måndag 9 juli 2012

Behövs rektorer i skolan?

 
I ett tidigare inlägg här ifrågasatte jag den centrering på ledarskapets betydelse som ofta framhävs inom pedagogikens område. Att ständigt tala om ledarskapets roll antyder för mig en slags aning om att ordnar sig ledarfrågan så blir allt bra: pedagogiken, disciplinen och elevernas lärande. Jag tycker vi har haft nog med diskussioner kring ledarfrågan och kanske bör vi därför fråga oss vad vi själva, vi anställda, vi medarbetare, eller hur vi nu ser på oss själva, skulle kunna bidra med. Det finns faktiskt en tämligen omfattande forskning kring s.k. delat ledarskap (distributivt ledarskap).  I den typen av organisation, t.ex. en skolas lärarkår, är chefens roll kraftigt nedtonad. I stället framträder gruppen av medarbetare som de viktiga aktörerna. I medarbetarkåren finns en hel del kompetenser som sällan tas till vara i en hierarkisk organisation. Olika skeenden i skolans verksamhet kräver olika förmågor. Det är inte bara rektor som ska klara allt. Det är visserligen bekvämt att ha rektor att skylla på, men arbetet blir troligen mer givande om alla kan vara med och påverka och bestämma. Detta låter ju ovant och man frågar sig om en sådan omvälvning skulle kunna fungera. Visst behöver vi en rektor! Jo, men en mindre viktig sådan. Kanske kan rentav en ny formell eller informell ledare naturligt träda fram i våra gemensamma aktioner för en bättre skola?

Några punkter måste dock vara uppfyllda för att ett delat ledarskap ska kunna fungera.

1) Enstaka individer i lärarkollektivet måste av alla tillåtas att träda fram och visa upp sin kompetens. Endast med en tillåtande och liberal atmosfär kan allas kunnighet komma till användning. Genom denna frihet att verka kan också ur lärarkåren naturliga, informella  ledarfigurer få en chans att framträda och accepteras av alla.

2) Ledarskapets ofta rigida regler och gränser måste luckras upp. Är rektors uppgifter så
speciella och viktiga att endast en person kan utföra dem? Säkerligen inte. Men en förändring mot ett delat ledarskap måste komma antingen uppifrån eller nerifrån. Kan rektor gå med på att dela med sig av uppgifter? Eller kommer lärarkåren fram till att man vill ha ett större inflytande än att bara tillfrågas i enstaka ärenden? På något sätt måste en förändring av det tidigare ledarskapet komma till stånd.

3) Insikten om att expertis och kompetens finns hos alla måste etableras.  Det elitistiska
tänkandet kring chefsrollen måste försvinna. Man måste förstå att i oväntade situationer kan de bästa förutsättningarna finnas hos en oväntad person i kollektivet.

Kort sagt, en uppluckring av rektorsrollen behövs. Ingen kan vara den stora ledaren. Alla måste vara med och bestämma. Frågan är om alla vill.

För den som vill läsa mer om distributivt ledarskap hänvisar jag till www.scirus.com
På den adressen finns bara vetenskaplig information. Sök på distributive leadership

2 kommentarer:

  1. Mycket intressant. Anne-Marie

    SvaraRadera
  2. Ansluter mig till slutsatserna i GU 1960: skolledarbefattningen är i huvudsak
    administrativ. Och till LR:s remiss: det pedagogiska ansvaret på ett gymnasium
    skall ligga i händerna på en grupp förstelektorer, var och en med ansvar för
    sitt ämnesblock. Så blev det inte. I dag vet ingen vilken real kompetens en
    rektor har. Nu söker man enbart beslutsfattare! Ändå försöker skolledarför-
    bundet inbilla oss hur viktiga dess medlemmar är.

    SvaraRadera