Psykopater dominerar oss

 

Låt oss se på marknaden som vi ser på en människa. Marknadstänkandet har ju fått sig några törnar under de senaste åren och kriser av avlöst varandra. Är det kanske dags att ställa en diagnos på patienten markanden, utgående från de beteenden den uppvisar? Ansvarslöshet kan vi ganska lätt tillskriva vår patient med tanke på hur de monetära resurserna har använts. Kortsiktigt handlande på grund av en impulsivitet, som inte går att stoppa, finns ju med i bilden. Sökande efter spänning och risktagande är en del i kapitalismens vardag, där kurser fluktuerar och snabba vinster eller förluster kan uppstå. Marknaden har vidare svårt att lära av negativa erfarenheter, vilket visar sig i att marknaden fortsätter i samla gamla hjulspår trots de ekonomiska smällar den åkt på. Marknaden saluförs genom marknadsföring (reklam). Som vi alla vet är reklamen manipulativ och ibland rentav lögnaktig. Marknaden är invävd i en form av ytlighet där charm och talförhet spelas ut men endast pengar räknas. Marknaden uppger ofta att det viktigaste för den är att uppfylla kundens önskemål.  Detta är ett bedrägligt uttalande, då vinsten torde vara den främsta drivkraften. Kunder lämnas inte sällan åt sitt öde när de klagar, vilket tyder på bristande empati. Bristande känsla för moral förefinns eftersom man gärna handlar med diktaturer under mottot att affärer är viktigast. Samhällets normer ses som hinder där så passar.

Alla kursiverade begrepp ovan är enskilda tecken på psykopati, eller anti-social personlighetsstörning som det officiellt hetat. Vår diagnos av vår patient marknaden är därmed klar. Behandlingen är mycket svår då störningen genomsyrar hela marknadsorganismen. Vi får lära oss att leva med vår patient men i längden blir det svårt. Psykopater är överrepresenterade i våra fängelser. Vi får se hur det går med vår patient.

Vi lever på halvlögner allihopa!

Jag har alltmer börjat undra vad det är för människor som tillverkar reklam i olika medier. Det som utmärker en myckenhet av reklam är faktiskt halvlögner, överdrifter och brist på reell information om den aktuella produkten. Värktabletter sägs direkt hitta till det onda stället, skönhetsmedels effekt visar i före-efterbilder, där modellen alltid ler och framställs i bättre sken i efter-bilden, bilannonser överdriver bilarnas storlek och veckotidningarnas löpsedlar förvanskar på ett illistigt sätt vad som egentligen står inne i tidningen. Exemplen finns överallt och alltid. Ett nytt hälsokostpreparat Iberogast (mot irriterad tjocktarm) lanseras i helsidesannonser i dagspressen. Referenser till några vetenskapliga artiklar anges med minsta möjliga typsnitt och i förvirrad form längst ner i texten.  De ansvariga menar att kunderna i alla fall inte är intresserade av sådan information!

Företagen är inte heller speciellt intresserade att bistå med verklig information. Jag skrev till ett par läkemedelsföretag och frågade efter vetenskaplig dokumentation (bl.a. Eeze Spray, ett liniment avsett att lindra ytlig smärta). Inget svar. En annan egendomlighet är att reklammakarna försöker få oss att tänka att vi sparar pengar om vi köper en prissänkt produkt. I praktiken synonyma preparat säljs ofta under två olika namn av samma företag (näsdroppsmärkena Nezeril och Nasin), där det ena annonseras mycket och är dyrare och det andra smygs fram som billighetsalternativ. På det viset når man både den som tror att pris säger något om kvalitet och den som är prismedveten. Ingenstans sägs naturligtvis i annonser om Nezeril att ett billigare alternativ finns.

Vi har vant oss vid att reklam ska vara så här. Man kan fråga sig om vårt välstånd bygger så mycket på konsumtion att vi måste stå ut med att ständigt bli föremål för denna marknadsföring med sina överdrivna löften och falska budskap.

Min fråga i början var vad det är för människor som producerar allt detta och hittar på nya knep för att få oss att konsumera. Jag tror mig veta att det är helt vanliga människor som du och jag, som behöver få sin utkomst för att bl.a. betala för sin överdrivna konsumtion.

Det är bara en attitydfråga.....

 

Amygdala heter en liten del av hjärnan som har befunnits vara aktiv när vi värderar vår omvärld som negativ eller positiv. Hjärnan reagerar starkare på negativa företeelser än positiva. Hjärnan reagerar innan vi hunnit bli medvetna om det och det är därför vi plötsligt kan uppleva obehag eller välbehag utan att veta varför. Attityder är ett begrepp som just avser att påvisa människors värderingar av skilda ting i omgivningen. Det kan vara produkter, kyrkan, fotboll, partier eller personer. För att mäta attityders riktning och styrka använder man oftast frågeformulär där folk få ta ställning till frågor som har att göra med den aktuella attityden. De svar man får bearbetas så att man kan få siffror som visar attitydens riktning (negativ eller positiv) och styrka (intensitet).

En attityd anses bestå av känslor, tankar och sätt att beteendemässigt förhålla sig till objektet av intresse. Den viktigaste komponenten är den emotionella. Attityder gentemot olika skeenden i vår omvärld spelar en viktig roll för hur vi handskas med tillvaron. I många frågor har vi inte någon uttalad inställning. Detta utnyttjas av reklambranschen för att få oss att se positivt på nya produkter. Man kopplar då ihop produkten med något naturligt positivt så att produkten idealt sedan automatiskt ska ge upphov till positiva tankar och känslor.

Ofta hör man i media politiker uttala sig om något problem i samhället och då säga att det hela är en fråga om att ändra attityder. Det låter sig lätt sägas. Att ändra någons inställning i en fråga är svårt, speciellt om den människan är väldigt engagerad i den aktuella frågeställningen. Informationskampanjer är oftast misslyckade eftersom människor i gemen helst läser och lyssnar till sådant som stämmer med deras egen uppfattning. Hur ska man då göra för att förändra människors attityder? Ett sätt är att aktualisera en konflikt som kan finnas inom individer. Ta t.ex. folk som röker. De har en känslomässigt positiv inställning till rökning. Samtidigt har de säkerligen kunskap om rökningens farlighet. Här finns alltså en konflikt inom individen mellan emotioner och kognitioner, som benämns kognitiv dissonans. Sådana konflikter försöker människor undvika genom att lägga till ytterligare tankar som t.ex. ”Det finns ju så mycket föroreningar i luften så vad gör det att jag röker” eller ”Min farfar rökte i hela sitt liv och han blev 90 år”. Men om konflikten medvetandegörs och stärks på olika sätt kan individen fås att lösa konflikten genom att sluta röka.

I attitydforskningens barndom trodde man att om man kände till en människan attityd i en viss fråga så kunde man också i förväg veta hur hon skulle handla i verkligheten mot det objektet.

Senare fann man att människor kunde säga en sak och sedan bete helt på tvärs mot sin egen uppgivna attityd. Idag inser man att attitydfrågor måste vara mer specifika och konkret formulerade om de nu ska användas i mätningar av attityder.

Men den viktigaste kunskapen när det gäller meningsfullheten och pålitligheten i attitydforskning är nog den kännedom man nu har om människors bristande förmåga att

redogöra för sina egna uppfattningar utan att ge efter för socialt acceptabla svar eller socialt tryck. Dessutom är det ju så att människors attityder inte är så distinkta och utvecklade i en mängd frågor.  Till detta kommer de nya rön som kommit angående de många omedvetna processer som styr vårt tänkande, handlande och känsloliv. Från födseln skapar vi strukturer av våra erfarenheter och detta styr vår tolkning av världen omkring oss och därmed vårt handlande och --  våra svar på frågeformulär och i intervjuer. Vi vill ogärna ändra på våra djupt liggande uppfattningar, vilka alltså påverkar oss omedvetet. Här kan man nämna fördomar, som ju egentligen är en särskild variant av attitydbegreppet. Det man alltså fångar upp med mätningar av folks attityder eller fördomar är således i stor utsträckning sådant som man upplever att man bör säga. Mätningar riskerar alltså att helt missa individens omedvetna föreställningar och bara skrapa fram svar som utgör den sociala fernissa vi alla bär på.

Demokrati i skolan

 

Pedagogiskt entreprenörskap är framtiden sägs det och så räknas en rad förmågor upp som initiativförmåga, nyfikenhet och kreativitet. Det är sådana egenskaper som ska uppmuntras hos eleverna för att de ska blir goda företagare och demokratiska medborgare. Svenskt Näringsliv stödjer livligt det entreprenöriella lärandet och det gör den borgerliga regeringen också. Fler medborgare ska alltså bli sina egna och anställa folk, så att mer arbete skapas. Men den ekonomiska sektorn som nu omfamnat skolan bygger inte på demokratiska principer. Där är pengar makt, som förr i tiden. Det blir alltså en stor pedagogisk utmaning att undervisa om demokratins principer och samtidigt gynna en del av samhället där demokratin inte direkt tillämpas. Eleverna måste väl i undervisningen få reda på att man ser lite olika på demokratins värde i olika delar av samhället?

Återigen används demokratibegreppet obetänksamt. Demokrati betyder ursprungligen ´folkstyre´ men begreppets betydelse och dess konnotationer har gradvis lagt under sig allt som på något sätt kan betecknas som gott, riktigt och politiskt korrekt.  Skolans värdegrund blandas också samman med demokrati på ett sannskyldigt vettlöst sätt och allt detta gör att demokrati kan betyda allt gott.

 Men nu ska alltså demokrati samsas med entreprenörskap, företagande, marknadsföring och reklam. Det går inte ihop. I den ekonomiska sfären samarbetar man bara mot betalning, kreativiteten används för att skapa reklam som ofta innehåller halvsanningar och förvrängningar. Nyfikenheten används för att hitta på nya produkter, som kanske egentligen inte är nödvändiga och initiativförmågan till att hitta nya vägar att skatteplanera.

Ska vi ska kanske tala tyst om demokrati ibland.

Har det jag gör någon effekt?

Sveriges marknadsförbunds tendensrapport för 2011 beklagar den brist på utvärdering som man märker hos marknadsförarna.
Man skriver:
Marknadsförare: Handen på hjärtat, när gjorde du en ordentlig analys av era aktiviteter senast? Om inte, vad är det du saknar? Motivering, tid, verktyg eller kompetens?

Byt ut marknadsförare mot lärare, och vi har en del av problemet.