Positiv särbehandling - är det nödvändigt?

Det diskuteras ibland om den sneda könsfördelningen i vissa yrkesgrupper. När ansträngningar har gjorts för att komma till rätta med en sned fördelning till utbildningar som till psykologer, så har detta bedömts som olagligt och diskriminerande. I vår ungdomsskola är den övervägande delen av lärarna (70 - 95 %) kvinnor men detta anses inte alls problematiskt. När det nu görs åtgärder för att utjämna könsmässiga skillnader så gäller detta ofta positioner som är förknippade med makt. Nu har medel tilldelats för en satsning på kvinnliga forskare vid Stockholms universitet. Meningen är att dessa kvinnor sa får mer tid till forskning för att kunna kvalificera sig för professorstitlar. Dessa kvoteringsåtgärder är fel sätt att gå vidare. För det första innebär detta ett favoriserande av ett kön

på bekostnad av det andra, vilket i sig är diskriminering enligt vår lagstiftning. Kvoteringen bygger troligen på obekräftade tankar om att kvinnor blir motarbetade på universiteten. På den psykologiska institutionen, som länken gäller, har en kvinna som prefekt och en som biträdande prefekt och flera kvinnliga professorer. Det går uppenbarligen för kvinnor att av egen kraft nå höga positioner. Kvoteringstänkandet kan då inte ses som annat än en anpassning till vad som är gångbara politiska åsikter i dagens Sverige.