Prov och betyg i skolan? Några svar.

1. Det finns en mängd studier som relaterar stress (test anxiety) till prestation på prov.  Resultaten är lite förvirrande men det man kan märka är att stress (testängslan) kan ge upphov till kognitiva störningar som tendenser till distraktion o dyl. Stress är ett överanvänt ord, anser jag. Nuförtiden kallas allt från lätt oro till svår ångest och hårda påfrestningar för stress, vilket gör begreppet svåranvänt. Man ser det då fackförbund gör undersökningar av sina medlemmars arbetssituation (t.ex. lärarorganisationerna). Man får då en mängd svar som  antyder att man är stressad. Den mening man då inlägger i ordet är nog ofta ”mycket att göra”. Få anställda vill ju uppge att det inte har så mycket att göra.

Sedan får man inte glömma att det ofta är de testängsliga som presterar väl. Man talar ju ofta om prestationsångest (främst flickor brukar tillskrivas sådan). Dessa elever vill lyckas och mår dåligt när det någon gång möjligen går dåligt för dem. Ofta är det dessa elever som alltså ängslas inför prov och även efter dem, då man bäst minns vilka fel man tror sig ha gjort.

Svaret blir alltså inte så enkelt. Inställningen till att utvärderas skiftar starkt mellan individer och därav de olika resultat man få när man undersöker kopplingen mellan stress och prestation i skolan.

2. När jag gick i skolan fick vi betyg från första terminen i första klass i skolan. Jag tror det är viktigt att eleverna tidigt får betyg i akt och mening att göra de senare mindre dramatiska. Både prov och betyg bör alltså förekomma tämligen tidigt och bli avdramatiserade. Man säger att vissa elever bli ”stressade” av betyg och att dåliga betyg slår ner deras mod. Jag tror att den oro dessa elever kan känna är en del av livet. De flesta barn är redan tidigt van vid idrottstävlingar, tävlingar i TV etc. De elever som får sämre betyg vet i alla fall att de inte är lika bra som andra elever. Tydlighet bör vara en genomgående princip när det gäller elever, lärare och föräldrar.

3. Svaret på denna fråga är i mångt och mycket inbyggt i svaren ovan. Om vi nu ska ta ner deras vilja att prestera (och därmed förknippad oro) så bör vi tidigt vänja dem vid prov och betyg. Det viktiga i prov är ju just att elever då tvingas bearbeta (processa) information kring lärostoffet, vilket stärker det inlärda påtagligt. Prov kan ju naturligt ingå i den formativa bedömningsprocessen och dessa prov kan sedan delvis ligga till grund för terminsbetyget.

Ska elever skyddas mot betyg i skolan?

Betyg i skolan har naturligtvis flera olika funktioner. Enligt min mening är lärarnas bedömningar något som är nödvändigt för att föräldrarna och eleverna ska kunna orientera sig i hur väl skolgången fungerar. Ibland menar kritiker av betygssystem att dåliga betyg gör att elever fortsätter prestera dåligt. Självkänslan får en knäck, menar man. Underförstått i ett sådant antagande är att om betyg plötsligt avskaffades skulle prestationerna förbättras. Detta påstående borde prövas, men det är svårt, och därför får ohejdade tyckanden visa var debattörer står.

Pedagoger verkar i mångt och mycket arbeta emot psykologiska principer. Om elever kan antas vara oroliga och ängsliga för något, som test och prov, så ska dessa elever skyddas mot det. Den psykologiska principen, visad genom forskning och terapier, är att möten med  obehagliga situationer är det bästa för att individer bättre ska klara av framtida utmaningar. Fobier, som ju är förenade med oerhört stor ångest i vissa situationer, och inte alls i nivå med testängslan, behandlas just med gradvisa exponeringar inför det som framkallar oro och ängslan. Den princip som pedagoger föreslår, och som innebär att skydda elever mot ”stress och obehag”, leder lätt till undvikande beteenden, som snarare tenderar att upprätthålla oron inför situationer där man upplever sig som utvärderad.

Ett annat argument mot betyg är att de endast är en enkelt summativt mått på en lång tids prestationer i ett visst ämne. Man förespråkar då att lärarna hellre skulle författa skriftliga omdömen om eleverna som omfattar andra förmågor än de kognitiva, som personliga egenskaper o dyl. Förutom att lärarna redan nu tycker sig ha för mycket att göra skulle detta leda till mycket märkliga konsekvenser. Lärarna skulle då tvingas vara bedömare av personliga egenskaper. Dessa bedömningar skulle sedan finnas arkiverade under långliga tider.

Motståndet mot betyg bygger på en uppfattning om att livet ska vara helt fritt från oro. Så är inte fallet. Under livet tvingas alla människor att på olika sätt lämna ifrån sig produkter av sitt arbete och få dem bedömda. Att börja med att i skolan skyla över svaga prestationer (för det är väl meningen?) är ett synnerligen olämpligt, opedagogiskt och opsykologiskt sätt att handskas med människors oro.

För övrigt är det en tveksam sanning att testängslan hos elever leder till sämre prestationer. Prestationsinriktade elever är ofta mycket ängsliga men presterar utmärkt på proven. Ska vi låta dem slippa proven?