Wickmitz, L: (2011). Rätt betyg för vem? Betygssättning som institutionaliserad praktik.
Licentiatavhandling, Institutionen för språkdidaktik, Stockholms universitet, Studier i språkdidaktik, 3.
Larissa Wickmitz tar upp en dagsaktuell fråga i sin licentiatavhandling. Grundproblemet är egentligen hur väl den statliga regleringen av betygssättningen stämmer överens med den praktik som lärarna av olika anledningar utvecklar.
Genom narrativ analys av några svensklärares berättelser får hon fram deras syn på betygssättningens svårigheter.
Wickmitz skiljer mellan läraryrkets professionalisering, vilken utgörs av dess status utåt och därmed deras position i samhället och professionalism, vilket har att göra med lärares kompetens och erfarenhet. Hon menar att de två sätten att betrakta yrket kolliderar i bl.a. betygsfrågan. Lärarna menar att de behärskar betygssättning, och alla är medvetna om att inte bara kunskap manifesterad i prov kommer till uttryck där. Detta innebär att även ett till synes för högt betyg kan vara ett korrekt betyg. Personligheten hos eleven kommer naturligt att vägas in i betygen.
Lärarna anser också att betyg och kunskapsuppbyggnad är två oförenliga företeelser. Betygen leder till hets och stress vilket ytterligare försämrar förmågan att lära.
Det är väl inga nyheter som Wickmitz framlägger i sitt arbete, men avhandlingen är välskriven och instruktiv. Genomgången av betygsfrågan är mycket givande och lärarnas perspektiv uttömmande beskrivna. Man får helt enkelt betygsfrågan belyst från flera synvinklar.
Det man undrar över är om Gremas något omvägsaktiga semantiska och narrativa analys varit nödvändig för avhandlingens resultat och slutsatser. Dessutom förefaller vissa åsikter hos lärarna snarast vara lite anpassade efter fackliga eller allmänt omhuldade idéer; läraryrket är så stressande, betyg skymmer kunskapsbildningen. Jag har aldrig hört någon yrkesutövare påstå att deras arbete är lugnt och behagligt eller går framåt i lugn takt. Att elever skulle vara hetsade just över betygsjakten ställer jag mig en aning tveksam inför. Det skulle innebära att de känner att de tävlar med varandra. Det behövs ju inte.
Vissa utsagor bli bara sannare med tiden.
Vuxenvärlden har ett tungt ansvar och ett stort inflytande när det gäller elevernas förhållande till betyg. I Sverige har många vuxna ett konfliktfyllt och osunt förhållande till betyg. Det är en av flera orsaker till en osund betygsfokus. Betyg skymmer inte kunskapsbildningen. Vuxenvärldens projiceringar och förväntningar gör det.
SvaraRaderaHelena,
SvaraRaderaDu har helt rätt. Vuxenvärlden minns sina egna strider.
Allt som man själv inte har kontroll över riskerar och leda till hets och stress, kan man kontrollera det så blir det något positivt.
SvaraRaderaProv, test och annat betygsgrundande borde inte vara lärares uppgift. Elever borde själv få lov och välja när de gör test. Det hade varit bättre om läraren endast haft uppgiften om att förmedla kunskap, preparera elever så mycket de kan inför test som görs av andra. Eleven borde få större påverkan i vilka typer av test eleven vill göra.
När man får kontroll ökar inlärningen något enormt, blir det dessutom intressant... Då kan man kanske lära sig saker 10 gånger så snabbt och man vill lära sig MER