Hultman, G: (2011). Antropologisk didaktik: Noteringar om didaktik som situerad praktik. Didaktisk Tidskrift, Vol.20, No. 1, s. 69-83.
Glenn Hultman, Linköping, har skrivit en artikel i Didaktisk Tidskrift. Han gör där en grundlig genomgång av begreppet och dess olika förgreningar. Eftersom didaktik rör ”relationen mellan undervisning och inlärning” är det ett centralt ämne i undervisningsvärlden. Hultman begagnar triadsamspelet Ämne- Elev-Lärare för att åskådliggöra vilka olika samspel som kan förekomma mellan aktörerna och ämnet.
Man kan betrakta didaktik som ett sätt att fånga in allt som sker i klassrummet och då koncentrera sig på aktörernas upplevelser av situationen. Metaforerna avspeglar de olika skeenden som kan uppstå i klassrummet. Hultman väljer att inte betona didaktik som en akademisk disciplin om lärande, utan ser snarare undervisningen som konstnärlig verksamhet och som ett hantverk. Hultman tar avstånd från en alltför professionell syn på läraryrket, eftersom det är läraren som definierar situationen, ofta på ett informellt sätt.
Intressant nog förskriver sig Hultman till en kognitiv syn på människors informationsbearbetning. Han skiljer mellan det närmast omedvetna automatiserade intaget av information (som ständigt pågår och som tar lite hjärnkapacitet i anspråk) och det kontrollerade (som kopplas på när ting behöver uppmärksammas på grund av potentiellt hot eller överraskning; det är mentalt ansträngande). Den omedvetna kunskap (”tyst kunskap”) som skapas utanför vår kontroll kallar Hultman intuition. Dessa omedvetna kunskaper och de medvetna upplevelserna ger tillsammans upphov till det vi kallar erfarenhet. Här måste jag anmäla en något avvikande mening från Hultman. Han menar tydligen att man i hög grad kan lita på intuition (eller magkänsla som bl.a. rekryterare älskar att kalla det). Tyvärr är det nog inte så. Av skilda skäl kan omedvetna felinlärningar äga rum. Fördomsfulla uppfattningar hör exempelvis hit. Hultman utesluter inte detta, enligt vad jag förstår. Han föreslår att forskning bör ske för att se vilka sätt människor använder för att begripa sig på verkligheten i den komplexa kunskapsprocessen som ju lärandet innebär. I sådan forskning kan man med videoinspelningar se hur elever reagerar och tar till sig skeendet i klassrummet.
Till sist slår Hultman fast att konsten att undervisa är baserad på erfarenheter från grundlig skolning och en tillit till forskningsresultat. Han kommer då något att motsäga sig själv vad det gäller den omedvetna informationsintagprocessens påverkan på människor.
Hultmans forskning, som den redovisas här är klar och redig. Han bemödar sig om fakta och har en stringens i genomförandet, som är beundransvärd med tanke på det komplicerade ämnet. Den motsägelse jag nämnt är bara en mycket liten plump i protokollet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar