rektorsrollen till det delade ledarskap som jag här förespråkar?
Traditionellt har i rektorsrollen legat ett behov av att
visa sig trovärdig gentemot sina anställda. Detta kunde åstadkommas på olika
sätt men i chefsrollen finns alltid något upphöjt och distant. Man kan fråga
sig om denna mystiska del av ledarrollen är nödvändig. Om ledarskapet delas
försvinner i ideala fall denna ofta irriterande aspekt av chefskapet. Rektor skulle också se till att relationerna mellan de
anställda på skolan är goda och dessutom ingripa när konflikter uppstått, eller
helst innan. Med ett delat ansvar för relationerna och konflikterna förs
allting ner på verkstadsgolvet. Detta kan ha med sig både gott och ont.
Relationerna blir tätare och därmed bättre, men kanske ibland mer spända och
konflikterna kommer då närmare inpå personalen, men chanserna att upptäcka dem
uppstår tidigare. Rektor ska också som ledare påverka sin personal i positiv riktning genom att stimulera och
engagera mot ett gemensamt mål. Vid ett delat ledarskap gäller det att inom
personalgruppen hålla entusiasmen vid liv. Här kan en av de möjliga nackdelarna
med delat ansvar och ledarskap visa sig. Vissa individer kanske hellre
överlåter en del av det delade ansvaret på de andra och faller ur ramen. I sämsta
fall kan det gå som i det värsta scenariot vid ett klassiskt grupparbete; det
blir bara ett fåtal som drar hela lasset. För att förhindra detta måste vissa
bestämda regler utformas innan ansvaret börjar delas upp. Rektor ska också se
till att tillvarata
alla kompetenser hos sin personal. Detta görs ju sedan bäst
direkt av personalen själv.
Det är visat att ledare har ett oerhört stort informellt inflytande på värderingar och normer som de kan vara helt omedvetna om. Ledare som kommer för sent, uttalar "projekt" med j-ljud, är hövliga, är kundfokuserade kan få ett oerhört snabbt genomslag i att hela organisationen och alla härmar och gör på samma sätt. Samma ledare kan samtidigt känna sig rent motarbetade när medarbetare hänger upp sig på varje liten detalj de inte har erfarenhet om, kräver fantastiska presentationer för att engagera sig och kör mängder av egna race. Steve Jobs använde inte precis den ledarskapsstil du förordar men jag tror starkt på den och menar att den är extra lämplig i skolan, en värld där det finns så många olika mål som ska uppnås samtidigt. Jag tror att min lilla betraktelse av på vilka sätt ledare kan påverka är ett argument för ett ledarskap som använder hela gruppen och kanske också en hjälp i att skapa en situation då alla hjälps åt med att leda verksamheten rätt.
SvaraRadera