Vilseledande forskning inom didaktik

 
-->

När vi upplever och läser av omgivningen gör vi ofta fel.  Dessa fel beror på att vi människor är konstruerade att ta emot stora mängder information och då omedvetet bara fästa vår uppmärksamhet vid det som är nytt för oss, farligt för oss eller mycket intressant för oss. Inom psykologin är ”cocktaileffekten” känd. Den inträffar när vi står i ett stort rum med en mängd andra människor (eller i ett klassrum!) där många talar eller viskar med varandra. Allt hörs för oss som ett rabarberrabarrabarber men om någon nämner vårt namn, eller den stad vi växte upp eller just det vi håller på och undervisar i vår klass om så hör vi det. Vårt omedvetna har silat fram den informationen genom bruset. Detta innebär att en stor del av vårt handlande styrs av omedvetna impulser och tankar. Detta omedvetna är dock inte detsamma som Freuds. Eftersom det omedvetna bestäms av tidigare erfarenheter så kommer våra sätt att bete oss ibland bli felaktiga. Vi agerar felaktigt, vi minns felaktigt, vi säger felaktiga saker, vi skriver ner felaktiga saker.

Hur gör man då inom forskningen för att se till att det man kommer fram till i sina undersökningar ligger så nära en svårnåbar sanning som möjligt? Ett sätt, som många kommer undan med, är att i postmodernistisk anda påstå att det inte finns några sanningar, utan att allt som görs och sägs är sant i sig. Vi återkommer till detta resonemang. Inom den kvantitativa forskning som fastställer attityder och personlighetsdrags styrka hos personer introduceras en värdefull term, nämligen mätfel. Enkelt uttryckt menar man att runt omkring allt som människor säger och gör (i en intervju, svar på enkät) finns en osäkerhet, vilket gör att man måste vara försiktig med att uttala som den exakta sanningen. Det mätresultat eller poäng som en individ får på ett test eller i en enkät tas inte för givet utan omges rent konkret med ett osäkerhetsintervall, som kan räknas fram på statistisk väg. För ett poängresultat på 15 poäng kanske det blir ett osäkerhetsintervall mellan 13 och 17 poäng och däremellan kan den korrekta poängen antas ligga. Osäkerheten, mätfelet kan bero på att testet är dåligt, att individen hade en dålig dag eller någon annan omständighet.

Den här typen av överväganden görs aldrig i kvalitativa undersökningar. Intervjusvar eller observationer ses nästan alltid oreflekterat som en slags korrekta iakttagelser av verkligheten. Intervjupersoner vet allt om vad de tillfrågas och observationer av andra individer sker helt utan missar. Som ovan sagts kommer man ibland undan korrekthetskravet genom att hävda att det inte finns några sanna, exakta iakttagelser utan att allt ändå är mänskliga konstruktioner. Jag vet inte om dessa resonemang om mätfel verkligen är intressanta hos sådana postmodernistiskt inriktade forskare.

Jag har läst en hel del uppsatser och avhandlingar inom pedagogik, didaktik och psykologi. I få fall uppmärksammas felkällor när intervjuer eller observationer använts. Ibland anges dock mått på säkerheten (precisionen) hos enkäter (sådana siffror kan enkelt räknas fram statistiskt). Kvalitativa undersökningar vill anses som lika vetenskapliga som kvantitativa. Man anser bara att man har en annan vetenskapssyn. Men en vetenskapssyn som inte tar hänsyn till hur fel våra iakttagelser av omvärlden kan slå är, enligt min mening, föga rustad att uttala sig om världen med någon som helst säkerhet.

Antingen är det alltså så att kvalitativa forskare inte är intresserade av hur säkra deras iakttagelser av olika slag är eller också känner de till osäkerheten men menar att de data de erhåller ändå håller för deras analyser. Ett ytterligare sätt är då att betrakta allt i världen som sociala konstruktioner och däri ingår även de fel människor gör i tolkandet av omvärlden. Men hittills är det nog ingen som vet.

Det är bara en attitydfråga.....

 

Amygdala heter en liten del av hjärnan som har befunnits vara aktiv när vi värderar vår omvärld som negativ eller positiv. Hjärnan reagerar starkare på negativa företeelser än positiva. Hjärnan reagerar innan vi hunnit bli medvetna om det och det är därför vi plötsligt kan uppleva obehag eller välbehag utan att veta varför. Attityder är ett begrepp som just avser att påvisa människors värderingar av skilda ting i omgivningen. Det kan vara produkter, kyrkan, fotboll, partier eller personer. För att mäta attityders riktning och styrka använder man oftast frågeformulär där folk få ta ställning till frågor som har att göra med den aktuella attityden. De svar man får bearbetas så att man kan få siffror som visar attitydens riktning (negativ eller positiv) och styrka (intensitet).

En attityd anses bestå av känslor, tankar och sätt att beteendemässigt förhålla sig till objektet av intresse. Den viktigaste komponenten är den emotionella. Attityder gentemot olika skeenden i vår omvärld spelar en viktig roll för hur vi handskas med tillvaron. I många frågor har vi inte någon uttalad inställning. Detta utnyttjas av reklambranschen för att få oss att se positivt på nya produkter. Man kopplar då ihop produkten med något naturligt positivt så att produkten idealt sedan automatiskt ska ge upphov till positiva tankar och känslor.

Ofta hör man i media politiker uttala sig om något problem i samhället och då säga att det hela är en fråga om att ändra attityder. Det låter sig lätt sägas. Att ändra någons inställning i en fråga är svårt, speciellt om den människan är väldigt engagerad i den aktuella frågeställningen. Informationskampanjer är oftast misslyckade eftersom människor i gemen helst läser och lyssnar till sådant som stämmer med deras egen uppfattning. Hur ska man då göra för att förändra människors attityder? Ett sätt är att aktualisera en konflikt som kan finnas inom individer. Ta t.ex. folk som röker. De har en känslomässigt positiv inställning till rökning. Samtidigt har de säkerligen kunskap om rökningens farlighet. Här finns alltså en konflikt inom individen mellan emotioner och kognitioner, som benämns kognitiv dissonans. Sådana konflikter försöker människor undvika genom att lägga till ytterligare tankar som t.ex. ”Det finns ju så mycket föroreningar i luften så vad gör det att jag röker” eller ”Min farfar rökte i hela sitt liv och han blev 90 år”. Men om konflikten medvetandegörs och stärks på olika sätt kan individen fås att lösa konflikten genom att sluta röka.

I attitydforskningens barndom trodde man att om man kände till en människan attityd i en viss fråga så kunde man också i förväg veta hur hon skulle handla i verkligheten mot det objektet.

Senare fann man att människor kunde säga en sak och sedan bete helt på tvärs mot sin egen uppgivna attityd. Idag inser man att attitydfrågor måste vara mer specifika och konkret formulerade om de nu ska användas i mätningar av attityder.

Men den viktigaste kunskapen när det gäller meningsfullheten och pålitligheten i attitydforskning är nog den kännedom man nu har om människors bristande förmåga att

redogöra för sina egna uppfattningar utan att ge efter för socialt acceptabla svar eller socialt tryck. Dessutom är det ju så att människors attityder inte är så distinkta och utvecklade i en mängd frågor.  Till detta kommer de nya rön som kommit angående de många omedvetna processer som styr vårt tänkande, handlande och känsloliv. Från födseln skapar vi strukturer av våra erfarenheter och detta styr vår tolkning av världen omkring oss och därmed vårt handlande och --  våra svar på frågeformulär och i intervjuer. Vi vill ogärna ändra på våra djupt liggande uppfattningar, vilka alltså påverkar oss omedvetet. Här kan man nämna fördomar, som ju egentligen är en särskild variant av attitydbegreppet. Det man alltså fångar upp med mätningar av folks attityder eller fördomar är således i stor utsträckning sådant som man upplever att man bör säga. Mätningar riskerar alltså att helt missa individens omedvetna föreställningar och bara skrapa fram svar som utgör den sociala fernissa vi alla bär på.

Intervjun - en svag metod

 

Tidigt på 1900-talet intresserade sig  forskare alltmer för frågor om attityder. Man trodde att om man förstod individers attityder till en viss företeelse så kunde man förstå hur människor sedan skulle bete sig i samband med denna företeelse. Ganska snart visade det sig att människors svar på attitydfrågor hade mycket lite att göra med hur de sedan betedde sig. Folk kunde besvara frågor där de uppgav att de tog ett personligt ansvar för miljöförstöringen och sedan direkt efter strunta i att plocka upp miljöfarligt skräp som lagts utanför forskarnas lokal. Man fann att mängder av faktorer påverkade hur man svarade i enkäter eller intervjuer.  Grupptryck, rådande normer och förutfattade meningar färgade hur och vad man svarade på attitydfrågorna. Omedvetna föreställningar om hur människor och världen fungerade befolkade människors sinnen, fann man.

Nuförtiden görs många intervjuundersökningar på svenska universitet. Inom pedagogiken med angränsade ämnen bygger nästan alla uppsatser på data insamlade med hjälp av intervjuer. Helt okritiskt tar man folks svar som giltiga för hur deras föreställningsvärld ser ut.

Man negligerar då helt en mängd forskningsresultat som verkligen borde vara relevanta.

Människor är inte rationella varelser. Till och med ekonomiforskare har till sist insett detta. I våra huvuden spökar omedvetna impulser och hemmagjorda idéer om hur världen och människor är. De förklaringar vi ofta ger till våra handlingar är efterhandskonstruktioner och inte den verkliga bakgrunden till hur vi betett oss. Vårt sätt att hantera information av allt möjligt slag från omvärlden är mycket primitivt. Ny information inpassas i och omformas våra tidigare erfarenheter så att minnet av något som skett lätt blir förvrängt.

Av dessa skäl blir undersökningar av människors idéer, föreställningar eller uppfattningar av någonting lätt en studie i människors officiella tankevärld, dvs. svar anpassade för stunden och till rådande normer. När forskarna sedan finner att forskningsresultaten i form av intervjusvar är rimliga betyder det egentligen att de sammanfaller med rådande normer och politiskt korrekta uppfattningar.

När kvalitativt inriktade forskare i dag anser sig undersöka elevers och lärares uppfattningar av företeelser i skolans värld får man med stor säkerhet tillbaka svar som uppfyller förväntningarna. De intervjuades föreställningsvärld är ungefär likadan som forskarnas och då blir ju inte svaren så överraskande.

Kan Freud lära oss något?

 

Freuds psykodynamiska teori är på väg ut. Den ersätts allt snabbare av kognitiva teorier som också medför bättre behandlingsmöjligheter. Det kan i alla fall vara givande att betänka några av de centrala Freudianska termerna. Till de mest använda hör de s.k. försvarsmekanismerna, som är till för att på ett för oss själva omedvetet sätt skydda de centrala delarna av vårt jag från obehagliga och överrumplande impulser. Det heter alltså inte numer undermedvetet.

Många psykologiska termer singlar runt i våra samtal och skriftliga meddelanden.  Vi säger att vi förträngt en händelse. Egentligen borde vi använda den korrekta termen trängt bort  och då avses en helt omedveten glömska från vår sida. Eftersom den varit omedveten kan vi ju dessutom inte uttala oss om den.

Vi tycker kanske att någon bara projicerar sina egna fel och brister på andra.  Egentligen borde vi använda ordet tillskriva eftersom projektion är ett helt omedvetet förläggande av egna obehagliga impulser till andra. Homofobi anses ofta vara en omedveten projektion av egna omedvetna och föraktliga homosexuella impulser på andra.

Försvarsmekanismerna kan ibland anta egendomliga mönster. En kvinna som har omedvetna

önskningar att skada sitt eget barn kan i stället överdrivet börja bry sig om och vårda barnet.

Här har en reaktionsbildning skett vilket innebär att en naturlig, negativ reaktion förbytts i en positiv. Känslorna har alltså fått ett utlopp men lite missriktat.

Den enda fullt medvetna försvarsmekanismen är förnekande. Det innebär att man helt enkelt låter bli att tänka på något otäckt, t.ex. rökningens eller alkoholens farlighet.