Den här uppsträckningen fick jag av Morrica idag.
Det känns lite fånigt att behöva säga detta till en vuxen människa, men attityd och beteende hänger intimt ihop även i det här fallet. Du har vid flera tillfällen uttalad dig ohövligt och ringaktande om henne, du har varit ohövligt mot henne, så att din attityd lett till att du blivit avhyst förvånar mig inte. Däremot förvånar det mig att det tycks förvåna dig, man skulle nästan kunna få intrycket av att det är en spelad förvåning du koketterar med.
Jag kommer inte att upplåta något vidare utrymme för att beklaga sig över vare sig dig, henne eller någon annan i denna kommentarstråd. Detta är inte förhandlingsbart.
Ett tips om du verkligen vill delta i diskussionen i Anne-Maries kommentarsfält kan vara att ändra din attityd: dels sluta upp att gnälla över hur hon uttrycker sig, dels be om ursäkt för tidigare ohövligheter. Kanske gör det att kommentarsfältet öppnas för dig igen. Kanske inte, men då har du åtminstone visat att du förmår bete dig hövligt.
Lycka till!
Vadan detta?` Jo, jag har tillåtit mig att kritisera Anne-Marie Körling som är allmämt omhuldad och hyllad av en del bloggare för sina inlägg om allt som rör sig i skolan. Morrica tillhör den högstämda hyllningskören. Eftersom AMK är lite ordrik och utsvävande i sitt språk har jag
vid några tillfällen frågat vad hon menat. Dessa ifrågasättanden har sedan av AMK och i andra hand Morrica förvandlats till förolämpningar och påhopp. Jag har dessutom blivit portad från AMK:s kommentatorsfält. Detta har gjort mig en aning undrande.
Vad har vi bloggandet till? Är det inte meningen att det ska vara en öppen dialog? Vissa människor har uppenbarligen gått igenom livet och trott sig vara oantastliga och tål sedan inte kritik. Påhopp kallas det när man tydliggör sin kritik!
Det är bara att beklaga.
Det känns lite fånigt att behöva säga detta till en vuxen människa, men attityd och beteende hänger intimt ihop även i det här fallet. Du har vid flera tillfällen uttalad dig ohövligt och ringaktande om henne, du har varit ohövligt mot henne, så att din attityd lett till att du blivit avhyst förvånar mig inte. Däremot förvånar det mig att det tycks förvåna dig, man skulle nästan kunna få intrycket av att det är en spelad förvåning du koketterar med.
Jag kommer inte att upplåta något vidare utrymme för att beklaga sig över vare sig dig, henne eller någon annan i denna kommentarstråd. Detta är inte förhandlingsbart.
Ett tips om du verkligen vill delta i diskussionen i Anne-Maries kommentarsfält kan vara att ändra din attityd: dels sluta upp att gnälla över hur hon uttrycker sig, dels be om ursäkt för tidigare ohövligheter. Kanske gör det att kommentarsfältet öppnas för dig igen. Kanske inte, men då har du åtminstone visat att du förmår bete dig hövligt.
Lycka till!
Vadan detta?` Jo, jag har tillåtit mig att kritisera Anne-Marie Körling som är allmämt omhuldad och hyllad av en del bloggare för sina inlägg om allt som rör sig i skolan. Morrica tillhör den högstämda hyllningskören. Eftersom AMK är lite ordrik och utsvävande i sitt språk har jag
vid några tillfällen frågat vad hon menat. Dessa ifrågasättanden har sedan av AMK och i andra hand Morrica förvandlats till förolämpningar och påhopp. Jag har dessutom blivit portad från AMK:s kommentatorsfält. Detta har gjort mig en aning undrande.
Vad har vi bloggandet till? Är det inte meningen att det ska vara en öppen dialog? Vissa människor har uppenbarligen gått igenom livet och trott sig vara oantastliga och tål sedan inte kritik. Påhopp kallas det när man tydliggör sin kritik!
Det är bara att beklaga.
Du får gärna både kritisera och förolämpa på min blogg, säkert på många andra också. Finns ju gott om dem.
SvaraRaderaDu är mycket välkommen på min blogg men jag bedömer Morrica som en mycket kompetent skribent och duktig på att analysera andras texter. Hon brukar heller inte gå som katten kring het gröt utan använda klarspråk. Du kanske borde ta till dig lite av det hon säger för hon kan ha flera poänger.
SvaraRaderaJag rent ut hyllar din kampanj mot blomsterspråket i skolan och önskar att många bloggare ska lyfta fram dina insikter och kommentarer men tycker verkligen du ska släppa AMK. Det ger bara ett intryck av en personlig vendetta och minskar dina möjligheter att få genomslag i debatten.
Att tala klarspråk är inte samma sak som att tåla klarspråk, vilket vissa är goda exempel på.
SvaraRaderaJag tycker också att Morrica är en utmärkt bloggare, men även en sådan kan ha sina brister.
Ska man kampanja mot blomsterspråket utan att ange någon anhängare och brukare av det? Det tycker inte jag. Men vissa vill inte stå för sina ord när det blåser lite. Det har jag ingen respekt för.
Det är således ingen personlig vendetta - i alla fall inte från mitt håll.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaBertil, språk är personligt, ett uttryck för skribentens personlighet - inte bara ett medium för kommunikation. Att kritisera någons språkhantering är därför något annat än att kritisera någons åsikter. Anne-Maries språk är som hennes bilder besläktade med musik. Där finns en resonansbotten, man påverkas. Det säger en hel del om henne. Morrica har ett helt eget register av nyanser och ironier och kan gå från det till obeveklig direkthet. Hon är också en historieberättare av rang. Det säger en hel del om henne. Vill man ha en dialog är det klokt att ha fokus på innehållet snarare än på formen.
SvaraRaderaVi väljer också alla hur vi hanterar en så offentlig dialog som bloggens.Jag tar inte bort kommentarer själv. Men jag kan ibland tycka att det känns tungt med föraktfulla och trista påhopp i något som litet känns som mitt eget rum. Jag blir ledsen och betryckt av det och har full förståelse för den som väljer annorlunda.
Det är bra att du säger det,Helena. Alla har sitt språk och sin behandling av det. Jag har mitt språk och det tål inte vissa andra. Du antyder att jag gått på form i stället för innehåll. Det är fel. Jag har frågat Körling vad hon menat med några av sina ordvändningar och det tålde inte hon. Jag var alltså ute efter innehållet som dolde sig bakom orden.Jag har också en direkthet, men den är tydligen av felaktigt slag.
SvaraRaderaKan du ge exempel på något föraktfullt jag sagt om någon bloggare? Var har du sett föraktfullheten och påhoppen från min sida?
Bertil, det här citatet ur din blogg gav mig intrycket att du gått på form i stället för innehåll. "Åter andra använder ett språk som är ytterst verböst och blomstersmyckat så att substansen närmast upplöses från det som är avsett att vara det innehållsliga. En av några sådana bloggare är Anne-Marie Körling."
RaderaJag skrev att det känns tungt med föraktfulla och trista påhopp, jag skrev inget om vem de kom ifrån. Men jag tycker att du uttrycker dig nedlåtande och kategoriskt om lärarkåren ibland.
Du får läsa ordentligt, Helena. Jag diskuterar form bara när denna skymmer innehållet, som i det citat du använde. Både jag och t.ex. Jan Lenander har explicita åsikter om detta yviga, blomstrande språk.
RaderaÄr sådana åsikter nu förbjudna eller åtminstone inte passande i bloggsammanhang? En inskränkning av idéflödet blir konsekvensen.
Vad är ett påhopp? Uppenbarligen är det kritik mot något eller någon som anses nedvärderande och elak.
Att jag fortsatt att argumentera, inte mot AMK som person,utan mot hennes skriverier har mycket berott på att hon tidigt stängde av mig från diskussionerpå sin egen blogg och inte besvarade mina frågor. Det tycker jag själv är kränkande ochh går stick i stäv med de Vygotski-tankar hon annars tyr sig till. Hade vi tidigt kunnat diskutera med varandra hade vi aldrig hamnat i den här situationer. Så går det när kommunikatiom stängs av. Detta brukar i andra sammanhang kallas för osynliggörande eller rent av en slags ostracism.
Vad lärare beträffar så har jag bara berättat att det måste finnas ganska många lärare som inte håller måttet. Det bygger jag på de 100-tals möten jag haft
med lärarstudenter fram till år 2007 och sammanträffanden med lärare på lärarhögskolan.
Många lärarstudenter var uppenbart olämpliga för studier,kunde inte meningbyggnad, inte stava mm. Dessa är nu lärare. Tror du att de är framgångsrika? Är de det är det verkligen illa ställt med skolan.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaBertil, det är du som bestämmer att formen skymmer innehållet. Jag försökte i ett tidigare inlägg förklara att jag tycker att den form du kritiserar hör ihop med innehållet.
RaderaVisst finns det lärare som inte håller måttet. Fler lär det bli eftersom yrket inte lockar studenter. Både jag och min man är lärare och lärarbarn. Inget av våra barn kommer att bli lärare. Hade jag valt om skulle inte heller jag ha valt läraryrket. Inte i Sverige. Generaliserande påhopp på yrkeskåren är ett av minusen. Stressen, arbetsbördan och bristen på professionell frihet - ja och osäkerheten i att finnas i en verksamhet där villkor och förutsättningar så ofta förändras några andra nackdelar.
Det är du som bestämt att man inte får kritisera form. När form hör ihop med innehållet blir det knepigt, eller hur? Eller tycer du att form ska gå före ett innehåll som gjorts närmast obegripligt för läsaren?
RaderaJag har aldrig avgett något generellt uttalande om hela lärarkåren. Intressant det där att folk inte kan läsa ordentligt när de blivit lite upprörda.
Sedan kan jag förstå att det finns ovisshet i jobbet - det gör det nästan jämt på arbetsplatser.
Se på alla nedläggningshotade företag till exempel!
Bertil,
SvaraRaderaJag har ingen anledning att ifrågastätta ditt professionella kunnande. Men även jag har förvånats över ditt tilltal emellanåt. För inte länge sedan (11 dec, 2011)skrev du så här:
"Vi har på nätet lärarbloggare som bidrar med kaskader av ord, i en förmodad avsikt att vara litterära ...
Det är en ofantlig professionell brist hos de lärare som tillåter sig applådera och hylla ... [denna] ... sortens postmodernistiskt smittade bloggare, vilka är totalt främmande för vetenskaplighet i dess ursprungsbetydelse, utan snarare står för det som gemenligen kallas flum ...
Att försökas vara en Tomas Tranströmer i en lärarblogg är kanske inte så eftersträvansvärt. Att låta sig imponeras av sådant dömer både utövaren och disciplerna."
Jag tillhör dem som kan tycka mig uppfatta en viss raljans i en sådan beskrivning av andra bloggare (och läsare av ds). Jag frågar mig även vad syftet kan vara samt vari det konstruktiva består i ett sådant omnämnande?
Med tanke på din bakgrund skulle du enkelt kunna hålla ett föredrag för mig där du förklarar hur komplext det är med mänskliga relationer och hur omöjligt det kan förefalla att ange var exakt gränsen går mellan till exempel en direkthet i tilltalet och arrogans. Antagligen skulle du tala om för mig att det beror på den tilltalade, hur h*n uppfattar det det.
Sedan när blev raljans förbjudet?! Vem avgör vad som är arrogant, om inte den som känner sig kritiserad. Ska vi börja bygga upp ett kritiklöst samhälle så hamnar vi snart i den förmena vänlightens land.
SvaraRaderaJa, vari består det konstruktiva i kritik? Som din kritik av mig här; är den konstruktiv? Det är så mycket vi avgör på grund av tillfälliga kontext, vilka vi är och vad vi för tillfället tycker.
Jag är för ett liberalt nät där alla som deltar ska kunna tav och ge kritik. Någon däremot?
Bertil,
SvaraRaderaJag uppfattar det nog mest som att du motsäger dig själv här:
"Sedan när blev raljans förbjudet?! Vem avgör vad som är arrogant, om inte den som känner sig kritiserad. Ska vi börja bygga upp ett kritiklöst samhälle så hamnar vi snart i den förmena vänlightens land"
Först ställer du den retoriska frågan om när raljans blev förbjudet (och signalerar därvid att du menar det är helt i sin ordning att till exempel kalla någon för en Tranströmer-wannabe). I nästa andetag säger du att det ändå inte kan vara kul att utstå sådana arroganta tillmälen och att den som tar emot dem har tolkningsföreträde till frågan om huruvida de upplevdes som arroganta eller inte. I tredje mening inom samma stycke väljer du ändå att återgå till tesen i den första och ställer en ny retorisk fråga som tydligt bekräftar densamma.
Någonting jag själv funderat över flera gånger är når du upprepade gånger på olika sätt uttycker att läraryrket till stor del utövas av inkompetenta, halv- eller hellata typer. För min egen del undrar jag fortfarande när i tid det var att du jobbade på högstadiet och gymnasiet?
Jag undrar också vad syftet kan vara med sådana beskrivningar?
För min egen tror jag att kritiken mot skolan så som den ter sig idag snarare borde riktas mot dess strukturer. Själv känner jag inget behov av att alltid i varje läge försvare alla lärare, allt vad de/vi gör och allt vad de/vi säger och sagt. Detta faller på sin egen orimlighet. Människans höghet består inte minst i att hon bör hållas ansvarig för sina egna handlingar, och lärare är ju också människor. Ergo är det ingen idé att alltid skylla på andra när inte saker och ting fungerar. Visst kan lärare vara late och inkompetenta. Errare humanum est.
På samma gång tänker jag allt mera att man väl ändå bör sätta in stöten där det gör mest nytta. Mera konkret vill jag mena att det som oftast handlar om strukturella brister (på skolledarnivå och politisk nivå)när inte en enskild skola eller enskilda lärare alltid fungerar fullt ut. Detta och det faktum att skolan och lärande generellt står ganska lågt i kurs i vårt samhälle. Att vara lärare är en gigantisk uppgift och det är tungt därför att strukturerna ofta inte är särskild stödjande.
Har du följt serien Den övervakade skolan? Jag tror knappast att lärarna där är "bättre" än svenska lärare (hur det nu ska gå att utvärdera). Däremot finns det stora skillnader på strukturnivå mellan Passmores och en vanlig svensk skola. Uppenbarligen har Passmores större befogenheter av olika slag, i förhållande till det omgivande samhället, än en svensk skola har, och över tid har det mejslats fram en kultur med ett vi-tänk samt stödjande strukturer på Passmores som uppenbarligen verkar befrämjande för lärande. Uppdraget blir avgränsat, hanterbart och genomförbart. Som ett brev på posten kommer framgången. Vad som tål att sägas - och kanske behöver sägas - är så klart att framgången på t.ex. Passmores långt ifrån bara är lärarnas förtjänst. Rektorerna är makalösa och det finns även flera kuratorer som gör avgörande insatser. Allt för att skolans centrala uppdrag kan få verkställas dag efter dag, nämligen undervisningen.
Ja, det kanske blev lite långt här, Bertil. Min poäng kanske är att det inte finns så många aktiva lärare som tar plats i det offentliga rummet. De som finns behöver stödja varandra.
Huruvida du känner att detta var konstruktivt eller inte får du dock själv bestämma. Du får vara både jury och domare.
Ska vi utgå från den mest känsliga individen i samhälle skulle vi snart få en trist debatt. Det jag menar är att det är klart att den som tycker sig vara drabbad också är den som känner och använder ord som arrogans, men att detta faktum inte får hindra kritik mot t.ex. blogginlägg som publiceras helt öppet. Tyvärr har ju en kränkningskultur spritt sig även i vårt land vilket allvarligt sänkt tröskel för ett öppet samtal. Hur kan det komma sig att jag öppet utsätter mig för kritik men inte andra? Vem ska vara mall för hur man ska bete sig?
SvaraRaderaAtt jag kritiserar delar av lärarkåren är för att det är få andra som riktar kritik mot den. De flesta skolbloggare är aktiva lärare och vill inte medge att det jag säger är sant. Jag har t.o.m. fått mail från
kända skolbloggare som tagit mitt parti i det fördolda. Det går inte att som lärare kritisera den egna kåren. Det är i alla fall svårt.
Mitt omdöme om vissa lärare har jag fått genom egen gedigen erfarenhet fram till 2007. Jag såg ett stort antal lärarkandidater som hade svårt att stava, bygga meningar, uttrycka sig vettigt osv. Nu är de lärare. Menar du att de blivit goda lärare hux flux? Och hur kan du förklara en sådan förvandling?
Jag har aldrig förnekat att skolans dekadens har många orsaker och det är klart att för lärare faller det sig naturligt att peka på strukturer och ledarskapsbrister. Men att attribuera orsaker till andra håller inte i längden om man är en del i en komplicerad verksamhet.
Lärarnas självpåtagna censur, vissa bloggares sätt att utestänga andra från sina annars öppna bloggfält är båda tecken på en tystnadens kultur, där var och en stänger om sig själv.
Bertil,
SvaraRaderaDu får så klart göra dina egna val vad gäller tilltal men får då också acceptera ifall någon annan gör valet att inte bjuda hem dig på kaffe. Svårare än så är det väl inte?
Du får även acceptera ifall somliga kan ha svårt med dina svepande utsagor beträffande lärares brist på kompetens och läraryrkets tyngd över huvud taget. För min egen del undrar jag fortfarande när i tid du själv jobbade som högstadielärare respektive gymnasielärare? Jag undrar även om du jobbade heltid med alla därtil hörande ansvarsuppgifter? Du behöver så klart inte svara, men om inte du vill svara kan man ju undra varför?
När det gäller ditt val av ämne förstår jag vidare inte hur du kan tolka vår samtid som att det är "få andra som riktar kritik mot ... [lärarkåren]"? Du menar alltså att din kritik behövs därför att det finns ett underskott av dylikt? Visst, läraryrket som abstrakt företeelse står möjligen högt i kurs - men i verkligheten gör det väl inte det? Eller hur menar du man ska tolka det dåliga söktrycket till lärarutbildningen?
Jag undrar även - fortfarande - vad du menar att skolan och eleverna tjänar på att kritisera enskilda lärare som har svårt med stavning och meningsbyggnad? Själva företeelsen måste jag medge är en trist sådan, men är det verkligen den enskilda lärarens egna fel (att h*n plötsligt befinner sig själv i lärarrollen utan att det funnits några spärrar i systemet)?
Du vurmar gärna för studier i socialpsykologi, och det gör du antagligen rätt i. Handlar inte studier i socialpsykologi om hur vi alla är inbäddade i sociala strukturer där det visserligen är rimligt att tillmäta den enskilda individen ett eget ansvar men att också strålkastarljuset behöver riktas mot själva kontexten för att därvid bättre kunna förstå hur enskilda handlingar och yttranden i någon mån genereras och bestäms av sitt sammanhang? I dagens Under strecket skriver Barbro Eberan en artikel utifrån Ian Kershaws "The End". Kershaws bok är ett försök till just att förstå hur Tredje riket ändå fortsatte "mala på" ända in i slutet. Det blir ohållbart att hitta svaret genom att allt för mycket studera enskilda personers handlanden, menar Kershaw (vare sig någon enskild medborgare, soldat, tjänsteman eller Hitler själv). Svaret ligger istället på en högre nivå, strukturellt och psykologiskt. Det var i själva verket bara den totala förlusten som kunde befria ett "karismatiskt härskarsystem" som förlorat sin karisma. Förändringen behövde komma utifrån. Detta är väl inte hela sanningen, utan visst kan enskilda individer påverka hela strukturer. Men ändå.
När jag frågade om du har sett tv-serien Den övervakade skolan var det inte menad som en kuggfråga. Jag bara menar att den utgör utgör en intressant utgångspunkt för samtal.
Om vi alla debatterade för att kunna kvalificera oss för kaffebjudningar hos dem vi uttalat oss om vore nog debattklimatet lite lamt och tyst. Jag förbjuder ju ingen att bli kränkt av frågor om vad en skriven mening egentligen betyder. Jag förbjuder heller ingen att vara livrädd för spindlar.
SvaraRaderaVissa ord används bara om meningsmotståndare. Deras åsikter är alltid svepande, medan de egna är precisa och exakta. Jag undrar jag...
Under många år för några decennier sedan jobbade jag på högstadier och gymnasier, främst som lärare i svenska och engelska. Sedan disputerade jag och blev lektor, studierektor på den psykologiska institutionen och såg där under ett stort antal år lärarkandidater komma och gå. Jag var också under tjugo år gift med en lärare....
Du tar fram Hitlers välde och lydnaden som en analogi till SKL och lärarna. Gör man det får man också slutsatsen att lärarna bara lyder order...Är det så ni vill se det?
1) Ok, du jobbade alltså som högstadie- och gymnasielärare "för några decennier sedan"? Du inser att det var en annan verklighet då, hoppas jag? Jag spelade badminton med en kollega för några år sedan tills han gick i pension. Han pratade ofta om hur det var förr i tiden, på sjuttio- och åttiotalet: arbetstiden, lönen, you name it... Det är mot bakgrund av detta som dina utsagor rörande lärares villkor ter sig "svepande". Du kan inte rimligen veta hur det är att jobba på gymnasiet idag, och det är det inga som kan förvänta sig av dig heller.
SvaraRadera2)Tredje riket som analogi till SKL? Nä, så tänkte jag nog inte... :D Jag inser att det kanske blev lite otydligt där och att jag möjligen gapade över för mycket inom ramen för en kommentar. Jag släpper det istället.
Nya generationer trir alltid att en tid de arbetar i är nya och revolutionerande.
RaderaNär jag undervisade hade vi enorma problem med sniffande ungdomar och dagarna var fyllda av sådant bredvid den normala undervisningen. När övergår en verklighet i en annan verklighet?
Måste man var färgad för att kunna bskriva gettot i amerikanska städer. Det var ett gång ett seriös socologiskt debattämne. Till sist kom man fram till att även andra kunde beskriva getton.
Du snuddar vid den knäckfrågan när du säger att jag inget kan veta om hur gymnasielärare har det.Vet du hur de som arbetar på SJKL har det?
Du släppte punkt 2. Det var klokt. Du förivrar dig ibland.
Jag vill ha ett liberalt nätverk av bloggar men i detta ingår då att man själv kan definiera vilka slags nätverk ens egen blogg vill tillhöra. En blogg kan ju ha olika syften och olika debattnivå och det är viktigt att vi respekterar att vi väljer olika när det gäller detta. Vissa Newsmill artiklar får i sina kommentarer ett oerhört högt tonläge och går man till Aftonbladets debattforum är det enformigt mycket personangrepp. Vilket debattläge vill du ha på din blogg? Du har så underbart välskrivna och genomtänkta inlägg ibland att för mig känns det synd om kommentarerna hamnar på en mycket lägre nivå. Anne-Marie Körling har valt att ha en blogg där kommentarerna mest är till för frågor och för att skapa möjligheter för förtydliganden. Det är ganska uppenbart att det inte är en debattblogg och varför ska den behöva vara det.
SvaraRaderaNu ska jag gå på kärnfrågan om blomsterspråket och använda AMK som exempel. Hennes inlägg består ibland av en ordkaskad med mängder av perspektiv som är oerhört svårt att hitta en röd tråd i och ibland av några få utstuderat väl valda ord. Båda formerna innebär en oerhörd lekfullhet inför språket och symboliserar en önskan om att även eleverna ska möta det viktiga språket med en stor lekfullhet. Jag citerar dock Helena von Schantz från hennes blogg för att tydliggöra en annan dimension i AMK:s skrivande, "Hon är nämligen långt ifrån att se läraryrket som ett vanligt jobb och hennes bok är allt annat än insmickrande. Lärare som slösar bort elevernas tid, som sätter etiketter på sina elever och som skuldbelägger dem har Anne-Marie ingen pardon med. Eleverna har rätt till inlärning, innehållet måste vara i fokus och det är hos sig själv läraren ska leta fel när undervisningen inte fungerar. " I mitt inlägg http://jansyrligheter.wordpress.com/2012/02/22/motet-mellan-larare-och-elev-och-ett-innehall/ analyserar jag vidare kring att hon verkligen säger något. Bertil om så många erkänt duktiga skribenter med vana vid att analysera texter säger till dig att du har gjort en felbedömning, kanske du borde ägna en stund åt eftertanke.
Märks det på min blogg vilken typ av kommentarer jag vill ha? Skulle inte tro det. Då får AMK ange det tydligt att hon inte vill ha några synpunkter utan kanske lite hyllningar bara.
SvaraRaderaDu tycker att ordkaskader innebär lekfullhet och där har vi olika mening. Du har ju bett mig att bekämpa blomsterspråket, glömmer du det!?
Jag ska skriva lite om AMK:s bok
sedan lovar jag att inte säga något mer om henne. På så sätt får alla duktiga skribenter rätt till slut.
Jag anger tonen på min blogg genom mina egna inlägg och hur jag möter de som besöker bloggen. Nej jag tycker varken AMK eller jag måste ha någon varudeklaration på vår blogg. Vi vill båda att de som kommer dit läser vad vi skriver i första hand och sen kommenterar. Den som läser någon annans blogg kan ofta märka vad bloggägaren vill och gör man misstag och missförstår för mycket så är det bara att välja andra bloggar att kommentera på.
RaderaDet lät tråkigt nedlåtande när du säger att bara hyllningar tillåts hos AMK och det är faktiskt inte alls sant. Det är bara en återhållsamhet kring att hålla igång långa ordväxlingar som kännetecknar det hon eftersträvar. Jag tror många uppskattar den ökade överblick det skapar på bloggen.
SvaraRaderaJag vill gärna att du bekämpar blomsterspråket men jag önskar att du släpper fram den vetenskapligt skolade och högt bildade Bertil Törestad så att det handlar om att definiera vad det är vi vill bekämpa.
Oj - det var en konstig diskussion.
SvaraRaderaJag rör mig i akademins värld och där är regeln glasklar: så fort en text publiceras är det fritt fram för omgivningen att skjuta teorierna i sank. Tyvärr lever vi sällan upp till det här skarpa sanningskravet och ibland släpps tvivelaktig forskning igenom. I bästa fall fungerar denna hårda värld fostrande och slutprodulten skule då bli något som vi kallar god vetenskap. Tyvärr menar jag att effekten ofta är den motsatta - orimliga prestationskrav och ängslig syn på det egna skrivandet. (tänk om jag råkar stöta mig med någon bidragsgivare)
När det gäller bloggvärlden är det andra regler som gäller. Vi betraktar våra bloggar som rum och de flesta av oss bemödar oss om ett bra samtalsklimat. Pajkastningen passar bättre på newsmill där de flesta verkar mer intresserad av käpphästar än dialog.
Själv har jag efter 30000 kommentarer bannat en besökare och hennes fyra olika nicks. Det kändes ganska bra.
Nej, nu måste jag säga ifrån! Det låter som om jag hoppas på AMK med vidriga kommentarer och påhopp. Jag vet inte vad alla som skriver vet om vad jag egentligen skrivit eller om man bara går på hörsägen. För varje inlägg blir min kritik av AMK värre och värre. Kan vi inte hålla oss på jorden?
SvaraRaderaBertil välkommen till den digitala världen, där nyheter kan skapas på att par timmar och de blir stora fastän de visade sig att de inte hade en tillstymmelse av förankring i IRL. Jag erkänner att jag kan ha spätt på lite grand då det kändes som att du önskade höja adrenalinnivån lite grand och göra det till en stor fråga. Det är lätt att starta något hett men svårare att kontrollera vart det tar vägen.
RaderaJag intygar att det hela började som ganska små oenigheter och jag hoppas att varken du Bertil eller Anne-Marie ska förlora på den här historien. Jag uppskattar er båda och vet att jag kan vilja driva en fråga ganska envetet precis som du Bertil.
Jag minns hur det var! Det gällde en anklagelse om "blomsterspråk". I mina öron rätt tjusigt. Var det inte sånt Tage Danielsson sysslade med?
SvaraRaderaJag har ett svagt minne av att första gången jag stötte på Bertil på nätet var det i en diskussion om just blomsterspråk och Anne-Marie Körlings sätt att uttrycka sig. Vi hade en intressant ordväxling som slutade i en riktigt rolig tuppfäktning på latin. Kommer jag ihåg rätt Bertil eller hur minns du hur det startade.
RaderaDet minns jag mycket väl, Jan. Det ska vara roligt på nätet också. Men ibland kan det vara lite allvarligare.
RaderaHade AMK då besvarat mina frågor hade vi inte hamnat i den här dikussionen. Det är min åsikt att avbrytande av komnunikation och överdriven känslighet (eller ovana vid!!) inför kritik inte är att rekommendera för goda relationer mellan människor.
Nu tycker jag att det är dags för Anne-Marie Körling att träda fram i diskussionen. Hon kan säkert prata för sig själv men hittills har det varit tyst från den sidan. Henns vapendragare har väl gjort sitt nu, tycker jag.Jag lovar att vara snäll mot henne om hon äntligen bryter sin isolationism gentemot mig och vår kommunikation här på nätet.
SvaraRaderaoch Anne-Marie Körling svarar men troligen inte vare sig i den form eller på det sätt du vill. Detta är helt konsistent med hennes övriga bloggande och verkande och ett val som jag tycker du ska respektera.
RaderaMen varför ha ett kommentatorsfält?
SvaraRaderaDet går ju bra med en vanlig hemsida då. Så slipper man ju folk.